Idag åkte jag hem till gården i Klåddegärde för att se hur renoveringen i det stora huset fortlöper. Ute var det full sommar. Den röda lillstugan omges av blommande buskar, gröna träd och gamla stenmurar som bär historien i sig. Växthuset står frodigt med tomater och annat gott på gång, och vid ingången blommar penséer i kruka. Vildblommor i glasvas, höns som pickar i hagen och en gammal vattenpump i gräset – allt det där som gör Klåddegärde till mer än bara en plats. Skylt om ”Lekande barn” på vägen förstärker känslan av lantlig trygghet.

Kändes så gott att komma hem och hälsa på, känna igen dofterna, ljuden och rytmen och även sitta ute och sola en stund.

Bilden under visar  inomhusbilder från renoveringen i det stora huset:

• Nya innertak har kommit upp med infällda spotlights.

• Väggar har klätts med gipsskivor eller OSB.

• Flera rum är under arbete med virke staplat, och fönstren ger ett vackert ljusinsläpp.

• Takfönster är installerat på övervåningen, vilket kommer ge fint ljus även där. Ljuset spelar mot väggarna, och man kan redan ana hur fint det kommer bli när allt är klart.

Tidigare inlägg

Solen låg lågt över gården där jag är född, silade sitt guld genom lövkronorna och vilade över den gamla stenmuren. Mossa, ormbunkar och nyponrosor hade tagit plats där människohänder en gång staplat sten på sten. En ensam röd blomma lyste stilla i grönskan – kanske planerad, kanske självsådd. Allt andades ro. Den här kvällen var världen stilla, och hemma var precis här.

I första stoppet med början den 1 juni i Dimoda Ubbhult  så gick jag förbi reabordet och hittade tre saker som direkt fångade mitt hjärta.
Burken med texten ”Savon au Parfum des Rêves – à la Rose”, fågeln med sin krackelerade yta och ros på ryggen, och skylten med Eiffeltornet och färgstarka rosor – alla tre fick följa med hem. Gav inte mycket pengar för det. 

 Första stoppet blev Dimoda Lagerbutik i Ubbhult, ett färgsprakande fyndparadis mitt bland granar och grusvägar.

Vi välkomnades av en stor rosa banderoll och ett charmigt skyltstaffli vid dörren: ”Välkommen in till oss på Dimoda!”. Redan där anade vi att detta inte var en butik som andra. Och vi hade rätt!

🛍 Inne i butiken fanns kläder i ljuva rosa nyanser, svala skjortklänningar, sommartoppar och kjolar, allt upphängt i luftiga rum där vi kunde strosa utan stress. I ett hörn väntade ett lager fullt av inredning, ljus, korgar och små presenter – ett riktigt skattsökande.

🧁 Och ja, det fanns till och med en liten kiosk där man kunde köpa glass, kaffe och något sött. 🛒 Vi båda kom ut med varsin kasse – och kanske viktigast: känslan att resan nu var i gång på riktigt.

🌸 Andra stoppet: Blommigt & Prickigt i Hyssna

Ett ställe som alltid överraskar med sin charm – Blommigt & Prickigt i Hyssna. Vi klev in bland färgsprakande kuddar, porslin, kläder och trädgårdsblommor. Varje rum kändes som en inspirationsbild ur ett magasin.

Efter en runda i butiken tog vi en enkel men god fika vid fönstret: kaffe i senapsgula koppar, och ostfrallor på blommigt porslin. Utanför – grönska och fågelkvitter.

Det här stället var både en butik och en liten oas. Vi blev kvar längre än vi trodde.

🎾 Tredje stoppet: Hjortviken – vila, utsikt och en gnutta tennis

Vi anlände till Hjortviken i Hindås med regnet i luften och sjön i blickfånget. Här väntade en övernattning med utsikt över Nedsjön, spa och trerättersmiddag – men först såg vi något nytt: en affisch om en kommande tennisbana sommaren 2025!

Just det här stället betyder lite extra för mig – min son bjöd mig hit på Mors dag tidigare i år, och jag blev helt förtjust. Att nu få återvända tillsammans med min dotter blev som att knyta ihop en varm cirkel av omtanke och vila.

Vi log åt tanken på att spela tennis i soluppgången – men nöjde oss med badrock, värme och flera timmar i spaavdelningen. Hjortviken visade sig återigen vara mer än ett hotell. Det blev en upplevelse som stannade kvar i kroppen.

Rummet på Hjortviken var precis så där genomtänkt som man önskar – med mjuka sängar, dova toner och detaljer som en Marshall-högtalare, välfylld minibar-korg och ett badrum i retrolyx. Vi njöt av allt från duschens gulddetaljer till tavlan ovanför handfatet.

Och utsikten – där låg hoppbacken stilla bland träden, som en viskning från en annan tid. Det blev en fin påminnelse: att också stillhet har sin höjd.

På kvällen landade vi i värmen. I salongen sprakade elden, den gyllene sammetssoffan formade en mjuk cirkel, och över oss hängde stora lampkronor i textil. En målning på väggen fångade blicken – som en modern cowboy i skogen, och kanske var det just det Hjortviken erbjöd: natur möter nutid, stillhet bland stilsäkra detaljer.

Trerättersmiddagen blev ett eget kapitel: lax med dill, rullad fisk med murklor, och en chokladkräm med HV pudrat på toppen – ett sött farväl till en plats vi gärna återvänder till.

Kvällsspa i stilla lyx

Efter en trerättersmiddag i matsalen väntade kvällens höjdpunkt: spaavdelningen. Vi gled ner i badrockar och gick dit när det mörknade utanför. Ute låg poolområdet stilla i regnet, inbäddat i grönt och trä. Inne var det varmt, mjukt upplyst och fullt av plats för både samtal och tystnad.

Vi låg länge i de uppvärmda bäddarna under glastaket, såg kvällshimlen mörkna och kände hur kroppen sänkte tempot. Det var som att all stress rann av.

En frukost att minnas

Vi vaknade utvilade, drog undan gardinerna och gick ner till en frukostbuffé som var både vacker och generös. Doften av nybakat bröd mötte oss direkt – surdegsfrallor, nötbröd, croissanter, allt upplagt som i ett magasin.

Grönsakerna var färska, påläggen fint skurna, dryckerna kylda i stora metallskålar. Det fanns ägg, frukt, smoothies och små överraskningar. Vi slog oss ner i fåtöljerna vid fönstret med utsikt över terrassen och satt länge.

🛍 Fjärde och sista stoppet: Ullared – fynd, fika och final

Ingen roadtrip i Västsverige utan ett besök i Ullared. Vi parkerade bland hundratals bilar och gick in med öppet sinne – och tom vagn. Det ändrades snabbt.

Inne på Gekås blev det fynd i både kläder, inredning. Vi pausade på Rosa fiket där det bjöds på räkmackor och prinsessbakelser i rosa nyanser.

Efter några timmar – med fulla kassar och trötta ben – rullade vi hemåt. Fyllda med både saker och minnen.

🚗🌾🕊️🌥️🛏️🫶

Jag och min dotter ger oss ut på en roadtrip – bara vi två.

Vi har bokat ett hotellrum med sjöutsikt, där lugnet speglar sig i vattnet.
Spa, tre rätters middag, skratt och annat kul.

Vi ger också plats för våra nostalgitrippar –
gamla vägar vi kört förr, fyllda av minnen.
Barndomsbilder, modetrender att fnissa åt,
och berättelser som bubblar upp mellan växande träd och mjuka kurvor i landskapet.

Det är mer än bara en resa –
det är tid tillsammans.
Tid att minnas, känna, skratta – och bara vara.

Mor och dotters äventyrsresa i Nordamerika 2003

Vi lämnade Cody tidigt på morgonen och styrde mot Little Bighorn genom ett ökenområde. Det var varmt, ödsligt och vi var de enda bilisterna på vägen.

Ett oväntat möte med lagen

Plötsligt såg vi blåljus framför oss när en polisbil kom körande emot oss. Min första tanke var att den kanske var på väg till en olycka bakom oss. Den körde förbi, men när jag tittade i backspegeln såg jag att den vände och följde efter oss.

En iskall känsla infann sig i magen och jag stannade. Ut kom en polis med svarta solglasögon och bad att få se mitt körkort. Han frågade om jag visste varför han stoppat mig. När jag svarade nej, sa han att jag kört för fort och bad att få se pappren på hyrbilen. Han gick sedan tillbaka till sin bil för att ringa.

Jag började undra hur han kunde veta att jag kört för fort, så jag gick ur bilen för att fråga honom. Det skulle jag verkligen inte ha gjort. Han kom snabbt ut ur sin bil och bad mig sakta gå baklänges mot förarplatsen.

Min dotter och jag satt livrädda och funderade över vilka konsekvenser detta kunde få. Lagarna varierar mellan delstaterna, och nu var vi i Wyoming. Vi hoppades på det bästa.

I backspegeln såg jag hur polismannen rättade till håret innan han kom fram. Det blev en skriftlig rapport och en kraftfull varning: om jag körde för fort en gång till skulle körkortet tas ifrån mig.

Efter den händelsen höll jag ständig koll på hastighetsmätaren och de hastighetsbestämmelser som gällde, oavsett var vi körde. Jag var otroligt lättad att det inte blev mer än en varning. Samtidigt har jag fortfarande svårt att förstå hur han kunde avgöra min hastighet när han kom körande emot oss.

Över Powder River Pass

För att komma till Big Horn måste vi köra U.S. Route 16 över Powder River Pass, som ligger på 2 946 meters höjd. Långt bort kunde man blicka mot South Dakota.

📸 En paus vid Connor Battlefield

Den 24 juni 2003 skrev jag i mina anteckningar:

”Vi är nu tre mil innan Little Bighorn och har hittat ett motell där vi tar in. Alldeles i närheten finns en minnesplats, Connor Battlefield. Det är olidligt varmt, och när man läser på anslagstavlan förstår man att hemska saker har hänt i området. Trots det är det en lugn, fin park där vi promenerar, och många barn leker.”

Ankomst till Little Bighorn

Dagen efter fortsatte vi mot Little Bighorn och körde genom Crowreservatet. Jag stannade först vid ett postkontor där en vänlig Crowindian expedierade mig. I området fanns många hus och husvagnar. Vi parkerade utanför en byggnad där man såg monument på Sitting Bull på ena sidan och Custer på den andra. En indian höll en föreläsning om det tragiska som hände 1876.

Slaget vid Little Bighorn

Det var på denna plats som Tatanka Iyotake (Sitting Bull, 1831–1890) mötte George Custer (1839–1876). Indianerna som inte ville inordna sig i reservaten befann sig utmed Little Bighorn-floden. General Custer skickade ut spejare som underskattade antalet indianer, vilket ledde till att indianerna fick övertaget när Custer anföll. Han stupade tillsammans med många andra.

Jag vid en tippi i Little Bighorn.

Besök på krigskyrkogården

Det var olidligt varmt i området när vi var där. Varningsskyltar för skallerormar fanns, och man kunde föreställa sig den fruktansvärda strid som utspelats. Först besökte vi krigskyrkogården där mestadels soldater låg begravda. Indianer som stupat togs hem av sina egna.

Last Stand Hill

Vi körde på en väg inne i området och kom till Last Stand Hill. På kullen hade Custer och 41 andra skjutit sina hästar som bröstvärn. Custer, hans bror Tom, Lt. William Cooke och sju andra hittades döda i omgivningen efter slaget.

Minnessten över Crow-scouten Curly

Vi såg även en minnessten över U.S. Crow-scouts där Curly finns med. (Curly har jag skrivit om när vi var i Cody.)

➡️ Nästa etapp

Med dessa starka intryck från Little Bighorn i bagaget fortsatte vår äventyrsresa genom Montana. Nästa mål: Great Falls, de mäktiga Rocky Mountains – och ett oförglömligt 4 juli-firande i Choteau, 2003. Häng med vidare!

Mor och dotters äventyrsresa i Nordamerika 2003

Det var svårt att lämna Yellowstone – denna sagolika nationalpark i de amerikanska Klippiga bergen. Jag blev så förälskad i platsen, djupt berörd av naturen och stillheten.

Tänk om jag 2003 hade vetat vem Calamity Jane var. Hon som brukade rida upp hit från Cody när hon behövde koppla av. Då hade upplevelsen känts ännu mer speciell. Nu skulle jag och min dotter köra längs Yellowstone Lake, vidare österut mot Cody.

Pahaska Tepee och vägen till Cody

Vi nådde först Pahaska Tepee – en plats omgiven av höga klippformationer och täta tallskogar. Mitt bland träden låg Buffalo Bills spektakulära jaktlodge.
🔗 www.pahaska.com

Vi körde vidare genom bergen och stannade till i Wapiti, där vi åt lunch på ett enkelt men charmigt ställe. Jag tog en bild och kallade den ”Vacker naturupplevelse”.

🔗 www.wapitilodge.com

Rodeo och westernkultur i Cody

Vårt mål var Cody – staden som bär Buffalo Bills namn och där världens mest berömda rodeo hålls. Cody är en levande westernstad, där män i cowboyhatt och jeans är vardagsmat, oavsett ålder. Runt om staden finns rancher med riktiga cowboys.

Buffalo Bill, eller William F. Cody, grundade sin ranch här 1883. År 1902 byggde han Irma Hotel på Sheridan Avenue, uppkallat efter sin yngsta dotter, och kallade det själv ”Just the swellest hotel that ever was.” Han och hustrun Louisa fick fyra döttrar: Arta, Kit, Orra och Irma.

Hans Wild West Show, startad 1883, turnerade i USA och Europa i över 30 år. På torget i Cody spelas en teaterföreställning om honom varje sommarkväll.
   

Boendeproblem och vänlig hjälp

Det var rodeosäsong, och staden var full av turister. Det fanns knappt ett ledigt rum. Men en äldre kvinna som arbetade som volontär såg vår belägenhet utanför ett hotell. Hon hjälpte oss hitta en stuga mitt i stan – dyr, men fin, med två rum.

Nästa dag lyckades vi hitta ett enklare och billigare motell nära rodeoarenan.

Kvällen på rodeon

Rodeon började med att en flock hästar stormade in på arenan – de såg ut som vildhästar.

Ryttarna var otroligt modiga. Hästarna stegrade sig i båsen innan start – det berodde på en rem runt magen som gjorde dem vilda. När ryttaren lyckades hålla sig kvar i några sekunder, kastade han sig över på en annan häst. Två rutinerade cowboys fanns alltid på plats för att hjälpa till att lugna ner hästen och få av remmen.

Många ryttare blev avkastade.
 

När solen gick ner var stämningen elektrisk. Musiken dånade och publiken väntade ivrigt på kvällens höjdpunkt – tjurridning.

Bullriders och dramatik

Unga killar samlades i en ring och bad tillsammans innan de skulle försöka rida de vilda tjurarna. En av dem skadades när han kastades av och blev trampad på låret.

Efter rodeon gick vi till en pub i närheten. Där bjöds det på dans och god mat. Det blev en magisk kväll. Jag tänkte: ”Härifrån vill jag inte åka.”

Historiska byggnader och Curly

I Codys gamla stadsdel kunde man gå in i flera historiska byggnader. En gripande berättelse handlade om en man som gift sig med en kvinna från Flathead-stammen. Hon och barnen mördades av crowindianer.

Vi besökte också ett hus där en indian kallad Curly bodde – han hade lockigt hår och var en del av Codys historia.

Curly tvingades delta i Custers krig mot andra indianer men lyckades fly. Jag såg hans namn på en minnessten vid Little Big Horn, men är inte säker på om det var just denne Curly.

Picknick, broschyrer och Calamity Jane

En dag åkte vi på picknick vid en sjö och besökte även Buffalo Dam.

Det var också i Cody jag köpte en bok om Calamity Jane. Innan dess visste jag inte mycket om henne. Hon som ibland klädde sig i manskläder för att kunna ta jobb och försörja sin fattiga familj.
🔗 Läs mer om Calamity Jane här

Nästa kapitel…

Vår resa fortsatte mot Little Big Horn. Men någonstans längs vägen blev jag stoppad av en polisbil…
Fortsättning följer.

Torsdag idag den 29 maj, Kristi himmelsfärdsdag, bjöd på solsken. Jag tog med mig kameran, termos och nyfikenhet – och gav mig ut på en liten rundtur hät i Göteborg. Tre platser. Tre stämningar. Tre sätt att andas in livet en ledig dag.

🌸 Slottskogskolonin – Majens blommande frid

Dagen började i Slottskogskolonin, där stugorna doftar nostalgi och rosor. Trädgårdarna stod i full blom – pioner, rosor och löjtnantshjärtan lyste som färgstarka minnen från barndomens somrar. En skylt om biodling vid ett träd påminde om hur allt hänger ihop. Det var stilla, vackert och livfullt på samma gång – ett grönt andetag mitt i stan.

🚢 Eriksberg – Färjor, fart och framtid

Nästa stopp blev Eriksberg, där älven glittrade under Älvsborgsbron och Stenafärjan gled fram mellan brofästen och nybyggda hus. Här möts Göteborgs industriella historia och moderna stadsutveckling – gamla varvsminnen blandas med uteserveringar och nya promenadstråk. Det blåste lite från väster, men solen värmde ändå. Jag blev kvar länge, tittade på båtarna, kände livet röra sig med vattnet.

🏙️ Ramberget – Utsikt, fika och mås

Dagen avslutades med utsikt från Ramberget. Från toppen ser man hela staden breda ut sig – från hamnkranar till skyskrapan Karlatornet som reser sig som en ny symbol för Göteborg. Jag tog med fika, termos och ett lite annat.  En mås landade nära och tittade förväntansfullt – som om den ville dela både utsikt och smulor. Det var en stund av ro, vidvinkel och eftertanke.

Idag blev det en kortare promenad i Botaniska trädgården. Solen värmde, träden bjöd på skugga och allt omkring doftade vår. Jag hade med mig en enkel fika – en ostsmörgås med gurka, några små sötsaker och kaffe i termos. Det blev en lugn stund vid ett bord under träden, med fågelsång och vårens stilla surr runt omkring.

Efter fikan gick jag in i butiken, som alltid är full av inspiration. Hyllorna var fyllda med färgglada krukor, vackra ljus, böcker och små saker man inte visste att man ville ha. Jag blev stående länge – det fanns så mycket att titta på. Allt var så omsorgsfullt arrangerat, som små stilla konstverk.