Söndag morgon.
Jag vaknade tidigt, som jag tycker om att göra. Klockan är 07.35 och solen ska gå upp 07:59.
Det blåser nordost, 4 m/s, och det känns i luften – kallt och klart.
Jag älskar morgonen här i Göteborg. Det är så mysigt och stämningsfullt när allt börjar vakna.
OS på tv. Jag fastnar alltid i konståkningen. Det finns något lugnande i rörelsen, i koncentrationen.
Sen får man väl ge sig ut idag. Får se vad det blir av dagen.
Snön ligger kvar och gör staden ljusare än vanligt, trots att det är nollgradigt och vinterkallt. Den råa nordostvinden har äntligen mojnat och ikväll känns luften nästan stilla.
Samtidigt är det ovanligt mycket rörelse. Folk på väg någonstans, skratt i vinterjackor, glitter som möter snö. I kväll sänds Melodifestivalen del 2 härifrån, och staden bär både vinterlugnet och festpulsen på samma gång.
Jag stannar inne. Tänder lampor, kanske ett ljus. Världen där ute får gärna surra vidare en stund.
Det är fredag och snön yr här i Göteborg. Tänker inte ge mig ut. Ägnar mig istället med att skapa lite gällande nästa vecka. Typ kärleksveckan. Alltid lika kul.
Resten av veckan kan få handla om att varsamt uppmärksamma det som känns – utan att döma, förstora eller trycka undan.
När känslan av att bli sårad dyker upp kan det vara hjälpsamt att stanna upp och fråga sig:
-
Vad är det egentligen som gör ont just nu?
-
Är det något som händer i stunden, eller något gammalt som väcks till liv?
Det kan också vara värt att fundera över motsatsen till att känna sig sårad.
Ord som trygghet, värdighet, helhet eller inre stabilitet kan fungera som riktmärken – något att återvända till när känslor svallar.
En viktig del av veckan kan vara att släppa skulden.
Att tillåta sig att känna betyder inte att man gjort fel.
Skuld hör inte hemma i känslor som uppstår – den hör hemma där ansvar faktiskt finns.
Känslor behöver ibland få röra sig för att inte fastna.
Rörelse, andning, stillsam dans eller enkla kroppsrörelser kan hjälpa till att låta det som känns få passera.
Det kan också vara stärkande att bekräfta sig själv genom små handlingar:
något kreativt, något som lugnar kroppen, eller en påminnelse i form av ett föremål eller en vana som signalerar självrespekt.
Om känslan ändå dröjer sig kvar kan den få finnas – utan att ges makten över dagen eller tankarna.
Den är en upplevelse, inte en sanning.
Mot slutet av veckan kan reflektion få ta plats:
vad har blivit tydligare, vad har förändrats, och vad vill tas med vidare?
Och kanske viktigast av allt:
att påminna sig om att omtanke inte är en belöning – utan en självklarhet.
Idag tog jag en promenad i Slottskogen. Dammen var nästan helt frusen, isen låg matt och gråblå under vintersolen.
Änderna satt tätt tillsammans vid en liten öppning i isen. Där bubblade vattnet upp underifrån, som om dammen själv andades.
Vid ett av dammens hörn bubblade vattnet upp under isen. Det var inte naturliga källor, utan en luftare som satte vattnet i rörelse. När vattnet rör sig kan isen inte lägga sig, och en liten yta hålls öppen hela vintern. Där kan änderna dricka, bada och vila – en nödvändig plats när kylan tar över.
Samtidigt var det trösterikt att se att det fanns en plats där isen aldrig riktigt får fäste. En liten livlina mitt i vintern.
Den här drömfångaren köpte jag i South Dakota 2003.
Den har jag haft kvar ända sedan dess, och i dag hänger den här hos mig i Majorna.
Jag tycker mycket om att samtala med ursprungsbefolkning för att gå lite djupare och förstå mer.
Det ger perspektiv, och gör livet både mer spännande och mer förklarande.
Den här drömfångaren består av flera ringar, som kan ses som olika delar och skeden i livet.
Allt som möter oss får passera, men bara det som är viktigt och meningsfullt stannar kvar.
Det andra får falla vidare, utan att tynga.
A – Apelsiner lyser i fruktskålen.
B – Bistert väder, varm halsduk.
C – C-vitamin varje dag.
D – Dagarna blir långsamt ljusare.
E – En extra kopp te.
F – Fönster med frostrosor.
G – Gröt värmer gott.
H – Hjärtans dag passerar stilla.
I – Iskallt ute, 20 grader varmt inne.
J – Jackan åker på igen.
K – Kylan nyper i kinderna.
L – Ljuset dröjer lite längre.
M – Mössa på, lugn i steget.
N – Nästan vår, men några månader kvar.
O – Ovanligt tysta morgnar.
P – Promenad i långsam takt.
Q – Qvällsljus i köket.
R – Rester av snö i skuggan.
S – Soppa känns helt rätt.
T – Tända ljus mitt på dagen.
U – Under täcket är det bäst.
V – Vinterluften är klar.
W – Weekend utan planer.
X – X-tra lager kläder.
Y – Ylle värmer snällt.
Z – Zzz… februarisömn.
Å – Ångan från tekoppen.
Ä – Ännu en vinterdag.
Ö – Övergångstid.
