Vivien Leight – In Vogue
http://se.youtube.com/watch?v=zLNHzYb5-0g
Tog på mig min nya vårkappa idag när jag gick inne i stan här i Göteborg.
En blogg av Brigitte Ranniger
Vivien Leight – In Vogue
http://se.youtube.com/watch?v=zLNHzYb5-0g
Tog på mig min nya vårkappa idag när jag gick inne i stan här i Göteborg.
Det är molningt idag lördagen den 31 januari med sol i några enstaka gluggar. Det är ändå härligt att se att solen tittar fram och förhoppningsvis imorgon då vi går in i årets andra månad februari så kommer solen att skina ännu mer.
Bilden ovan är tagen i början av januari i Sillvik i Göteborg och det var så friskt och härligt väder i början av året. Senare delen av januari har det varit mestadels gråmulet.
Köpte denna azalean i början av januari.
Jag äter nyttigare mat eftersom jag försöker nå min normalvikt under 2009
Det har ju varit så mörkt en tag nu så det är ju underbart att längta till vårens alla färger. Det är roligt att börja planera vad som ska odlas och planteras för blommor och växter. Det är ju några månader kvar men då kan man ju passa på att tänka över hur man vill trädgården ska se ut eller kanske sin lilla minniblomsterpark.
KOLARKOJAN I PIXBO 1996
——————————————————————————–
– Dold mellan furorna ligger min koja.
Djupt i den finska skogen ljuva sus.
Högt över topparna resa sig bergen.
Susa ditt svar, du min finska skog.
Vem minns inte den vackra finska folkvisan
från Savolax.
——————————————————————————–
Tankarna för mig till den härliga april-lördag då vi satt några stycken
på slafar bäddade med granris och fårskinn i en kolarkoja ute i
skogen. Tittade man ut ur det lilla fönstret så flög vårystra
bofinkar och en koltrast mellan träden. Solens strålar letade sig
fram mellan de raka granarna vars grenar dansade i den hårda vinden.
Framför den gnistrande eldhärden och röken av det stekta fläsket stod
Anders och gräddade en kolbulle som vi senare åt av med god aptit.
Anders, ett naturbarn från glesbygdens Bodsjö i Jämtland, åt med
kniven.- Man kan plocka hur små matbitar som helst med knivspetsen,
sa Anders på sitt sjungande vackra Norrländska språk och sa att han
gör mycket av gammal vana. Vi hade kommit till upplevelsens sfär
och ingen kunde väl tro att vi befann oss i Pixboskogen strax
utanför Göteborg.
——————————————————————————–
Upplevelsen började med att Anders Ålund,en äkta skogens man med
ryggsäck, bosatt i Pixbo mötte upp oss vid anslagstavlan och
stigarna som skulle föra oss till kolarkojan. Kylan bet sig fast i
kinderna. Varför har du byggt en kolarkoja här ute i Pixboskogen?
frågade jag Anders.
– Skogarna öster om Göteborg påminner om mina gamla hemtrakter
i Norrland, svarade Anders och visade oss ett fågelbo med två
ingångar som han byggt av en takpappbit åt trädkryparen. Anders är
engagerad i friluftsfrämjandet och har hjälpt en grupp strövarebarn
mellan 7-8 år att bygga varsin fågelholk som de sedan följer upp.
– Det ger barnen stolthet och säkerhetskänsla, förklarade Anders.
Det knakade i de torra grenarna och Anders nästan viskade att – en
vanlig fråga är om det finns troll i skogen.- Jag brukar säga att
här vid rågången går gränsen mellan sagans land och vår värld, förklarade Anders.
– Och skogens är djurens barnkammare och man skall inte ropa om
man inte är i fara förstås. Plötsligt öppnade sig skogen framför
oss och vi trodde inte våra ögon när vi insåg vad Anders byggt upp.
Ett område med massor av roliga aktiviteter. Allt material har
Anders använt sig av skogens råvara utan repen.
——————————————————————————–
Man kunde klättra på linor, åka linbana, gunga mot en sluttning så
att det kändes som om man flög ut i hela världen. Långt nere i
sluttningens slut glittrade Rådasjön.
Så var det kojan. Anders förklarade att kojan han byggt är en enkel
typ och var vanlig i Norrland. När skogsarbetarna kom till en ny
trakt så det första de fick göra var att bygga en koja.
De hade ofta med sig lite brädbitar, ett fönster, tjärpapp och ett plåtrör
till skorsten. Långt tidigare användes bara det som skogen gav.
Då användes näver till tak. Kojan måste vara färdig innan det var
läggdags. Ofta utgick de från en stor sten som skulle tjäna som
eldhärd och byggde sedan väggar. Tjärpapp användes som tak.
Utvändigt täcktes väggar med jord för att kojan skulle bli dragfri.
Intill kojan stod en slipsten och det var viktigt menar Anders
eftersom yxeggen måste brynas.
Även huggkubben och sågbocken var viktiga. Det var även nödvändigt
att hitta en vattenkälla i närheten.
——————————————————————————–
Under våren och sommaren fick Anders tidigt hjälpa till att hugga
kolved. På vintrarna höggs timmer och under hösten byggdes
kolmilor.Anders far var småbrukare och arrenderade ett torp i
Jämtland. Modern skötte hemmet. På vintrarna låg fadern ute på
skogsarbete.
I byn fanns en affärsfilial där proviant kunde inhandlas även av
skogsarbetarna men var bara öppet mellan 16-18.
Vanlig mat i kojorna var kolbullen. Den gjordes av mjöl, vatten
och stekflott. Först stektes amerikanskt fett fläsk i bitar.
Pannan skulle vara het när smeten las i över fläsket.
När kolbullen släppte pannan om man skakade den lite så var det
dags att med ett sving vända den uppe i luften. Sedan fick den
steka en liten stund till. De åt lingonsylt till. I mindre kojor
gjorde var och en sin egna kolbulle men i större kojor anställdes
en kocka och då lagades det vanlig husmanskost.
Jag frågade Anders vad de gjorde under de kalla kvällarna i kojan.
– Vi såg alltid till att ha något att göra med händerna. Det ansågs
förkastligt att sitta overksam.- Selpinnar och binda nät var vanlig syssla -vi
berättade historier – sedan somnade vi med kläderna på.
——————————————————————————–
Kolarkojan i Pixboskogen måste vara en fristad för traktens
invånare. Vi lämnade kojan, stängde dörren och lyssnade noga vad
Anders sa.
– När skogshuggarna drog vidare till ett annat
skogsskifte så blev kojan en god tillgång för jägare, fiskare,
eller vandrare. Kojan stod öppen för alla och den som lämnade
kojan såg alltid till att det fanns tillräckligt med torr ved
till näste besökare. Enligt vildmarkens oskrivna lag så var
besökarna alltid aktsamma om kojorna.
Vi vandrar tillbaka genom skogen och tackar och tar
farväl av den pensionerade polismannen Anders Ålund, Pixbo.
Skrivet av Brigitte Ranniger 1996
Jag har köpt en ny blomma som heter Lyckliga Lotta. Den ska ha en fin förmåga att blomma och påminna oss om vårens och sommaren ankomst. Nu står den i mitt köksfönster och ja…jag känner mig glad bara jag tittar på den 🙂
http://odla.nu/artiklar/lyckliga_lotta.shtml
Glad blir jag också när jag ser på några inslag jag lagt in på youtube när jag var på bilresa genom europa våren 2008.
När jag kikade ut här i Göteborg från mitt köksfönster så var det ingen sol i sikte precis. Börjar bli trött på det gråmulna vädret 0ch längtar efter solen. Därför är det bästa att ta långa promenader och andas in den friska ”vinden i nosen”.
© Photo BR
Hyltenäs kulle 2008
Vi går snart in i februari – årets andra månad. Det har varit mycket dramatik och turbulens inte allra minst med tanke på lågkonjektursnacket som man fått höra dagligen eller sett i tidningar. Det är ju viktigt att ”hänga med” vad som händer runt om i världen men till slut vet man ju varken ”bu eller bä”. Naturen är det bästa ställe man kan vistas i när man vill bli av med stressande tankar.
Förändringens vindar 2009 skulle nog vilja se mer människor med ryggsäck vandra i vår härliga natur.
Hindås på 50 talet
Jag som är född på en gård i Hindås i början på 50 talet upplevde Hindås så som det var på den tiden. På våren när solen spred sina strålar och både väckte knoppar och själar till att börja vakna så packade mamma och pappa ryggsäcken med smörgåsar,kakor,kaffe och mjölk och vi gick till björkhagarna både i Lindås och Högäset. Björkkvistarna med sina nyss påbörjade utspruckna små löv liknade brudslöjor. Symfonin av fågelkvitter blev en bra referens till vad min livskvalitet skapat för kriterier.
Skogsarbete
Pappa fick ta med mig till skogen ibland på vintern innan jag börjat skolan om inte hembiträdet hade kommit för mamma jobbade inne i Göteborg. Först skulle pappa utfodra och ge vatten till djuren, mocka och mjölka tidigt på morgonen. Sedan skulle mjölken silas. Matsäcken med stekt fläsk och ägg från gården, sirapslimpa, kaffe och mjölk skulle göras iordning. Hästen skulle ryktas och selas med den tunga selen. Säcken med hö fick inte glömmas. Skaklarna från släden skulle sättas ihop selen och sen var det bara att ge sig iväg. Vi åkte tidigt vintervägen över mossarna och ibland kunde man höra hur isen riktigt sjöng när det var kallt och bistert. Himlens ibland röda sken. Dimmslöjorna. De tunga blöta snötussarna som gled ner från den gråtunga himlen. Ibland var himlen klarblå. Skaren och glirret av kristallerna som liknade de mest skimrande diamanterna.
Det var så härlig i skogen. Doften av kådan,den friska vinden och de nedsågade granarna. Smaken av fläsket, smörgåsen och mjölken. Ljudet av vinden som lekte och dansade mellan grantopparna för att ibland vila av total tystnad. Röken som kom från värmen från hästen Isabella. Hästen mumsade av höt. Skogsfåglarnas kvitter. Det ekande ljudet av yxan när pappa kvistade. Pappa såg till att jag aldrig frös medans jag fick vänta tills han sågat färdigt i skogen. Om jag frös fick jag göra åkerbrasa med armarna och hoppa.
Hästen fick slita när vi skulle hem med det tunga lasset. Det jobbiga var innan lasset kom igång för det var tungt. Manen fladdrade och näsborrarna vibrerade när isabella skulle uppför de branta steniga ojämna skogsbackarna hem till gården. Vi for igenom gudomligt vackra vinterscener som varierade hela tiden.
Fiskbilen
På onsdagarna kom fiskbilen och vi köpte torsk,kolja eller makrill. Dill köptes alltid som tillbehör. Den lilla lastbilen stannade vid vägen nära gården. Jalusien rullades upp och man kunde bara välja av det rika utbudet. Pappa rensade fisken på tidningspapper (som alla gjorde på den tiden) och jag minns särskilt det stirrande torksögonen. Fisken kokades mestadels. Av resterna av det fina vita fiskköttet bildades det oftat gel`e och det smakade gott med dill till.
Faster Fridas Charkuteri och övriga handel
På lördagsmornarna selade pappa hästen och vi åkte ner och handlade hos pappas syster Frida som hade en charkuteri. Hästen band han nära hennes köksingång. I butiken köpte han smör som fick skäras i bitar, ost, medvurst, falukorv och kokekorv. Köttfärs maldes direkt och hamnade på en rostfri skopa och paketerades i vitt papper.Det var roligt hos faster Frida. Från hennes köks fönster kunde mans sitta och kika på kunderna som handlade hos handlarn ”Boden” som hade sin butik alldels intill. Bodens fru bakade alla kakor som var kända i Hindås som väldigt goda. Jag vet min mamma handlade alltid kakorna där och det gjorde även Lillstugans cafè som låg nära tågstationen. Ibland kokade Frida potatis , tog fram en kokekorv och hämtade en svagdricka i källaren och bjöd oss på.
Brigitte Ranniger
Detta är min Bernatta 50 for Bernina symaskin. Den har stått länge utan att jag har använt den speciellt mycket och nu så är det ju en tid där man ”tager vad man haver” och det är väl en bra tid att man använder det man har köpt eller så kan man sälja det man inte behöver.
Den här klänningen sydde jag bara en vecka innan jag skulle åka till Kanada i början av augusti 2005 och stanna där i två månader.
Här i en liten låda har jag knappnålar och andra tillbehör.
Boken Sy kläder av Lina Gibson är en grundbok i klädsömnad och väldigt bra utformad tycker jag som annars skulle tröttna.
Ja då är det väl bara att sätta igång och testa. Det viktigaset när man syr kläder till sig själv är att man lär sig sitt grundmönster. Det måste man kunna utan och innan till. Kan man det blir det andra förhoppnings ”lätt som en plätt”.
Det har ju varit modernt 2008 med klänningar med olika volanger. Vorlanger förlänger ett tyg eller så kan det dekorera tyget. Ska testa och fålla en volang i ett enkelt tyg.
Vincent Willem van Gogh föddes den 30 mars1853 i den hollänska byn Groot-Zundert i Nordbrabant som ligger i södra nederländerna. Han gick bort den 29 juli 1890 i Auvers Frankrike
Hittade detta på youtube på målningar av Vincent Von Gogh. Filmen gjord av Shaelrion
http://se.youtube.com/watch?v=XemweIAvi8Q&feature=related
Läser just nu en bok som visar många vackra bilder på tavlor som Vincent van Gogh har målat samt berättelse om hans liv.
minikonstguide av ”Dieter Beaujean, Liv och verk, Könemann”
Nu har jag nästan läst färdigt boken. Eftersom det är en konstguide så kommer jag att läsa den igen. Det står i boken att Vincent van Gogh är en av världens mest framstående målare. Berömmelsen blev senkommen och Vincent sålde bara en enda tavla – Det röda vinberget från 1888. Många av hans verk betingar rekordpriser idag.
I konstguiden följer man Vincent under hans levnadstid. Det är både dramatik och tragik. Det var oerhört intressant att både läsa och se hur han började måla och mest betydande när han möter impressioismen i paris. Alla dom bilderna som är inlagda i minikonsguiden är en njutning och lärdom.
I holland ser man många pittoreska små stenhus. Egentligen är husen individuella och ser olika ut men oftast med stora burspråkfönster i vardagsrummen som går nästan till golvet. Oftast är gardinerna vita. Då våren kommer är det fullt av tulpaner,ginst,påskliljor,grönt gräs och ibland kan man även känna lukten av gödsel ute på en del åkrar. Vinden ligger ofta på nära Nordsjön och man kan se att däck ligger över presenningar ibland.
På en del hotell i Holland läggs frukosten fram till bordet där man sitter i matsalen och kan innefatta skinkskivor, ostskivor, salami, marmelad, chokalsströssel, 1 kokt ägg , 2 frallor, några skivor vitt och grovt bröd samt en kaffe kanna med nykokt kaffe.
När man kör i Friseland i Norra Holland i början av april så ser man stora åkrar med betande svartvita kor och mängder av får med lamm. Istället för inhägnad har de grävt kanaler bara där djuren går igenom finns stängsler. Ladugårdarna sitter oftast ihop med husen och är av tegelsten. Ibland kan man se gäss med sina små smörgula ungar bredvid sig. Något som är väldigt vackert ihop att se i Friseland är Oreangea tulpaner ihop med beigevita. Vackert är också att se när äppel och körspärsträden blommar. Det finns några äppelodlingar i Friesland även om det blåser hårt så nära nordsjön som ofta drabbas av orkaner. Därav så är det uppbyggt flera stora vallar. Havet kan både ge och ta. När man kör med bilen i Friseland utmed havet så ska man tänka på att det kan bli mycket saltstänk på rutan.
I holland äter dom ofta ”Pannekoek” med sirap eller florsocker till. Det är mycket folk och mycket bilar. Många män åker i kostym, slips och i fina bilar. I Butikerna jobbar flera välsminkande och välklädda kvinnor. Familjer går ofta ut och äter på kvällen. Såg flera sällskap 10-15 personer på restaurang vid samma bord med levande ljus och tre rätters middag.
Keukenhoff är en underbart vacker blomsterpark i Holland. Ett vackert brodderi av blommor. Tusentals tulpaner. Gula och röda Christmas tulpaner. Drottning Beatrix paviljong med magnifikt vackra buskblommor. Doftupplevelser av hyacinter i alla olika kulörer. Vacker musik när man promunerade i stigar
Något som är vackert är att lägga höga prästkragar i höga krukor. Samma gäller att plocka många blommor med långa skaft och sätta i utekrukor till våren.
Volendam är en liten stad i Holland och som är känd för traditionella kläder och sina träskor. Volendam började på 1600 talet med jordbruk och fiske. Där finns vackra små hus. Hotell Spaander där många konstnärer tidigare från hela världen fick bo och måla sina tavlor. I Volendam finns även fiskrökeri.
Nu är Barack Obama president i USA och det var en stor feststämning i Washington vilket man kunde se och följa i TV. Det var säkert över 1 miljon personer som ville hylla Obama. Jag såg även konserten i söndags på tv som var fantastisk. Det verkade vara solsken i Washington men kallt. Michelle Obama verkade inte frysa iallfall i sin vackra guldgula brokadklänning. Kappan hade samma färg och tyg som klänningen. Det var ett fint tal Barack Obama höll.
Här i Göteborg började det snöa på eftermiddagen. Gick en långpromenad förbi haga och sen närmare in i stan. Tittade in i en del väskaffärer.
Längtar efter våren. I blomsteraffärer kan man köpa vårlökar.
© 2024 Seasons of Bridget
Tema av Anders Noren — Upp ↑