Månad: februari 2014 (Sida 2 av 3)

Har tagit en härlig promenad i slottskogen här i Göteborg idag. Det var lite dis och dimma men som tur var så höll regnet upp ett tag. Nästa vecka på lördag är det den 1 mars vilket blir den första vårmånaden i år. Då kommer flera av de får som går i väntans tider på bilden ovan föda små lamm.

Idag så småregnar det här i Göteborg och då behöver man en gnista motivation som triggar igång lusten att inspirera. Tyvärr så har jag  inte känt tillstymmelse eller ett enda uns av lust att skapa något än idag iallafall. Tar en slurk kaffe mellan varven medan jag kikar ut genom fönstret i hopp om en flyktig anblick av solen. Men nä den lyser med sin frånvaro. Har inte ens sett en enda tillstymmelse till någon kort solglimt än.

Vad gör man då. Minns när jag var på SPA att det blev skum av en rosentvål. Köpte häromdagen en rosentvål som heter Le Petit Olivier. Är ju perfekt att istället sitta och lyssna på vattendropparna utifrån fönstret pröva tvålen istället. Hela kroppen ska ju bli både lugn och mjuk och det blev den. Så det blir min nya motivation för att komma igång. Började med att sätta tvålen i en skål och fyllde till hälften med varmt vatten. Ville testa om det blev skum när jag höll i tvålen och skakade om den i vattnet. Ja det blev skum. Så idag blev det duchskurar med rosenstänk a la SPA. 🙂

Så nu är det slut med att stressa och jaga upp sig själv

Borgen i kärleksön spridde väldoft
av nybakade riddarsemlor
garnerade med rosenröd vaniljkräm

Kokuspalmens kavaljer
lät kärlekens bullar
jäsa i rumstemperatur i lerkrukorna

Sköldpaddans gyllenvita makeup
speglade sig i ostronens
förförande lingonsorbet

Dikt av Brigitte Ranniger

Idag har jag skapat hela dagen i datorn. Hade tänkt ge mig ut men det har varit ett nyckfullt väder så det blev att stanna inne där det är varmt och gott.
Det har stormat, snöat och haglat från och till hela dagen.

Önskar alla en fin lördagskväll 🙂

Ja nej
Kanske kanske inte
möjligen eventuellt
kan det bli så

Men när? Hallå NÄR?

Ett leende spreds på hans läppar
Betraktade henne mellan träden
Hjärtat bultade hårt
Kändes i hans tinningar

Små snötussar
dansade förbi
Den nya obehagliga sanningen om honom
sänkte hennes blick

Han som hade fått hennes kinder att rodna
Ögon att stråla
i skenfrihetens
horisont pudrad av nysnö

I duggregnets snövita slöja
hoppade hon in i sin sportbil
Innanför fukten i bilfönstret
Tog hon fingret och ritade ett hjärta

Skrev ett namn
snabbt
strök bort det
med bägge handflatorna

Dikt av Brigitte Ranniger

Det skummande porlande vattnet i bäcken
visar dig vägen till de mystiska karga bergen
där den dramatiska röda himlen
beskådar vildhästen otyglade galopp

När bekymmer hopat sig till berg
låt dörrarna flyga upp
Släng dig upp på vildhästens rygg
Forcera framåt – håll hårt i hästens man

Den tunga känslan
blåser bort
när friheten fångar
och snuddar ditt inre

Dikt av Brigitte Ranniger

– Vågar vi verkligen gå in där?
– Ja ja nu är porten öppen
– Så stolt påfågeln ser ut
– Vänta bara tills den breder ut sina solfjädrar och skriker

– Vilken tjusig slottspark och litet slott
– Ja med riktigt gammalt engelsk historia
– Du! Har du haft många kvinnohistorier?
– Inte lika många som påfågeln iallafall ha ha ha

– Dina kvinnohistorier har kanske gjort dig sårbar?
– Sluta analysera så mycket, nu går vi in i spökslottet
– Kolla vad fint! Det sprakar i den tända brasan
– Ja verkligen. Vill du ha ett glas bubbel?

– Ja tack!
– Du kanske fryser min vän?
– Nej då, jo kanske lite
– Nu kommer Schwarzswaldsskinka och Murkelpatèn

Dikt av Brigitte Ranniger

– Jag vill skiljas, sa kärleksörten tvärsäkert
Kaprifolen var förberedd men visste inte hur han skulle svara
Skulle han säga att det var bra så skulle hon avsky honom idiotsäkert
Skulle han säga – Vi kan väl försöka igen? Då skulle hon säkert såra honom och besvara
– Nej , nej, nej det är absolut ingen idè

– Är det så du vill ha det Kärleksörten så får det bli så, sa Kaprifolen
– Bra Kaprifolen och det är inge idè att vi ältar i det som varit
– Bästa är att vi börjar om våra liv på var sitt håll och sträcker oss upp mot solen
Kaprifolen  lyfte förvånat på ögonbrynen ock frågade varligt
– Så du älskade aldrig mig?

Dikt av Brigitte Ranniger

– Ibland kan man undra
– Undra vad då?
– Ja om det är någon idè
– Vilken idè då?

– Det vill du nog gärna veta
– Ja jag är nyfiken
– Herrgud vad du är nyfiken och vill snoka
– Jag är bara intresserad

– Ok! Jag viskar idèn i ditt öra
– Du viskar för tyst.  Det hörs bara ett mumlande
– Vill inte sprida rykten och prata på
– Är det något du vill avslöja?

– Ok! Någon vill bygga ett glasslott uppe i skogen
– Ha ha du skojar. Ett glaspalats ute på ett kalhygge?
– Vad tror du om den ide`n?
– Den dummaste idèn jag någonsin hört

– Många är ju nuförtiden rika som troll och vill bygga en glas ”Château”
– Hoppas du skojar
– Fick en lapp i brevlådan häromdagen
– Då får väl någon hjälte först rida upp på glasberget för att vinna din gunst 🙂

Dikt av Brigitte Ranniger