Ödet hade återigen korsat min stig
Jag hade bjudit in dig till kärleksmiddag på Holsteinscheuba
Friska nyplockade doftande rosor var bedårande vackra
Jag slängde silkesstrumpan och valde att gå barfota
runt halsen klittrade mitt blåa kärlekssmycke
Du stog helt handfallen när jag förde in dig i salen
Vi satte oss till bords
Vinden svepte plötsligt in
snuddade vid våra inre gömslen
Vilket starkt möte
Silverbesticken glimmade när vi åt den delikata middagen
Glödhoppor från brasan sprakade och lekte
Vårt skratt klingade och hade hållt sig varm genom vår längtan
Vi var nära varandra
Du bar upp mig till tornrummet
Där möttes vi av det skälvande månljuset
Vi ställde oss framför fönstret
Tittade på månen
Det var så tyst, så tyst att de små mössen
satt andäktiga i spänd förväntan
Dikt av Brigitte Ranniger