Tittade på morgonen i svt2. Var en naturserie från 2010. Avsnitt 2 av 3. Handlade om den lilla björnungen Hope som blivit bortstött av sin mamma. Filmen var inspelad i Minnesota. Kan tänka mig att det väckt mycket tankar och känslor hos människor.
Min första tanke! Mata björnar? Ryser när jag tänker på när jag stod på 3400 meters höjd i yellowstone och beskådade en stor grizly som gick fram och tillbaka lite längre upp. Ryser mest när jag minns parkvakterna ropa i en megafon att jag befann mig i livsfara och att jag sakta skulle backa bakåt mot bilen. Anledningen att jag rös vad parkvakten sa var att jag inte kände till hur farliga björnar kan vara om det ville sig illa.
Undrar vad parkvakten skulle sagt om jag skulle försöka locka till mig grizzlyn med mat? Herregud det skulle jag faktiskt aldrig velat göra givetvis.
Hur är det då att gå med packning med matsäck högt uppe i klippiga bergen i ett högfrekvent grizzlyområde? Har grizzlyn fått smak på vad vi människor äter och är hungrig så vill den kanske komma åt packningen.
http://www.bridget.se/hike-i-klippiga-bergen-2003/
Filmade flera björnar då jag var själv i B.C. Kanada i 2 månader 2005. Björnarna var mest intresserade av laxen så vi störde inte varandra på varsin sida om floden.
Ikväll så ska jag titta på avsnitt 3 i svt 2 om björnfamiljen i minnesota. Jag tycker det är intressant att följa avsnitten. Jag känner igen så mycket själv då jag varit nära björnar och man beundrar ju människor som vill forska. Samtidigt så är det säkert många delade åsikter och så ska det ju vara. Framförallt så man själv inte råkar illa ut tex om man helt plötsligt börjar mata och dra till sig björnar den vägen.