Seasons of Bridget

11:30 och det börjar blåsa på rätt så bra här i Göteborg. Man känner det i luften – något är på gång. Jag är inte ensam om att ha gett mig ut på förmiddagen; många hade nog samma tanke: bäst att passa på innan stormen drar in på allvar.

Det är stormen Floris som nu närmar sig Västsverige, med vindbyar som redan nått upp till över 20 m/s vid kusten. SMHI har utfärdat gul varning för hårda vindar, särskilt längs Bohuskusten och runt Vänern. Prognosen säger att det värsta blåsvädret kommer under eftermiddagen och kvällen.

Man märker det. Träden svajar mer än vanligt. Fåglarna håller sig undan. Det är som att hela naturen håller andan.

Jag är tacksam att jag gick ut medan det fortfarande var möjligt att njuta av luften utan att behöva hålla i hatten. Nu följer jag vädret genom fönstret medans jag fixar min lunch – och kanske skriver senare mer om hur kvällen artar sig.

De rosa malvorna.
De säger inget högt.
De behövs inte.
De bara påminner – om att du är sedd,
att det enkla kan vara det allra mest vackra,
och att varje ny vecka bär en mjuk början.

Så låt dem stå där,
denna tysta kärleksförklaring i vas,
för att lysa upp din måndag 🫶

4 augusti 2020 – Blomsterlycka i Klåddegärde

Den här dagen gick jag runt på gården och plockade blommor – några från trädgården, andra från vägkanten och ängen. Jag älskade att dekorera med blommor, både ute och inne. Det behövde inte vara perfekt – bara levande, färgstarkt och fullt av sommar.

Rosor, vilda blommor och doftande örter hamnade i kannor, krukor, gamla mjölkspann och korgar. Jag hängde upp en bukett vid lampan på staketstolpen, ställde en annan på bordet i finrummet där ljuset föll mjukt genom fönstret.

Gröna äpplen hängde tunga på grenarna och gräsmattan låg nyklippt i sensommarsolen. Det var en sån där dag då tiden stannar lite. Då allt känns nära – jorden, sommaren, livet.

I eftermiddag tornade mäktiga moln upp sig över Fiskebäcks ängar – en föraning om det ostadiga väder som är på väg.

MHI har utfärdat en gul vädervarning för kommande vecka 32 när lågtrycket Floris väntas dra in över Västsverige.
Tisdagen den 5 augusti pekas ut som den mest utsatta dagen:
– kraftigt regn
– hårda vindar
– risk för stormbyar i och runt Göteborg.

Det är läge att säkra lösa föremål utomhus och följa uppdateringar från SMHI.

Idag tog jag en förmiddagspromenad till Röda Sten. Det blåste friskt och solen tittade fram bakom molnen. Plötsligt dök ett stort segelfartyg upp på älven – svartvitt med tre master och en vacker flagga i blått, vitt och rött.

Det var Belem, det franska barkfartyget från 1896, på väg ut från Göteborgs hamn. Klockan var 10.12 när hon passerade. Jag hann fånga både skeppet och stunden på bild – en oväntad höjdpunkt under en helt vanlig söndag.

 Kort om Belem

• Byggd: 1896 i Nantes, Frankrike

• Typ: Tremastad bark

• Längd: 58 m (över 65 m med bogspröt)

• Ursprung: Lastfartyg för kakao och rom

• Senare användning: Skolfartyg, museifartyg och ambassadör

• Seglar fortfarande!

• Läs mer

Vågar Belem ge sig ut i storm?

Ja – Belem klarar hårt väder, men hon ger sig inte frivilligt ut i storm.

 Därför:

• Hon är byggd 1896 i stål och har ett starkt skrov som tål tuffa förhållanden.

• Som tremastad bark är hon stabil i sjön – men väldigt beroende av segelsättning och besättningens skicklighet.

• Hon har i dag modern säkerhetsutrustning och motor som komplement, vilket gör henne säkrare än på 1800-talet.

 Vid storm:

• Kaptenen undviker att segla ut om en storm varnas.

• Om en storm plötsligt uppstår till havs, revade segel (dvs. minska segelytan) och noggrann styrning hjälper henne hantera det.

• Fartyget kan också gå för motor i skyddad riktning om segling är för riskabelt.

Förresten – trots namnet har ett barkfartyg inget med trädets bark att göra. Det är bara ett gammalt ord för en viss sorts segelfartyg med tre eller fler master, där den sista masten har ett snedsegel.

Påven uppmanar unga att fundera över sin livsstil

Jag hörde nu på morgonen på nyheterna att den nya påven, Leo XIV, talade till ungdomar under ett stort evenemang i Rom. Han sa något som verkligen fastnade hos mig: att unga behöver våga fundera över sina livsval – inte bara för framtiden, utan också för att skapa mening i livet redan nu.

(Tillägg: Påvens tal hölls under ett stort katolskt ungdomsevenemang, men hans ord om livsstil, mod och gemenskap känns relevanta för alla – inte bara troende.)

Påven uppmanade ungdomar att välja modiga och radikala vägar, att stå upp för rättvisa och fred, och att bygga äkta relationer – inte bara följa strömmen på sociala medier. Det var ett starkt budskap om att vi inte är “produkter” eller “verktyg” för andras syften, utan unika människor med värde i oss själva.

Han lyfte också fram vikten av vänskap, gemenskap och stabilitet – sådant som kanske inte alltid känns så “coolt”, men som i längden betyder något på riktigt.

Jag tycker det är hoppfullt att höra en sådan röst i vår tid, som påminner om att livsstilen vi väljer faktiskt formar vilka vi blir – oavsett ålder. Det handlar inte om att leva perfekt, utan om att leva medvetet. Det gäller unga, men också oss som är lite äldre och fortfarande på väg.

Hur tänker du själv kring din livsstil – är det något du skulle vilja förändra eller förstärka?

Inlägget är delvis framtaget med hjälp av AI-verktyget ChatGPT, som jag använt för att sammanställa och formulera vissa delar av texten.

Lördag 2 augusti 2025, kl. 19:30.

Efter ett kort sommarregn tittade solen fram igen – och samtidigt dök denna regnbåge upp bakom björken utanför mitt fönster. En stilla påminnelse om att det vackra ofta visar sig när man minst anar det.

”Regnbågen är lyckans tecken.”

Min artikel

Dagens tripp en bra bit från Göteborg gick till en skylt där det stod ”mot Hyltenäs kulle. Här börjar den lilla resan upp mot en av Västsveriges mest storslagna utsiktsplatser – över öresjön och skogarna.

Vägen in ramas in av två gamla stenstolpar – som ett tyst minne från platsens dramatiska historia. Här låg en gång George Seatons jaktslott. 

Vägen slingrar sig uppför genom en magnifik allé av gamla träd. Här blir det tyst, svalt och nästan högtidligt att vandra eller köra.

Picknickbordet på toppen. Här satt jag en stund med matsäck och bara andades in utsikten – Öresjön glittrade långt där nere.Utsikten – ett landskap av gröna kullar, gläntor och blåa vattendrag. Molnskuggorna vandrar långsamt över fälten.

Här låg en gång det stora jaktslottet, byggt 1915. Nu återstår bara stenfundamenten – men platsen bär fortfarande på en känsla av historia.

Björnbären var på väg att mogna. Jag hittade dem längs en stig på väg ner från kullen – vild natur på sitt godaste sätt.

Här ser man ner mot sjön och en liten badplats på andra sidan. 

En charmig, lite övervuxen paviljong med årtalet ”1995” på takvimpeln. Kanske byggd som samlingsplats eller för vila i skuggan – perfekt för en liten stund med kaffe.