Mor och dotter på äventyrsresa i
Nordamerika med start i Vancouver 2003.
Del 1. Vancouver Kanada- Wenatche USA 2013
Del 11.
Tidigt på morgonen lämnade vi Calgary, Canmore och Banff och körde
vidare nordväst mot Jasper på Trans Canada Hwy.
En av det vackraste vägar i välden.
Körde 23 mil genom Banffs och Jaspers nationalparker som är
kantat med kraftfulla naturlandskap.
Vi stannade på flera ställen för att svalka oss i den tryckande värmen.
Fanns hur många glaciärer som helst.
Här gällde det att ”Lyssna på naturen, uppskatta den och lova att skydda den”.
Man kan undra hur 100 arbetslösa men orkade bygga vägen 1931. Rätt igenom
Kanadas berg och dalar på båda sidor om en turbulent flod.
Undra vilken utrustning dom hade?
1940 öppnades grusvägen mellan Banff och Jasper med en enda körfärl.
Dalarna måste varit tämligen okända förr
i tiden när de glödde i solnedgången. Indianerna däremot kände till det när dom
förflyttade sig. När bergsklättrare tog sig upp så spreds en nyhetsvärld
ut på våra fötter. En värld där man kunde se hur många glaciärer som helst.
Spektakulärt vackert. Med det får vi hoppas det får bestå med tanke på
jordens klimatförändringar.
När vi kom fram till Jasper så hittade vi ett Whistler Inn som
låg centralt. Vi checkade in och tog sen en promenad i den populära staden.
Det kryllade av folk. Kineser, tyskar, holländare m m.
Vi åkte tidigt på morgonen vidare mot Kamlopp dit det skulle vara ca 43 mil.
Det var söndag och det regnade och åskade. Jag hade tänkt att tanka bilen
efter kanske 1o mil. Men inga bensinmackar fungerade eftersom
strömmen hade gått i ett väldigt stort område. Med det så bildades det
lång köer eftersom allt var stänkt. Affärer, hotell, toaletter på rastställen. Ja allt
var stängt. En person sa att det kan ta hela dagen innan strömmen kommer
tillbaka. Ärligt talat så visste man ju inte vad man skulle göra. Blev skärrad när
en brunbjörn gick rätt över vägen. Vi kanske skulle bli tvungna att sova över i
bilen över natten. Men var? Vi kom iallafall fram till Clear Water och som tur var
så hade strömmen kommit tillbaka. Åkte upp till Buffalo ranch där vi hade
turen att få hyra ett litet rum. I närheten fanns bisonoxar.
När vi nu ändå var på en ranch så beställde vi en ridtur till påföljande morgon. På kvällen åkte vi upp till ett ställe där det var två underbart vackra vattenfall. Regnbågen sken över det sprudlande vattnet. Lava efter en vulkan hade gröpt ut så det har bildats ett vattenfall.
Det var en speciell känsla att sova över på ranchen där familjen bodde.
Jag vaknade att en coyote skällde utanför på natten. Kolibrier flög omkring.
Ja det var flera konstiga ljud i mörkret utanför.
Vaknade på morgonen att de rasslade i köket. Det vad dags med andra ord
att göra sig i ordning och inta frukost innan ridturen. I köket satt redan
ett tyskt bar från Hanover. Till frukost kunde vi välja mellan cornflakes, omelett,
pannkakor, stekt ägg och rostat bröd. Jag valde omelett och rostat bröd.
Efter det var det dags att ge sig ut på ridturen.
Vi fick skriva på ett papper att vi stod för alla riskerna själva.
Jag fick en häst (Pinto) som hette Tordenado. Vi var sammanlagt sju som red ut
inklusive guiden. Vi red in i skogen där det var väldigt stenigt.
Guiden öppnade en grind så att kor inte skulle springa ut.
Samtidigt berättade hon att de stött på en brunbjörn med ungar dagen innan
under en ridtur. Vi red förbi en ensam ko som stod nära ett träd.
Guiden visade att en björn vässat sin labbar där. Vi kom till en
stig som låg utmed skogen och även utmed ett stup. Min häst drogs mot stupet.
Jag höll på att ramla av. Guiden sa att jag skulle lita på hästen och blunda om jag fick svindel.
Jag trodde inte det var sant. Hade jag ramlat av vilken var ytterst nära så
hade jag nog inte suttit här idag. Men allt gick bra som väl var.
Efter en timmes ridtur steg vi av våra hästar och fick 20 minuter på oss
att gå ner till ett vattenfall om vi ville.
Sen blev det full galopp mot ranchen.
Äventyrsresan fortsätter mot 100 miles och Lillooet