Månad: februari 2016 (Sida 4 av 4)

Hej! Har suttit och solat idag utmed Göta Älv Här i Göteborg. Solen var varm men
isande kall ostlig vind. Gick sedan förbi Malins Skafferi och försökte
luska ut vilken mat som serverades eftersom doften spred sig i vinden.

När jag gick förbi Klippan så tänkte jag på den folder jag
köpt på Klippandagen. Det är 18 sidor och där får man veta det mesta
om älven och sjöfarten förr i tiden. Väldigt intressant att läsa. Ibland
sätter jag mig och tittar ut mot älven och funderar på att
vinden hade betydelse om några segelskepp skulle kunna ge sig iväg förr.

Utdrag ur sidan 9

”Svenska Ostindiska Companiet grundades 1731 med Göteborgsmännen Niklas Sahlgren och Colin Cambell i spetsen. I genomsnitt sände man varje år iväg en fartygsexpedition
till Kina som finansierades med aktieteckning. Man seglade från
Göteborgsområdet vid årsskiftet.Som last hade man med sig
järn, trä och metall. Detta såldes i Cadiz där man fick
silver i utbyte.”

Utdrag ur sidan 13

”Resans avgång var planerad till juldagen men man fick vänta två veckor
på god vind. Under tiden drack man brännvin på Klippans värdshus för
att hålla värmen. När det var dags för avfärd genomsöktes
båten och man hittade fyra skeppsråttor (Glädjeflickor). Dessa fick gå iland
till sjömännens stora besvikelse. Besättningen bestod av 150 män och flertalet
 av dessa var bönder utan sjövana.

Man fick tre mål om dagen, två gånger te, en gång brännvin-oftare
vid storm. Brännvinssignal – en dallring på klockan var ljuvlig musik
enligt matroser. Punsch fick man två gånger i veckan, onsdagar
och söndagar. 

Den första delen av resan var en plåga. Det stormade fruktansvärt. Man
kastade massa tung last överbord eftersom vatten hade börjat strömma in. 
Man hade seglat två månader. Sett den spanska sjön.
Då tvingades skeppet att backa ända tillbaka till Norge.
 På resan från Norge till Madeira utbröt rötfeber
ombord och 7 män dog under 8 dagar. Dessa slängdes överbord omgående. Mitt
på däcket anlades ett litet skeppsvarv där man byggde en slup på 8 dagar.
I mars månad stannade man i Madeira och Kanarieöarna. Efter det var
stormarna över och man njöt av Madeiravin och kalvstek”

På sidan 14 kan man läsa ”Rundvandring på skeppet”

Man kan också i foldern läsa om Gamla Älvsborgs fästning, olika strider,
vapen och försvar m m.

Ha det gott!

 På en sten i uppe i skogen satt Greta och John.
Det var vår och koltrasten sjöng kärlekssånger.
Stenen var kall med inte deras bultande hjärtan.
Greta var tyst för Johns brev hade smärtat henne.
”Det är bäst att vi inte ses igen”

Greta hade fått brevet när hon var i Mora.

Dagen innan så hade hon åkt båten
på siljansjön. På kvällen hade hon
promenerat själv.
Längtat att John skulle gå bredvid henne.
Hand i hand.
Längtat att de skulle vara tillsammans varje dag.

Greta hade känt varje dag som förlorad och skrev till John.
”Jag saknar dig och längtar så till dig”

När dom satt återförenade på stenen i skogen
kom det för Greta en dröm som hon inte
ville förstöra.
Därför var hon så tyst.
Greta kände sig lycklig och
kunde glömma alla bekymmer.
Ett år hade gått sen de sets.
Greta drömde om ödets vilja.
”Ni kommer ses igen”
Vill ödet det så skulle det också bli så.
Nu satt dom bredvid varandra och hade träffats igen.

Dikt av Brigitte Ranniger

Hej! Det är förmiddag och solen skiner. Har inte
gett mig ut än eftersom jag hittade några barbiekläder som jag sydde
i slutet på 80 talet. Man var ju inspirerad av Scarlett o’haras kläder
i filmen ”Borta med vinden.”  som man kan se på
Alla Hjärtans Dag här i Göteborg.

Vad tycker ni om den fina hatten under som jag sydde?
Mina Barbiekläder fick vara med i ett skyltfönster och det
roligaste med det var att lägga ut dom på
rätt sätt i fönstret.

Fantasin flödar och jag har lekt och fantiserat i Ps i datorn där
jag själv är modell.

Jag var ju i Monto Carlo i höstas. Tänk om man skulle
gå och stila med sådana kläder där. He he he.

På återseende.

Han stod länge och tittade efter henne. Det hade varit förfärligt att skiljas på det sättet som dom gjort och han ångrade sig redan. Ville be om förlåtelse men förmådde sig inte. Allt var slut ändå.

Deras kärlek hade fått en snabbt slut då en mur kommit emellan dom. Grå och kompakt. Hon hade sagt ”Jag ska gifta mig om några veckor”. Gifta dig? Ångesten hade gripit tag i honom när han förstått att hon träffat någon annan. ”Då har vi väl inget mer att säga varandra” sa han och vände henne ryggen och tänkte gå tillbaka. Han kände ett hat inom sig och hon kunde knappast se för sina tårar som trängde fram och viskade ”Vänta!”.

”Vad är det? Tänker du bjuda mig på bröllopet kanske?” svarade han. Snälla, svarar hon ”Kan vi inte skiljas som vänner”?

Han kände sig sårad. Nu förstod han varför hon inte velat träffat honom på så länge så varför skulle dom vara vänner. ”Jag har inte tid att stå här” svarar han och utbrister  ”Varför lekte du med mina känslor? Varför” Hade du det roligt?

Hon svarade inte utan tittade på honom med sorgsna ögon och han kände att det var något mer hon ville ha sagt. Ögonen talade. Det kunde hon inte dölja för honom. Dom sa att hon fortfarande hade starka känslor för honom. Hennes blick berörde honom.

Trots allt så ville han krama henne för sista gången och tittade henne djupt i de vackra ögonen och säga: ”Du kommer alltid finna inom mig”. Det blev alldeles tyst och han började smeka henne över håret, tryckte henne intill sig och de båda kände varandras hjärtslag. Bryskt stötte han bort henne när han påmindes om den kalla verkligheten att hon älskar en annan och ska gifta sig. Hon ville skrika vanmäktigt rätt ut och berätta vad som hänt henne men luften hade tagit slut. Ville bara springa ifrån allt och bli av med det jobbiga som tärde henne. Hade velat säga att hon fortfarande älskade honom besinningslöst med att hennes öde velat något annat.

Det skiljdes åt och tankarna började mala i hans huvud. Svåra tankar som svek, avundsjuka och ilska. Fullständigt obegripligt att hon blivit så förändrad och vad som fått henne att ta avstånd från honom. Tänkte på alla hemliga kärleksbrev dom skickat till varandra. ”Lika bra att bränna upp dom” tänkte han men kände att det hade varit för smärtsamt och definitivt.

Efter vigseln åkte hela följet för att äta middag på en restaurang. De åkte förbi dalen där hennes stora kärlek bodde. Hennes hjärta höll på att brista då hon såg lampan lysa i hans rum. Rummet där dom så många gånger legat tätt tillsammans, kysst och kramats. Lampan lyste som en påminnelse om det som varit. Något som bara händer en gång i livet. Mötet med den stora kärleken.

Han stirrade förtvivlad in i en svart smärtsam hopplöshet när han såg när bröllopsföljet åkte förbi. Ansiktet var sammanbitet och plågat. Detta var den värsta dagen i hans liv. Hans kärlek hade försvunnit ur hans liv.

Det han inte visste då var att deras kärlek hittade tillbaka
till varandra även om vägen dit var tilltrasslad.

Ha det gott!

Härlig soluppgång i skymningen denna 1 februari 2016. Igår snöade
det lite lätt men har smält bort under natten. Hörde igår det strävsamma
korpparet som har sitt näste i en trädtopp uppe i skogen. Undrar om dom får
några ungar i år?

Hittade en länk på nätet om korpfakta