Vilken härlig söndagsmorgon. Har suttit och filosoferat medans jag druckit en kopp kaffe av Mollbergs blandning (Zoega). Har tänkt på våra genetiska anlag och att det är viktigt att vi använder våra sinnen på rätt sätt. Hur ska vi annars komma i kontakt med vår fallenhet och begåvning utan att testa ett DNA segment.
Tänker på hur det kan vara möjligt att jag kände igen att jag varit på en plats i Kanada när jag var där första gången 2001. En stark upplevelse vilket ledde till att jag åkt dit 3 gånger till och längtar bara att få möjlighet att komma dit igen. Skulle det kunna vara så att vi människor har ett genetiskt anlag där vi förnimmer och lägger märke till en plats där vi kanske sen tusentals år har ett nedärvt ursprung. Dags för en kopp Mollbergs blandning igen medan jag blickar ut mot köksfönstrets panoramautsikt.
Trodde inte mina ögon då jag ser något komma flygande långt bort igenom. Så vackert att fästa blicken mot ett helt gäng med Kanadagäss som är på väg söderut och flyger i V- formation. Dom känner genom genetisk betingelse när det är dags att ge sig iväg när det är klimatförändring. Många fåglar är ju födda med perceptuelle färdigheter.
Undrar vilka färdigheter som möjligtvis kan vara inbyggda i människors olika hjärnor? Tänk om vi kan känna igen åtminstone en enda förnimmelse utan att ens varit på plats?