Dag: 16 april 2016

Reseberättelse 2003
med start i Vancouver
Del 1.   http://www.bridget.se/vancouver-kanada-wenatche-usa/

Idaho USA

Del 2.  Cour d`alene

I Idaho norr om hörnet av klippiga bergen ligger den vackra lilla staden
som fick namnet av en fransmän som var den första vita som kom dit.
I närheten finns ett reservat på 345 000 acres där 1843 indianer är
inskrivna. (2003) Stammen odlar vete,korn,linser och i reservatet
finns 180 000 acress skog.
Översatt från indianspråk så betyder platsen ”those who are found here” och stammen
menar ”we are here because this is where the creator put us”
I området finns silvergruvor och det har dumpats bly i indianernas sjö med
svåra metallföroreingar som följd.
Det kan kosta 200 miljoner dollar att rena sjön och det pågår en process.
En av anledningarna till resan var att jag ville kolla hur det hade gått
med metallföroreningarna i sjön. Men det var svårt att få information och
nu 2016 undrar jag om Indianstammen i Idaho fått någon ersättning?

Själva staden såg ut som vilket litet amerikanskt samhälle som helst och vi hittade
ett bra motell,gick på puben och tog en lång promenad.
Nästa dag shoppade vi och kom in en butik där en kvinna sålde färgstarka
långa klänningar med tillhörande röda hattar. Kvinnan riktade sin försäljning
till kvinnor 50+. ”Red Hatt”.
Det finns även en sådan organisation i Sverige.
http://www.ladies-in-red.se

Det är väldigt vackert i Cour d àlene. Ett reaktionsområde. Vi checkade in på
ett hotell och tog därefter en härlig promenad.

http://www.fyinorthidaho.com/communities/coeurdalene/

Dagen efter fortsatte vi österut och hittade ett missionhus som indianer varit
med och byggt.
Den äldsta bevarade byggnaden i Idaho.

Innan de vita kom till området så bodde indianer runt Lake Coeur d`Alene.
De bodde i tipis,var lugna, intelligenta och attractiva. De levde på fisk,rötter och bär.
Dom fick höra talas om att en stam som var grannar till dom som
hade en medicinman med stark kraft.
De ville ha honom till Coeur d`Alene och han (Jesuitprästen kom till norra Idaho 1840.
Missionhuset byggdes upp.

Vi gick upp för en kulle och tittade inne i huset och det knarrade på golvet.
Där fanns en gammal orgel och biktskåp. Sköldpadda är en symbol för fertilitet.
Vi läste om att en del indianer varit rädda att gå in i altarrummet och tyckt det varit skrämmade.

http://www.sacred-destinations.com/usa/idaho-mission

Fortsättning följer till Montana
Del 3. http://www.bridget.se/31700-2/

Vi körde tidigt på morgonen söderut  från Vancouver mot USA. Det var inte bara att åka över gränsen som vi trodde. Fick svara på en masa frågor och visa flygbiljetter, gröna kort och förklara för gränspolisen att vi inte hade bestämt vilket hotell vi skulle sova på. Han trodde vi skämtade och skickade ut en polis till våran bil för att kolla igenom den.
Har ni något att förtulla? – frågade han. Vi har bara med oss några äpplen och varsin ros som vi fått av en beundrare – svarade jag.
Dom tog våra 3 äpplen och lämnade som förklaring att det var förbjudet att föra in frukt från Argentina. Rosorna blev undersökta och godkändes att få föras vidare. Nå vart ska ni! – fortsatte polisen och spände in ögonen.
Vi ska till Yellowstone och sova på HolidayInn, svarade jag och drog till med stora charmen. Konstigt nog fick vi ett krystat leende tillbaka. Efter några timmar var vi på väg söderut i USA.

Wenatche

Innan Seattle tog vi av väg (highway 2)och körde österut.Vi körde över ett högt bergspass,det blåste mycket och småregnade. Vi kom ner till ”äppelstaden” Wenatche som ligger i ett ökenområde.

https://www.facebook.com/places/Saker-att-gora-i-Wenatchee-Washington/115188231829157/
Blåsten friskade i den lilla staden som var typisk kommersiell. Efter ett besök i ett köpcenter åt vi Cecarsallad på en bar och somnar sedan tryggt på motellet efter att ha ringt hem till anhöriga i Sverige.  Nästa dag följer vi floden österut på highway 2 över ett stort ökenområde.
En lastbilcahufför hade varnat oss hur tråkig och ödslig den vägen var och jag kunde bara instämma. Vi körde högt upp i ökenbergs området ca 17 mil och konstigt nog så fanns där massvis av gårdar som låg väldigt glest mellan varandra. Där fanns dom största odlingar (mestadels vete) jag någonsin hade sett.

Ökenområde efter Wenatche

Vi körde ner till något som vi hopades och trodde var ett samhälle med det var
bara en gammal bensinmack och en butik som sett sina bättre dagar. Det hade varit
stora temperaturskillnadet från °37 till °14 där vi nu befann oss. Vi både drack
och köpte vatten och var också sugna på varsin fogde som smakade underbart
eftersom man kände sig torr i munnen.
När vi passat på att gå på toaletten och precis skulle dra vidare fick
vi se en trapper eller snarare en uteliggare stå och hänga utmed vägen
Hur han lyckats ta sig till affären var en gåta med tanke på ”var
sov han?” och hur orkade han gå i den olidliga värmen.

Fortsättning följer till Cour dàlene

Del 2. http://www.bridget.se/cour-dalene/

När jag var i Kanada 2005 såg jag ett program på tv om en psykolog som använde sig av en speciell terapi för barn med ADHD (attention deficit hyperactivits disorder). Hans behandlingsmetoder hade fungerat på flera barn. Terapin går ut på att använda djur som vänner.

Många med ADHD är så arga på sig själva att de inte kan kontrollera sig vilket ger frustration. Terapin börjar med att barnet först får bekanta sig med flera olika djur som terapeuten har på sin mottagning. Barnet hittar snart ”sitt” djur och får gosa och lära känna djuret under en tid. Genom att tex gå på promenader med djuret och ledaren så börjar barnet att prata om sina känslor. Barnet har blivit vän med djuret och relation – vänskap har byggts upp och barnet börjar få kontroll på sina impulser och känsloutbrott. I sin egen takt börjar barnet närma sig människor och kan hantera relationer.
ADHD förekommer bland indianer men mest är förekomsten av FAS (fetalt alkoholsyndrom) eller som dom kallar det i Kanada för ARND )Alcohol Related Neurodevelopmental Disorder)

Det tråkiga är att det kan ha uppstått flera generationer tidigare och ger svåra genetiska skador. Många indianbarn hamnar hos fosterföräldrar om inte deras föräldrar kan ta hand om dom. Jag pratade med en ”fostermamma” som tagit hand om tre indianbarn sen de var små. Vi träffades vid floden och barnen var med. En pojke visade kraftiga symptom på ”övergivenhet”. Han vågade knappast gå några meter från ”fostermamman” och klängde förtvivlat på henne trots att han var i 10 årsåldern. Barnen har mycket svåra inlärningsproblem i skolan.
Barnens mamma bodde i en trailerpark och var svårt alkoliserad. Enligt ”fostermamman” såg hemmet ut som en katastrof. Barnen vistades hos sin mamma varje weekend. En av barnen en flicka i 13 årsåldern hade kommit i konflikt med fostermamman som sagt att hon måste duscha varje dag. Detta är mycket svåra och känsliga saker att ta upp med en 13 åring som trots allt älskar sin riktiga mamma men som inte har vare sig ork eller förstånd att hjälpa sin dotter.

Alkoholen – effekter av de vitas samhälle som drabbat indianerna.

Min uppfattning är dock att indianerna tar ”väl” hand om sina barn såvida det inte förekommer alkolism.
Indianer menar att vi har mycket att lära av barnen. De har precis kommit till världen och ser/upplever saker som vi redan glömt eller tolkar felaktigt. En indiankvinna som varit svårt utsatt av övergrepp av en man berättade att hon lät sin son vara den ”första” som kom nära hennes kvinnliga cirkel vilket healade henne till slut. Med det menas att kvinnor som blivit utsatta för våld tappat tilliten till män och det tar lång tid att reparera.

Många indianer får säkerligen jobba bort stämpeln ”lazy” i vårt stressade civilicerade samhällle där vi värderar allt i pengar, skönhet och makt och ”skenar” genom livet. I ayuerveda-läran så skulle säkert många indianer kännetecknas som ”Kapha typen av människa” men med mycket eld i sig. Är själv en ”Kapha” och dras till andra ”Kapha” just för deras lugn och harmoni. Jag behagas av deras långsamma mjuka gångstil/rörelsemönster, deras lågmälda röst, deras ödmjukhet. Att vara långsam i sitt rörelsemönster men ändå röra sig mycket kan vara vägen till hälsan om inte personen är understimulerad vilket många indianer är. Indianer som innan den vite mannen kom var dom friskaste har säkerligen ”nyckeln” till hälsan inom sig.