Har precis läst färdigt den mer lättlästa boken Jane Eyre som är återberättat av Malin Lindroth. Originalboken är mycket större och är skriven av den brittiska författarinnan Charlotte Bronte och kom ut kring 1850. Senare i februari så ska jag gå på en föreläsning om boken Jane Eyre och eventuellt vara med och diskutera.
Det hela började med att jag såg en film på tv för några veckor som hette Jane Eyre. En gripande filmroman om ett kvinnligt människoöde. På något sätt så blir man betraktare när man ser en film och tolkar därefter. Läser man boken som filmen handlar om så kan man läsa mer mellan raderna. Ens egna fantasi kanske fyller ut eller finns det dolda budskap? Det kanske det finns i tolkningen av filmen också. Om någon vecka så ska jag börja beta mig igenom den tjockare originalboken och då får jag mer kött på benen.
Står i den lättlästa boken lite efter början:
Allt detta vill jag berätta för min dotter.
Men hur ska jag minnas allt?
Jag har bestämt mig för att skriva ned historien om mitt liv i den här boken:
Jag ska skriva om min barndom
och om allt jag var med om som ung
så att jag aldrig glömmer det som hände.
När min dotter blir äldre kan hon själv
läsa boken och få svar på sina frågor.
Kanske kommer hon då att
att förstå vilket äventyr livet är.
Jag hoppas det.
London år 1852
JR
Det ska bli intressant att senare i februari gå på föreläsningen och diskutera olika tolkningar av romanen.
