En blogg av Brigitte Ranniger

Dag: 17 november 2010

Den förgyllda hästen

Prästen deklarerade
Jag döper dig till …..
Gjöt dopvattnet över babyns huvud

Kyrkorummet var svalt
men hostattacken
bröt tystnaden i stenbyggnaden

Tunga toner
av den mäktiga orgelmusiken
fyllde besökarnas inre till eftertanke

Alla var raka i ryggen
under dopakten
med händerna runt psalmboken

Plötsligt kom minnet
när han mötte sin fru första gången
De blå ögonen med lite gröna stänk
hade tittat på honom

Han hade blivit blixtförälskad
i kvinnan med det långa bruna håret
som lagt sig mjukt
kring hennes vackra öppna ansikte

Dopmiddagen var ett eldprov
för nyanställda Clara
som ville att ingen
skulle glömma dopmiddagen
och smaken av hennes  kakor som skulle smälta ljuvt

Porslinet glimmade
över de stärkta linnedukarna
och inget fingeravtryck
kunde skönjas på glasen

Den friska novembervinden
fylldes gästerna lungor
när de gick mot villan i den knastrande
nykrattade gårdsplanen

Den varma såsen hälldes över
det skurna köttet
innan Clara serverade det på silverfat

I den vackra salongen
med frodiga blomsterbuketter på borden
fanns dop presenten
En förkylld häst som stegrade sig

Dikt Brigitte Ranniger

Novembertavla

Tänk vad färger påverkar oss människor. När jag tittar ut idag genom köksfönstret så är det vit pudersnö på takåsarna. De vita små molnen seglar rofyllt under den ljusblå himlen. Vackert!
När jag bläddrar i min blogg så är det roligt att se hur jag tänkte  förra året i november.  Jag gillar ju att analysera och inte bara leva för dagen ”hej hopp”. Om man ser saker och ting i perspektiv så är det lättare att förstå och bearbeta sig själv. Det är också berikande att lita på sig själv även om man bara är en liten prick i universum 🙂