Hej! Tänk varje soluppgång på morgonen för nytt hopp med sig. En ljusglimt. Så länge något kan vara möjligt så har vi ju en förväntan. Det kan ju vara från att klara en tenta till att klara av att baka en tårta med tropisk tema. Börjar man tänka på ”hopp” så kan man fylla många textrader med det.
Många hoppas på att få bo kvar i sina byar på landsbygden. Men finns det nästan inget folk så finns det ju inget liv. En del har ett ”hopp” om att deras by är såpass intressant så att turister kommer dit. Ja allting har ju en historia. Därför kan stafettberättelser skrivna av bybefolkningen bli intressanta.
Många landsbygdsbor har ju något att berätta och tillföra som tex ”sen långt tillbaka så fick ju inte korna gå på åkern för bönderna hade inte råd med att låta dom gå på åkrarna. När gammelskog blev nedhuggen så blev det attraktivt för korna när gräs började växa mer och mer”
En del på landbygden har börjat med tupp och hönor igen. Minns själv förr på gården då tuppen gal och hönorna kacklade när dom värpt ägg så det ekade i berghällen. Att en tupp gal kan man delvis även höra från ett ställe innan slottskogen här i Göteborg. och även uppe i djurgården i slottskogen.
”Hopp” kan också handla om en önskan att ha tid att njuta av själva livet i sig. Det kan bli en enorm kontrast att ha tid att sitta på en stubbe i skogen,höra koltrasten sjunga i magnifika naturscener mot att hetsas till att bli superaktiv för att kunna prestera så mycket som möjligt. En kontrast i sitt leverne kan bli en väckarklocka.
Till sist så tänker jag ofta på den gåtfulla sioxhövdingen Sitting Bull.Hans väpnande kamp mot de vita erövrarna. Hans kamp mot indianrasismen. En rasism som än idag inte spelat ut sin roll.Hans ständiga hopp att kunna skydda och se till att sitt folk fick mat.
Hoppas soluppgången för nytt hopp med sig för oss alla.
På återssende!
