Det är alltid gott att komma till sitt hem. Det är också gott att min vuxna son bor permanent i ett av husen på gården. Det är också gott att bo i stan och det beror mest på att mangårdsbyggnaden behöver renoveras. Maskrosorna på åkern har börjat kika fram och gräset växer frodigt. Åkern betesputsades i höstas.
Man kan undra hur stenar har fallit ner från stenmuren. Tyvärr så finns det folk som inte förstår att deras barn inte får hoppa eller leka i stenmurar som är fridlysta.
En del kan komma ibland med stora hundar. Kommer det en större bil på vägen så finns det hundägare som släpper sina hundar på stenmurar vilket dom säkert förstår är förbjudet. Pappa berättade hur jobbig det var att bygga stenmurar förr i tiden. I början på 1900 talet så fanns det stenar i hela åkern. För att kunna odla så var pappa och hans 4 bröder tvungna att ta bort stenarna och bygga stenmurar.
Vägen breddades på 50 talet så att bredare transportbilar kunde
ta sig fram.
Vackert med blåsippor
I den gamla ombyggda potatiskällaren skulle man kanske kunna ha kaffestuga, kontor, minimuseum eller uthyrning för övernattning veckovis. Eller varför inte bara ha det som det är:-)
Pappa byggde ladugården själv i slutet av 1940 talet. Den gamla rev han när farmor hade gått bort. Pappa hade några kor, grisar, hästar och höns. När jag tog över gården 1993 så hade pappa bara några hönor kvar. Pappa ville inte jag skulle ha kor och grisar eftersom det inte var lönsamt längre utan bara kostade. Det blev häst till min dotter iallafall.
Nu finns det inga djur i ladugården alls och det är ju klart att jag funderar om vad man skulle kunna använda ladugården till. Man skulle kanske bygga en större balkong på sydsidan och börja odla.
I växthuset så slingrar ju sig sytliga mördarsniglar in vilket inte är kul. Frågan är om dom skulle kunna slingra sig upp till en balkong i ladugården?
