Läste i Göteborgsposten idag – Har du någonsin stött på en mexikansk värsting i en film,då är det troligen Danny Trejo en av Hollywoods mest anlitade värstingar. I helgen träffar han fansen på Svenska Mässan i Göteborg.
Danny Trejo debuterade 1985 i Runaway.
Gp Peter Qvarnström
Hittade en äldre intervju på youtube med Danny Trejo
På tal om Hollywood så kommer jag ihåg när jag och min dotter åkte till Nordamerka 2001 och flög först till LA och hyrde en bil.
Det var underbart att se palmer överallt och det var 24 grader varmt. Vilka bilar som körde förbi oss! Wooooow! Lincon,Sportbilar och framförallt vita bilar. Med tanke på den långa flygningen och för lite sömn så var jag försiktig med uppmärksamheten så vi bestämde att försöka hitta någonstans där vi skulle övernatta på kvällen nära Stilla havet så klart :-). Vi körde utmed stilla havet och hittade ett motell med havsutsikt för 86 dollar. Rummet var fint och det var två stora breda dubbelsängar men dom betonde att dom bara hade en natt ledigt. Vi tog den ändå.
Konstigt nog så borde vi ju varit väldigt trötta efter den långa flygresan men tvärtom så var vi så nyfikna hur det var i Los Angeles så vi ville ut och promenera istället. Vi tog en långpromenad utmed stilla havet.
Det var bara att köra (grade aus) raksträcka mot de fashionabla Beverly Hills och Hollywood. Vägen dit var betydligt lugnare och de vackra blommorna såg man utmed hela vägen. Stadsdelen i Beverly var omgiven av otroligt lyxiga affärer och villor. På den den berömda gatan Rodeo Drive kan penningstinna shoppa precis vad dom vill. Där finner man alla berömda varumärkesaffärer som tex Guccin,Bijan och Versace.
Massvis av restauranger fanns det i centret. Vi gick in på ett stort köpcenter och det var ofattpart så mycket onyttigt det fanns. Det fanns säkert 1oo olika sorters cornflakes,förpackade pizzor i enormt stora format,pannkakor med grädde och sylt och en hel avdelning med bara glass.
Frukten däremot var oerhört fräch och man såg inte att folk gick och knäppte bland tomater och äpplen. Personalen var mycket vänliga och en man kom fram och frågade om vi var turister? Brödet var dyrt och mycket vitt och bagels fanns överallt. Många tårtor var halvmeter långa och glaserade med florsocker och karameller.
Vi fortsatte och hade kommit ganska så nära Hollywood och några hade sagt till mig att det är helt omöjligt att ta sig fram i Hollywood så det bästa är att ställa bilen och sen ta bussar för att ta sig fram. Jag märkte att det inte alls varken var sant eller definitivt inte svårt att vare sig hitta motell eller köra bil i Hollywood.
Det var lika lätt som att köra inne i Göteborg :-). Vi hittade ett motell och bestämde oss för att stanna i två nätter. Det hotellet låg väldigt bra till eftersom vi var i närheten av av det stora berget där nästan alla filmstjärnor och kändisar bor. Vi tog en promenad i Hollywood och många ville sälja bussresor upp till det där berget där dom skulle berätta vilka kändisar som bodde eller där eller där.
Hollywood 2001
© Brigitte Ranniger
Ja vad ska man säga om det? Det kändes inte specillet intressant att åka en buss (Vill bara säga att det är jobbigt att så många vill sälja (tjatar helar tiden vart man än går) just om dom där bussresorna) där man ska kolla där bor den kändisen osv. Däremot så körde vi upp med bilen dagen efter och såg den fantastiska utsikten. En del enormt stora villor är oerhört slitna vad jag kunde se och många hus är byggda utmed bergskanter på plintar under och min tanke var ”tänk om det blir jordbävning”
Vi åkte sen till Las Vegas
