Jag idag för 25 år sedan så föll Berlinmuren. Sitter här med en pärm med säkert 200 sidor brev från riddargodset som härstammade från min morfars mammas sida. Godset var utarrenderat till en ny arrendator 1935. Intressant att läsa allt som skrivits om man nu kan tyska.Jag försöker iallafall 🙂
Tog en promenad idag och funderade på hur det egentligen blev med folks ägodelar efter murens fall. Jag åkte inte och tittade på godset förrän efter 1 år efter. Jag hade hört om godset ända sen jag var liten. Det hade gått 38 år sen jag föddes 1951 och nu kanske jag äntligen skulle få se det som mamma, morfar och mormor pratade så mycket om.
Mamma som var född 1920 berättade hur fint det var på godset. Morfar som var ekonom ville inte syssla med allt vad det innebär att ta hand om ett sådant stort ställe så han ville hellre arrendera ut det. Därför är det roligt att följa de brev som skrevs flitigt mellan arrendatorn och morfar och även mamma senare.
Ser inget brevskrivandet under andra världskriget men ser sen till 1964. Brev fick väl inte skickas under kriget. Det roliga med arrendatorn är att han har skrivit en bok om sitt liv och där kan man läsa hur det var när han började på godset. Han skrev att han först måste anställa folk för att driva det hela så det blev lönsamt. Personalen fick bo i små lägenheter på godset. Det är också spännande att läsa hur han tänkte starta upp det hela och hur folk umgicks med varandra. Han har skrivit också när ryssar ockuperade stället och just av den anledningen så ville man ju inte åka dit för första gången efter murens fall. Det var bättre att vänta tills allt hade lugnat ner sig.
Vi åkte dit den i oktober 1990. Tog färjan från Trelleborg – Sassnitz. Tänk att jag skulle vara i forna Östtyskland för första gången i mitt liv. Ja man var ju skraj. Jag var mest rädd att dom skulle stänga in det igen. Stod gränsvakter med gevär när färjan stannade i Sassnitz. Allt kändes overkligt och det kan ju också bero på att man blivit så präglad av Östtyskland. Ett ställe man kanske kunde besöka men man visste ju inte om man kunde åka därifrån.
När vi kom till staden när Godset skulle ligga några kilometer ifrån så möttes vi av stora kaserner där det var 100 tals ryssar överallt. Vi försökte vi ta in på ett hotell men fick nobben av alla. Dom frågade var vi var ifrån och vart vi skulle. Jag sa att vi var på genomresa mot Tjeckoslovakien. Vi pratade med någon som sa att vi skulle kunna åka till ett gammalt slott utanför stan som hyrde ut rum. Överallt körde folk med drabanter så dom såg ju att vi kom från Sverige.
Vi körde in på en väg mot byn där slottet skulle ligga. Såg en halv meter hög höstack utmed vägen. Plötsligt ser jag ett vapen som flyger upp bakom höstacken och där står två ryssar. Som tur var så händer inget. Konstigt ändå att dom vaktade bakom en höstack nu när allt var förändrat. Vi får ett rum i slottstornet. Det var varmt i slottet som värmdes upp med kol. Där fanns också ett badkar i badrummet där vi hyrde.
Vi tog en kort promenad på kvällen. Träffade ett äldre par som bjöd in oss till sitt hus. Dom var trevliga, bjöd på kaffe och berättade om sitt liv.
Senare på kvällen innan det var läggdags så tittade jag ut från fönstret från slottsrummet. Hörde att det dånade av många flygplan. Lät som stridsplan. Klart man var rädd.
Efter många om och men så hittade vi till godset. Jag kände direkt att det var där. Men vågade man bara köra in där? Vi gjorde det och det kom fram en man som bodde i en av husen som var i av längorna. Jag presenterade mig och jag blev så himla glad att han visste att jag tillhörde den släkt som kom from godset. Jag ville poängtera att vi var där bara för att se var morfars mamma kom ifrån. Jag ville inte att han skulle tro att vi var där för att få tillbaka godset och slänga ut honom.
Han var väldigt trevlig. Vi fick spela in vad han sa och sen visade han sina fina hästar och området runt om. Han berättade att det hade odlats så mycket på Godsets marker så att det kunde försörja folket i hela stan. Jag förstod att det inte var han som varit arrendatorn och frågade inte heller var arrendatorn var.
Mannen som bodde på Godset skickade julhälsningar från han och sin familj i flera år och jag gjorde likadant.
Efter allt känslomässigt omtumlande så körde vi mot Tjeckoslovakien.
Hur gick det sen med Godset? Mamma som nu var delägare med en annan sålde det tyvärr. När jag är i Tyskland så brukar jag fortfarande sova över i slottet och sen åka till godset och kollar hur där är.
Undrar hur det hade varit om det inte hade blivit Östtyskland? Det är klart då hade man ju åkt dit och stannat ett tag på Godset i min ungdom och sen också kanske..
Jag vill veta mer om min familj på morfars mammas sida som ägde och bodde på riddargodset.
Vet desto mer på min morfars pappas sida ända sen 1690 talet. Det är både roligt och spännande.
