Seasons of Bridget

Exakt klockan 14:50 stod jag med öppet köksfönster och väntade. Fåglarna utanför blev plötsligt oroliga, och då förstod jag att något var på gång.

Och så – där, strax över Masthuggskyrkan – kom de. JAS-planen gled fram i den vackra julgransformationen, smidiga och tysta på avstånd, med sina blinkande ljus som små stjärnor mot himlen.

Det gick fort men ändå med en sorts stilla elegans. 

Många av oss här i Göteborg brukar verkligen se fram emot julgransflygningen — den har liksom blivit ett litet årligt, gemensamt startskott inför julen.
Det är något med ljudet av Gripenplan och formationen som känns högtidligt och samtidigt festligt. Många står ute på balkonger, gårdar och trottoarer bara för att få vara med. Jag kommer att kolla genom köksfönstret. 
Det är ju inte varje dag man känner marken vibrera lite och hör ett helt förband passera på låg höjd. Många ser fram emot just ljudet – det är så speciellt. Var kommer de? Från vilket håll? Ser vi spetsen? Blir det en tydlig julgran i år?
Folk kommer peka och ropa när de upptäcker den.

Stolthet över försvaret. Oavsett åsikter i övrigt brukar många känna stolthet när de ser Gripen-piloterna göra dessa avancerade formationer. Det ger en känsla av skicklighet och trygghet.

Försvarsmakten 

Faktaruta. Så startar planen.

 Startplats
Julgransflygningen för Västsverige utgår vanligtvis från F 7 Skaraborgs flygflottilj i Såtenäs vid Vänern.

 Uppställning
JAS-planen står redo på flottiljens platta medan tekniker gör sista kontrollerna.

 Motorstart
Planen startas ett i taget. Varje plan genomgår en noggrann systemkontroll.

 Rullning till bana
Planen kör ut i bestämd ordning: spetsplanet först, därefter sidorna i granen.

 Start i följd
Gripenplanen lyfter ett i taget, oftast med 20–40 sekunders mellanrum.

 Samling i luften
De flyger mot en punkt där formationen byggs upp. Spetsplanet leder, övriga ansluter.

 Slutlig formation
Piloterna finjusterar höjd, avstånd och fart tills granen är perfekt och symmetrisk.

 Klart för julgransflygning
När formationen är stabil ger ledaren klartecken, och färden mot städerna börjar.

Även när vädret ställer till det och julgransflygningen blir inställd, finns det en särskild sorts ro här i Majorna – ljudet av regn mot fönstren, spårvagnens skrammel, ljusen som tänds i fönstren.
Om vädret blir bättre imorgon kanske julgransflygningen ändå blir av. Vi får se! 

Idag gör Göteborg verkligen skäl för sitt rykte. Det både blåser och regnar som bara den, och SMHI har gått ut med gul varning för hård vind — ungefär 12 m/s från sydväst och risk för ännu kraftigare vindbyar. Man kan inte låta bli att undra hur det ska gå med den årliga julgransflygningen imorgon. Det är väl tveksamt om det ens går att flyga i detta väder, men naturen sköter sig ju som den vill. Vi får helt enkelt se och inte räkna med för mycket.

Jag var en sväng till Hemköp på Frölunda Torg tidigare idag, och det var knappt att det gick att hitta en parkering. Julhandeln drar igång på allvar nu, och många verkar redan börja fylla upp hemma inför helgerna. Själv handlade jag bara lite smått, men det räckte för att inse att decemberruschen har börjat.

För övrigt är allt ganska bra. Jag saknar mina dagliga promenader, men när regnet fullständigt vräker ner backar jag. Det får helt enkelt bli andra sysslor här hemma — och sådana saknas ju inte.

I dag, på Nikolaus namnsdag, går mina tankar bakåt i tiden – långt bortom min egen livslinje, till den första Ranniger (1696-1770) jag känner till på min morfars sida. Friedrich Nikolaus Ranniger. Det är något särskilt med att ett namn återkommer genom seklerna. När jag skriver ”Nikolaus” i dag känns det som om historien svarar.

Jag tänker ofta på hur lite vi egentligen vet om människorna bakom våra släktnamn. De levde sina liv utan att ana att någon flera hundra år senare skulle sitta i ett vintermörkt Sverige och undra över deras dagar. Och ändå – vissa detaljer har stannat kvar. Små pusselbitar som tillsammans antyder vilken sorts människa han kan ha varit.

Han tycks ha haft en rikt yrkesliv – en man som rörde sig i det administrativa och ekonomiska hjärtat av de holsteinska godsen på 1700-talet. Han var min ”5th great-grandfather” på min morfars sida. 

Nikolaus var född i Eutin i Schleswig-Holstein som var ett administrativt centrum, och hans karriär visar en tydlig uppåtgående bana.

Domänenpächter i Koselau (1738) – vilket innebär att han arrenderade och drev ett större domän- eller kronogods, en uppgift som krävde både ekonomisk skicklighet och socialt förtroende.

Kammerassessor (1763, Eutin) – ett slags högt kvalificerad kammarkollega eller rådgivare inom förvaltningen.

Administrator des Bauhofes (1763, Eutin) – ansvarig för byggnads- och underhållsfrågor på furstbiskopens domäner.

Oberinspektor der Fideikommisgüter (1763, Eutin) – en ansvarsfull post med tillsyn över fideikommissens jord och ekonomi.

Kammerrat (1768, Eutin) – en förtroendepost i den högre civila förvaltningen.

Utöver detta hade han praktiska ledarroller som:

Pächter des Gutes in Mönch-Neverstorf.

Vogt auf dem Gut in Testorf.

Hans liv vittnar om en man med ordning och ett rykte som gjorde att han gång på gång anförtroddes större ansvar.

Det var alltså i just denna miljö – bland gods, jord, arrenden och förvaltningsbyggnader – som släkten Ranniger började ta den form som så småningom ledde fram till mitt egna släktgren.

Tänk att just den början lett till så många vägar, så många liv och så många platser. Släktens trådar har fortsatt att löpa genom århundradena – och de har inte hållit sig på en och samma plats. 

Till Altenburg, där nya kapitel skrevs.
Till Australien, där andra fann sitt hem.
Till Brasilien, USA, Alaska och Kanada, där släktens namn kanske uttalats med nya accenter men burits med samma inre tyngd.
Till Sverige, där just min del av berättelsen skulle ta form.

Det är märkligt och samtidigt tryggt. Trots allt som skiljer oss åt – tid, språk, hav och öden – går det ändå en tråd från honom till mig. En liten strimma av historia som ännu lever, just därför att jag minns honom i dag.

Jag filmade JAS Gripens julgransflygning från mitt köksfönster här i Majorna när de flög över Göteborg den 9 december 2020.

Jas gripen 10 december 2019.   

Julgransflygningen över Göteborg 2025-så går det till

En av decembermånadens mest omtyckta traditioner är julgransflygningen, när Jas 39 Gripen flyger i formation över Västsverige. Många av oss stannar upp en stund för att se den lysande “julgranen” på himlen — det är både högtidligt och vackert.

Men hur går det egentligen till, och vem bestämmer allt?

Vem arrangerar flygningen?

Det är Skaraborgs flygflottilj F7 i Såtenäs som planerar och genomför julgransflygningen i vår del av landet. De bestämmer datum, rutt och cirkatider, och tränar formationen inför december.

Hur bestäms rutten och tiden?

Rutten samordnas med:

Försvarsmakten som ger klartecken för övningen.

Flygledningen vid Landvetter och andra berörda flygplatser.

Väderexperter som avgör om flygningen kan genomföras säkert.

Därför släpps tiderna ofta ganska nära inpå — ibland bara några dagar innan.

När är det dags?

För 2025 års exakta schema väntar vi ännu på F7:s officiella tider. Det brukar komma i början av december. Då publiceras en karta och tidpunkter, ofta via Försvarsmaktens sociala medier och lokal media i Göteborg.

Jag följer utvecklingen och uppdaterar så snart informationen kommer.

Julgransflygningen över Göteborg 2025

Vid 16.30 satt jag framför datorn och trodde att kvällen skulle bli lika grå  och regnig som resten av dagen. Det hade varit molnigt nästan hela tiden, och jag hade inte ens hunnit tänka på månen. Men så, helt plötsligt, fick jag syn på den genom fönstret. Den hade smugit sig upp bakom molnen utan att jag märkt det, och nu hängde den där i det blå kvällsljuset.

Den är inte helt full ännu — det är tre dagar kvar — men den lyste redan så klart att allt blev stilla för en stund. Tunna moln gled långsamt förbi.

Har vi tur får vi se fullmånen på fredag.
Då går den upp vid ungefär 15.10 här i Majorna  och den kallas för Cold Moon — den kalla månens fullmåne, eftersom den infaller under årets mest frusna tid.

Det är märkligt hur ett enda ögonblick kan ändra hela stämningen i ett rum. Bara jag, det varma inomhusljuset och månen som plötsligt bestämde sig för att titta in genom kvällshimlen.

Kul att se lite tillbaka. Den 2 december 2022 gjorde jag detta.