Hej på er mina läsare. Hur är läget? Gällande mig själv så är det bara bra. Vaknade till munter fågelsång.
Tänk hörni att det redan är onsdag. Tiden är som en flod som alltid rör sig och det är väl gott det. Lika gott är också att vi kommer skönja ljuset mer och mer för varje dag som går och om några månader så kommer vi se vårens vackra blomstrande färgspel.
Det har ju för min del varit mycket dans så här i början av detta år och det är kul. Speciellt orientalisk dans som ska locka fram kvinnans feminina boudoir. Ja få kontakt med sitt feminina inre. Vi är kvinnor från olika länder som dansar helt fritt och spontant till musik. Otroligt lärorikt.
Tänk vad mycket positivt inom oss som man kan väcka till liv igen. Lägga sådant som är tråkigt och slentrianmässigt åt sidan mellan varven. Befria sig från tråkiga vanor. Göra varje dag till ett nytt äventyr. Musik, sång, tango eller varför inte rida på en kamel i en karavan för att korsa öknen eller utmed havets sandstränder.
Ha precis läst boken Jag har hört kamelerna sjunga av Marianne Ahrne. Otroligt spännande bra bok. Marianne har lyckats med förmågan att läsaren kan känna sig som medresenär. Ja som man är på samma platser. Det jag berörts mest av alla mentala intryck är när hon beskriver sig i det totala nuet liggande på rygg i ökensanden i kvällsmörkret i Niger och blickar upp mot stjärnorna. Mäktigt när både kameler och människorna i karavanen ska somna under stjärnorna långt ute i ödsligheten vilande på ökensand.
Läste för ett tag sen att Marianne Ahrne ev ska jobba som kamelinstruktör som bisyssla i Angereds kamelcenter. Hon ska lära människor rida kameler och leda karavaner genom kusten. Spännande! Har själv bara ridit kamel vid ett tillfälle i fuerteventura i Kanarieöarna. Borde kanske prova igen men då här i Göteborg.
http://angeredskamelcenter.se/index.php
