Både han och hon slumrade in i sina tankar
med varandra alltemellanåt.
Han undrade så hur hon hade det.
Det var så sällan han såg henne.
För att skingra tankarna åkte han iväg
en vecka till havet.
Vänd mot vågorna såg han hur
dom rullade emot honom.
Blicken var tom och
han stirrade mot horisonten.
Tänkte på hennes händer som genom pennan
skrivit så vackra ord till honom.
Breven var det enda
som var kvar. Där orden
som en romantisk symbol
beskrev deras kärlekshistoria.
Han längtade efter henne.
Dikt av Brigitte Ranniger