Idag på morgonen när jag blickar ut genom köksfönstret ser jag att himlen är lätt ljusstålgrå och små regndroppar smattrar utmed köksfönstret. Minns allför väl augusti detta år då regndroppar slog hårt mot några smutsgrå vattenpölar vid promenader. Det har ju inte direkt varit någon kvalmig värme i år precis och man har ju inte hört några envetna flugor surra heller.
Längtar att få se nuvaknade solrosor sträcka på sig när solens strålar så småningom leker sig fram för att få lysa på dem en efter en. Jag längtar att få se hela åsen fylld med de vackra starkt gula blommorna. Efter regn så brukar ju växtligheten dofa förföriskt. Jag vill se morgondagg som bildat ett underbart vackert konstverk likt skira nyspunna spindelnät.
Längtar att öppna glasdörrarna och gå direkt ut till trädgården. Se bokträden bredda ut sina lövverk, njuta och beskåda de vackra ljusrosa näckrosorna stillsamt flyta omkring, lyssna på springbrunnen som bildar vattenkaskader och den porlande bäcken som slingrar sig genom parken.
Ja jag vet att snart är det höst och att himlen kan bli underbart orangeröd då kylan slår till och att även det kan ge en pirrande lyckokänsla
