”Han var kraftigt berusad efter bröllopscermonin. Hon var rädd och förtvivlad. De nygifta paret gick upp för trappan med tunga steg till rummet. Hon klädde snabbt av sig. På den bruna karmstolen lade hon sakta och försiktigt ned den snövita slöjan, kransen av blommorna, den ryschiga spetsunderklänningen, nylonstrumporna, pärlhalsbandet och guldörhängena. Sakta så drog hon sidennattlinnet över huvudet och smekte därefter sina bara skuldror innan hon kröp ner under täcket. Hon kände sig som ett maktlöst offer. Kroppen skakade våldsamt av rädsla och hon mådde illa”
Ur romanen ”Också tystnaden talar” av Brigitte Ranniger