I början av 70 talet så jobbade jag i ett stort företag som växeltelefonist och receptionist. Det ringde nästan hela tiden från kunder från olika delar av världen. Jag kunde tex bara lite italienska men det fanns mallar så man snabbt kunde översätta. Det var ett roligt jobb men kunde också vara bindande på det sättet att man kunde inte lämna arbetsuppgiften utan att be någon kolla växeln. Då det var kundbesök så fick jag ordna med kaffe och kakor. På bilden så sitter jag i det gamla kontoret men vi flyttade senare till en helt ny kontorsbyggnad.
Månad: januari 2011 (Sida 2 av 4)
Vilken kompakt dimma det är nu på morgonen här i Göteborg. Igår var det strålande sol och jag hoppas det klarnar upp idag. En stor flock kajor kracksar för fullt och sitter i trädet mittemot mitt köksfönster. Kajor håller ihop och är i stora grupper till skillnad mot tex måsar som ofta brukar segla själva mot vinden uppe i luften.
Om man ska göra sitt bästa så måste man veta vad man ska göra och sen göra sitt bästa utifrån det. Många vet vad man ska göra men gör ändå inte sitt bästa. En del människor gör sitt bästa och det märker man tydligt och lägger i sin positiva minnesbank. Sådana människor får en bonus eftersom man ofta tänker på dom. Jag minns en frukostbuffè i paris som ingick i hotellhyran. Ofta kan det bli kabbalik i ett frukostrum där hungriga vill ha bra platser i rummet, vara först och äta snabbt och mycket. Men så var det inte i frukostrummet i paris. En vänlig kvinnlig frukostvärd med dämpad röst tog emot oss och placerade oss vid ett bord. Hela hennes positiva avstressade personlighet spred en lugn god energi och man kan säga att hon gjorde verkligen sitt bästa för att alla skulle få äta i lugn och ro. Hon visste vad som var bra och inte bra. En empatisk bestämd personlighet som visste vad hon ville och skulle inte belasta sig med att ta på sig mer arbetsuppgifter.
Att göra sitt bästa handlar också om att göra det bästa även åt sig själv. Vi har bara ett liv och vad vill vi göra med det?
Det är morgongryning och jag hoppas att den ljusgrå täta dimman skingras här över ett snöslaskigt göteborg. Dramatiskt vackert likt ett drapperi som sakta förs åt sidan. Se en härlig januarisol kika fram. Ja jag längtar att få se de första nyvakna snödropparna komma fram och sträcka på sig. Längtar även att det skall bli vår och att morgondaggen bildar ett underbart vackert konstverk likt ett nyspunnet spindelnät över åkrar, kullar och hustak.
Indianer tror att djuren har en speciell kraft att hjälpa oss människor.
Vad tror jag själv om det? Jag tror att om man har kontakt mer djur så finns chansen att dom hjälper oss. Men hur ska ett djur kunna hjälpa oss?
Den hösten 2005 då jag tillbringade några månader i kanada med indianer så satt jag väldigt ofta vid en flod och hoppades att se björnar som ville fånga färsk lax. Minns första kvällen då fåglarna började varna och andra djur tittade förskräckt när en björn kom på andra sidan floden. En björn fångade en lax med labben och åt upp den. Eftersom jag inte satt så långt ifrån björnen så förstod jag att den hade lagt märke till mig. Björnar ser dåligt men har bra luktsinne. Den vände blicken mot mig och jag visste att om den ville skrämma mig så skulle den göra några skenattacker men den gjorde inget. Jag såg björnen vid många tillfällen och jag filmade den. När en björn är i närheten så kan man höra asplöven skaka utan att det blåser nämnvärt. En energi där mycket har ett samband.
Jag har berättat tidigare då en kvinna kom till floden och björnen gjorde en skenattack mot henne. Varför gjorde inte björnen en skenattack mot mig? Jag började berätta för indianerna om björnen som jag såg så ofta och jag märkte att dom reagerade på det. Efter några dagar så kom en indiankvinna och frågade om jag ville vara med i deras svetthydda någon dag.
Jag hade ett visst problem med dåligt blodvärde och kan det vara det som björnen lagt märke till? Om den nu skulle kunna vara så att björnen ville uppmärksamma mig att jag hade för lågt blodvärde så skulle säkert många säga att en björn kan väl inte tänka eller agera så förnuftigt att den skulle kunna hjälpa mig att vara mer observant med mitt blod. Vem vet? Eller var björnen mitt skyddsdjur?
2008 åkte jag och min dotter till kanada igen för jag ville besöka samma ställe där jag hade mött björnen så många gånger. Den visade sig inte igen och det är klart att jag hade och har många känslor kring det.
Jag minns även när min älsklingshund sessan gick bort 1977. Pappa hade lagt henne i stallet. På morgonen när han gick dit så hade hon dött och en liten kattunge hade lagt sig över henne för att försöka värma henne till liv. Djuren har mycket kärlek.