Del 13. Pemberton, Whistler och Vancouver

Del 1. Jag och min dotter reste för andra gången till Nordamerika sommaren 2003. Vi bestämde att rutten skulle starta i Vancouver British Colombia i Kanada. Färden skulle vidare gå till USA,delstaten Washington,Idahoo, Montana,Wyoming, Alberta Kanada,

Banff, Lillooet, Whistler och sen tillbaka till Vancouver.

Let`s go……

17/6 flög vi med lufthansa från landvetter flygplats utanför Göteborg till Frankfurt där vi bara skulle ha 45 min på oss att hitta 747- 400 som skulle föra oss över oceanen. Tro det eller ej men planet blev en halvtimme försenat på Landvetter flygplats. Innan vi kom iväg så hade vi bara vi bara en kvart på oss att hitta planet till Kanada i Frankfurt.

Vancouver

https://www.facebook.com/places/Saker-att-gora-i-Vancouver/114497808567786/

Efter en behaglig flygresa så landade vi i ett varmt Vancouver och hämtade ut bilen vi skulle hyra i 7 veckor hos Alamo. Hopps! Betala ytterligare 2000 för en ytterligare försäkring? Jag hade ju betalt allt redan i resebyrån i Göteborg.

Inget skulle tillkomma enligt resebyrån. Killen hade sagt att om vi hade den försäkringen så behövde vi inte oroa oss för någonting. Bara ring om det skulle bli något! Vart ni än befinner er! Vi kommer  ordna det! – sa han övertygande. Med facit i hand så skulle jag protusterat med tanke vilka problem jag senare fick med bilen.
Vi tog in på ett motell i Norra Vancouver.

Capilano Suspension Bridge i Norra Vancouver

www.capbridge.com

Här gick vi över världens längsta hängbro. Höjdrädslan var bara att glömma. När vi gått över bron hamnade vi i en underbar skogspark med en damm med regnbågsforell, cederträd och delvis regnskog.

Det fanns ett träd med gift som påstås ha används av Sokrates då han drack sin sista dryck. Indianer använde också giftet till sina pilar.

I Vancouver hamn låg den mastodonta lyxkryssningen som går till Alaska.
Tre tutningar! Då vet de 2500 passagerarna och 1000 bestättningspersonal att nu börjar lyxresan.

Utmed sidorna kunde passagerarna åtnjuta sin resa delvis sittandes på deras svits balkong och skåla med ett glas champagne.

Gränsen till USA

Vi körde tidigt på morgonen söderut  från Vancouver mot USA. Det var inte bara att åka över gränsen som vi trodde. Fick svara på en masa frågor och visa flygbiljetter, gröna kort och förklara för gränspolisen att vi inte hade bestämt vilket hotell vi skulle sova på. Han trodde vi skämtade och skickade ut en polis till våran bil för att kolla igenom den.
Har ni något att förtulla? – frågade han. Vi har bara med oss några äpplen och varsin ros som vi fått av en beundrare – svarade jag.
Dom tog våra 3 äpplen och lämnade som förklaring att det var förbjudet att föra in frukt från Argentina. Rosorna blev undersökta och godkändes att få föras vidare. Nå vart ska ni! – fortsatte polisen och spände in ögonen.
Vi ska till Yellowstone och sova på HolidayInn, svarade jag och drog till med stora charmen. Konstigt nog fick vi ett krystat leende tillbaka. Efter några timmar var vi på väg söderut i USA.

Wenatche

Innan Seattle tog vi av väg (highway 2)och körde österut.Vi körde över ett högt bergspass,det blåste mycket och småregnade. Vi kom ner till ”äppelstaden” Wenatche som ligger i ett ökenområde.

https://www.facebook.com/places/Saker-att-gora-i-Wenatchee-Washington/115188231829157/
Blåsten friskade i den lilla staden som var typisk kommersiell. Efter ett besök i ett köpcenter åt vi Cecarsallad på en bar och somnar sedan tryggt på motellet efter att ha ringt hem till anhöriga i Sverige.  Nästa dag följer vi floden österut på highway 2 över ett stort ökenområde.
En lastbilcahufför hade varnat oss hur tråkig och ödslig den vägen var och jag kunde bara instämma. Vi körde högt upp i ökenbergs området ca 17 mil och konstigt nog så fanns där massvis av gårdar som låg väldigt glest mellan varandra. Där fanns dom största odlingar (mestadels vete) jag någonsin hade sett.

Ökenområde efter Wenatche

Vi körde ner till något som vi hopades och trodde var ett samhälle med det var
bara en gammal bensinmack och en butik som sett sina bättre dagar. Det hade varit
stora temperaturskillnadet från °37 till °14 där vi nu befann oss. Vi både drack
och köpte vatten och var också sugna på varsin fogde som smakade underbart
eftersom man kände sig torr i munnen.
När vi passat på att gå på toaletten och precis skulle dra vidare fick
vi se en trapper eller snarare en uteliggare stå och hänga utmed vägen
Hur han lyckats ta sig till affären var en gåta med tanke på ”var
sov han?” och hur orkade han gå i den olidliga värmen.

Fortsättning följer till Cour dàlene

Del 2. http://www.bridget.se/cour-dalene/