Seasons of Bridget

Klockan är 15:58, och jag är i Klippan. Solen ligger lågt över älven. Det är en klar och kylig oktobereftermiddag när Oceanbusen dyker upp vid Klippan – först som en buss på gatan, sedan som en båt i vattnet. Turisterna skrattar när den kör rakt ner i älven, och snart guppar den fram mellan färjor och reflektioner.

Bakom syns de stora Stena Line-fartygen med sina röda skorstenar, och längre bort glänser bostadshusen i eftermiddagssolen. Den röda bockkranen vakar fortfarande över hamnen, en påminnelse om varvstiden som en gång formade Göteborg.

Vattnet glittrar, flaggan vajar – och det känns som hela staden ler.

Idag firas Alaska Day i Sitka – dagen då Alaska officiellt överlämnades från Ryssland till USA år 1867. Det var just här, på denna vackra plats vid havet, som den amerikanska flaggan hissades för första gången i den nya delstaten.

Varje år samlas både lokalbefolkning och besökare i Sitka för att minnas ögonblicket då två världar möttes. Paraden går genom stadens centrum med historiska uniformer, musik och flaggor. Det hålls ceremonier vid Castle Hill, där överlämningen en gång skedde, och dagen avslutas ofta med sång, dans och fest i stadens gemenskap.

Det är en märklig känsla att tänka på att just den här lilla staden – som annars är så stillsam och omgiven av dimhöljda berg – en gång var centrum för ett av historiens mest symboliska ögonblick.

Den 17 september 2024 var jag i Sitka Alaska.

Det hårda vädret i södra Alaska har lett till att många människor tvingats lämna sina hem. En kraftig höststorm drog in över Yukon-Kuskokwim-deltat tidigare i veckan, och flera byar har drabbats av svåra översvämningar och vindskador.

Byn Kipnuk, belägen vid kusten, är en av de mest utsatta platserna. När vattnet steg över strandlinjen och började tränga in i bostäder, beslutades det att invånarna måste evakueras. På onsdagen flögs många därifrån med militära Hercules-plan till Anchorage, där tillfälliga skyddsboenden nu har öppnats.

Enligt Anchorage Daily News har minst 15 byar i regionen fått betydande skador. Vissa vägar är bortspolade, och flera byggnader står i vatten till fönsterhöjd. Lokala ledare beskriver situationen som “katastrofal” och säger att många inte vet om de någonsin kan återvända till sina hem.

I Anchorage har myndigheter och frivilligorganisationer öppnat fyra skyddsplatser där över tusen evakuerade tas emot. Röda Korset, kyrkor och skolor samarbetar för att ge mat, värme och kläder.

“Vi vet inte hur vi ska leva vidare nu,” säger en kvinna från Kipnuk i intervjun med ADN.
“Vår by finns kvar, men den är dränkt i vatten.”

Stormen är en påminnelse om hur sårbart livet är längs Alaskas kust, där klimatförändringar och stigande havsnivåer gör naturkrafterna allt mer oförutsägbara.

Källor:

• Anchorage Daily News: “At least 15 Yukon-Kuskokwim region villages suffered substantial damage in storm”

• Anchorage Daily News: “How we’re going to live: Western Alaska residents airlifted to Anchorage face uncertainty”

• Anchorage Daily News: “‘No home to go to’: Hundreds of evacuees need shelter after catastrophic Western Alaska storm”

• Anchorage Daily News: “Anchorage preparing to house more than 1,000 Western Alaska storm evacuees”

Blev en härlig uppfriskande promenad i slätta damm som ligger i Hisingsparken. Underbart att gå runt dammen.  

En påminnelse om att kärlek också finns i det enkla: i att hålla, vårda och låta det vackra få vila en stund i våra händer.

Om några månader närmar vi oss jul, och många letar säkert redan nu efter inspiration i förra årets populära julbloggar.
Än doftar det dock oktober – och visst är det ändå skönt att tiden inte rusar iväg för fort.
Det är något särskilt med den här övergångstiden, när löven ännu prasslar under fötterna och mörkret sakta smyger sig in tidigare för varje kväll.

Den här morgonen ligger dimman tät över fälten, och solen kämpar sig fram som ett matt klot av ljus. 

Snart kommer tiden för ljus i fönstren, doften av gran och saffran, men ännu får oktober  hålla oss kvar en stund till. Låt väntan ta sin tid – som om naturen själv viskar: inte än, men snart.

Några dagar efter att min dotter tagit studenten här i Göteborg i början av juni 2001 så hade vi packat klart för en resa till Nordamerika.

Los Angeles 2001

Las Vegas 2001

Gran Canyon 2001

Körde förbi Mojave Air and Space Port 2001

Sequoia 2001

El Portal 2001

Yosemite 2001

Lake Tahoe Cartwrights Ranch Ponderosa

Sacramento och Napavalley

San Francisco 2001

Redwoods nationalpark 2001

Port Angeles 2001

Viktoria B.C. Canada ”City of garden” 2001

Vancouver och Stanley Park 2001

Harrison Hot Spring 2001

Lillooet 2001

 Höstluften var klar och mild när jag tog en promenad idag på förmiddagen i Slottsskogen. Kanadagässen betade lugnt på gräset, och under de stora ekarna började löven skifta färg – en stillsam start på veckan.

Jag minns eftermiddagskaffet på helgerna. Doften av nybryggt kaffe, småprat vid bordet och något nybakat som stod på köksbänken och svalnade. Just på hösten var det alltid Apfelkuchen – den klassiska tyska äppelkakan som min mormor bakade med självklar hand.

Den doftade av äpplen, smör och kanel – en blandning av värme, trygghet och förväntan. Det var inte bara en kaka. Det var ett sätt att samlas.

Ska försöka baka en sådan idag typ 1 portion  till eftermiddagskaffet. 

Mini-Apfelkuchen – 1 portion (ca 200 kcal)

Ingredienser

• ½ litet äpple (ca 50 g)

• 1 tsk smör eller margarin (5 g)

• 1 tsk socker (eller sötningsmedel)

• 2 msk vetemjöl (15 g)

• 1 msk havregryn (10 g)

• 1 msk lättmjölk (15 ml)

• 1 msk äggvita (eller ½ ägg)

• ½ tsk bakpulver

• Kanel efter smak

• Några droppar vaniljextrakt (valfritt)

Gör så här

1. Förbered fyllningen:
   Skala och skär äpplet i små bitar. Stek lätt i smöret med kanel och socker tills äpplet blir mjukt och doftar gott.

2. Blanda smeten:
   Rör ihop vetemjöl, havregryn, bakpulver, äggvita, mjölk och vaniljextrakt till en tjock smet.

3. Montera:
   Häll smeten i en liten ugnsform (ca 8–10 cm i diameter) eller en muffinsform. Lägg på äppelbitarna.

4. Strö över “streusel”:
   Blanda 1 tsk havregryn + ½ tsk smör + lite socker eller sötningsmedel. Nyp ihop och smula över.

5. Grädda:
   175 °C i 15–20 minuter tills den fått gyllene färg.

✨ Näringsvärde (ungefär)

• Energi: ca 195 kcal

• Protein: 4 g

• Fett: 6 g

• Kolhydrater: 30 g

• Fiber: 2 g

Första försöket. Mums blev det iallafall och mättande.

Idag blev det en riktig hemmagjord söndagsrätt – enkel att förbereda, men med känslan av något extra.
Jag blandade kycklingfärs med 1 msk ströbröd, lök, 1 ägg, lite senap, salt och peppar, formade en rulle och lindade in den i bacon. När den stått i ugnen 200 grader i 30 minuter spred sig doften i hela köket – och när den kom ut var baconet gyllene och krispigt.

Jag serverade rullen i två tunna, varma skivor. Till det en potatis som jag skar först i tunna skivor och stekte den tills den blev krispig.  Till det en sallad som jag byggde upp lite på höjden. Basen med strimlad gurka och morot, mellanlagret av krispiga salladsblad, och på toppen lite hackad morot och rädisa och två små bitar färdiga rödbetor. Till det en klick lätt yoghurtsås med lite senap i – en lätt men mättande söndagsmiddag.

Till dessert: äpplemos med en liten maräng och några bitar kex. En perfekt avslutning på helgen.

Nu har jag flera bitar av kycklingrullen kvar – lagom att frysa in eller spara till några kommande måltider i veckan. Det känns alltid extra bra när man får både en god söndagsmiddag och lite färdig, hemlagad mat på köpet.