Seasons of Bridget

År 2008 i april begav jag och min dotter oss  på en oförglömlig bilresa i Europa bland annat till Saint Tropez, en liten kuststad i södra Frankrike känd för sina lyxiga stränder, pittoreska hamnar och pulserande nattliv. Även känd för Brigitte Bardot. Destination skulle visa sig vara en fantastisk upplevelse från början till slut.

De färgglada husen längs med kullerstensgatorna, de livliga caféerna och butikerna som fyllde luften med dofter av färska croissanter och nybryggt kaffe  bidrog till en känsla av lyx och elegans.

Att promenera längs med strandpromenaden och beundra de glittrande yachtarna som låg förtöjda i hamnen var en upplevelse i sig.

Men Saint-Tropez handlar inte bara om lyx och glamour, det finns också en rik kultur och historia att utforska. Vi spenderade en eftermiddag med att vandra genom stadens smala gränder. 

När natten föll över Saint-Tropez förvandlades staden till en levande festplats, med trendiga nattklubbar och barer som lockade en festglad publik. Att dansa under stjärnorna till pulserande musik var mysigt. 

Frukosten. Klassiska franska bakverk som croissanter och baguetter med smör, sylt och honung.

Den elektriska spisen är tänd med sitt varma sken i rummet.  Julen har just passerat, men vardagen har ännu inte riktigt tagit plats.

Jag sitter här och tänker på det som väntar. I morgon börjar en ny vecka. På onsdag är det nyårsafton och redan på torsdag går vi in i ett nytt år – 2026. Det är märkligt hur snabbt det sker, och samtidigt hur tydligt detta mellanrum känns. Som om året tar ett djupt andetag innan det fortsätter.

 Att få sitta här, låta tankarna komma och gå, och långsamt vända blicken framåt känns väldigt bra och positivt.

Idag blev det en tur upp till Klåddegärde för att dela ut julklappar till två av mina barnbarn. Min son med familj bor fortfarande i lillstugan och all renovering i stora huset ska bli klart mellan en eller två månader då det blir inflyttning. Det var strålande sol så här i mellandagarna. 

Tidigare inlägg om Klåddegärde.

Tusentals snötussar hade kul.
Hoppade som grodor sakta med ostvinden.
Vita som vispade äggvitor
ner mot snörikets festsal.

Får jag bjuda upp?
– frågade vitsvanstuss?
– Åh! Ska vi dala ner som ett kärlekspar utbrast sagotuss?

– Men snälla vitsvanstuss!
– Berätta förts var snöriket ligger?
Snöriket finns i den snörika skogen
när vi dalat förbi blåsjön – svarade vitsvanstuss.

Innan kärlekstussarna tog mark
i snöriket så lyfte vitsvanstuss sagotuss
för att bära henne i snödansen till snöriket.

Dikt av Brigitte Ranniger

Morgonen började i rådimma hemma här i Majorna. Luften var fuktig  när jag öppnade balkongdörren. Efter lunch klarnade det något, och jag körde ut till Fiskebäck för en promenad.

Ljuset växlade hela tiden – ibland grått, ibland ljusare – som om himlen inte riktigt kunde bestämma sig. Marken var fortfarande mjuk och ofrusen. Jag gick förbi en skata som pickade mask ur den fuktiga jorden. Många var ute och gick denna annandag jul, trots att luften fortfarande var rå.

Jag körde vidare mot Gunnebo slott, men där gick det inte att få parkering. I stället tog jag en promenad i närheten.

Här var det plötsligt strålande sol. Dimman hade släppt sitt grepp och ljuset blev klart och lågt, sådär som det bara blir under vintern. Kontrasten mot morgonens rådimma var påtaglig – samma dag, men ett helt annat uttryck.

När jag körde tillbaka mot Göteborg förändrades allt igen. Dimman kom tillbaka, men nu i olika lager och nyanser. Det lockade mig att köra upp till Masthuggsberget när solen började gå ner.

Där var redan många som samlats för att se samma sak – hur dimman låg över staden medan himlen ovanför fortfarande glödde svagt. Ett märkligt och vackert möte mellan rå luft, ljus och vinterkväll.

När kvällen kom var rådimman tillbaka igen. Samma fuktiga stillhet som på morgonen – som om dagen gjort en hel cirkel.

Annandag jul blev en dag av rörelse, inte bara i landskapet utan i ljuset självt.

Nu är det dags för att tillreda enJansons frestelse.
En fortsatt fin annandag jul till er alla.

Detta år har jag ändrat mina matvanor för att nå mitt mål fullt ut.
Jag har skapat flera olika dukningar, där glädjen får finnas i att se och njuta – men inte i överflöd.
För min del handlar det om att välja – bara en tallrik, med måtta.

Jag önskar alla en god fortsättning på julen.
Julafton igår blev så fin, då jag firade tillsammans med en del av mina familjemedlemmar.

Mitt under Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul på TV1 kikade ett av barnbarnen plötsligt ut genom fönstret. Han hade sett att det kom några små snötussar, och det spädde verkligen på julstämningen.

Hela julafton var underbar – med tomte, julklappar, god julmat och mycket värme.
Nu är det juldagen, en dag då många tar det lugnt och njuter vidare av julen, medan andra kanske ger sig ut på en stillsam promenad eller åker och hälsar på vänner.

Jag önskar er alla en god jul, oavsett hur ni firar den.

Nu är det klappat och klart.
Nytvättade lakan, dammsugit och tvättat golven.
Det som behövs är delvis inköpt.

Det är skönt när det mesta är gjort.
Nu när man kan slå sig ner en stund.
I morgon är det julafton.
I dag är det bara lugn.

Alla julklappar är inslagna till mina fem barnbarn, och nu är också fem julgodispåsar färdiga – en till varje hjärta. Jag är både mormor och farmor, och i år får jag fira med tre av barnbarnen på julafton, och kanske träffa de andra två under annandagen eller mellandagarna.

Det kräver lite pusslande för att få allt att klaffa – dag, tid, plats – men det är det värt.

I morse låg det frost på taken här i Majorna. Även om vi inte får snö i år, känns det ändå som riktig jul. Det är klart och soligt, och ljuset speglar sig så vackert i fönsterrutorna. I köket lyser adventsljusstaken, och där på bordet står godispåsarna redo – små paket av glädje.

Nu får julen gärna komma.