Månad: april 2016 (Sida 2 av 4)

Läste i Lillooet news att borgmästaren Lampman anställt geoteknisk designkonsult BGC som använt en teknik som kalla LIDAR (Light Detection and Ranging) för att kartlägga vad som händer mellan Highway 99 mellan vägbanan och järnvägen.

Jag har själv kört många gånger på den lätt lutande vägen då jag varit i Lillooet B.C. Kanada. Man har kunnat se att det är ”regression” i området.

Klicka på länken under så kan ni läsa mer

http://www.lillooetnews.net/news/local-news/three-options-under-consideration-for-10-mile-slide-1.2235832

Barnet nedkom 18.25 på Danderyds sjukhus.
Prins Carl Philip kommer att träffa medierna klockan 21.30.
Gratulationerna strömmar in.
http://www.expressen.se/nyheter/prinsessan-sofia-har-fatt-ett-barn/

Prinsen kommer att heta ALEXANDER ERIK HUBERTUS BERTIL. Tilltalsnamnet blir Alexander. Han blir hertig av Södermanland.

Idag har solen lyst i Göteborg och jag tog en promenad
i Botaniska trädgården. Det är bara så otroligt vackert så
man kan inte låta bli att njuta av alla fina blommor och växter.
Varje vecka och månad kommer man se
förändringar ända till långt fram på hösten.

http://www.botaniska.se

Passade på att köpa varmchoklad i butik&försäljning
och satte mig ute i solen.

Har skapat lite i Ps i datorn. Dom vackra rosorna på
bilden ovan fotograferade jag i Amsterdam när jag
var där senast. Klippte ut en bild på en barbiehatt jag sytt
för flera år sedan och klistrade in hatten högst upp på rosorna.
Sen har jag mixat för att få fram ljusstrimmorna.

Går skapa så här också!

Hej! Nu är det måndag igen och ny vecka. Vårkylan har bitit sig fast ett tag i det mulna vädret. Det hindrar inte solen att skingra molnen om några dagar. Härligt!
Vad sägs om historisk inspiration från Venedig?

http://www.gudrunsjoden.com/se/hemma/2016-spring-home/inspiration/historisk-inspiration-fran-venedig

Reseberättelse 2003
med start i Vancouver B.C. Kanada
Del 1. http://www.bridget.se/vancouver-kanada-wenatche-usa/

Del 4. Vi kör på Highway 90 från Deer Lodge i Montana på morgonen mot Butte. Strax innan staden är vi inne på Highway 15. I Butte svänger vi sydväst på Highway 2. Vi tar av sen på Highway 41 mot Silver star som ligger 1.390 meter över havet.

http://www.visitmt.com/places-to-go/cities-and-towns/silver-star.html

Vi fortsätter mot den lilla staden Twin Bridges som ligger 1410 över havet. Vi kommer därefter till Sheridan i madison country i Montana. Känd för ”The hart over the Ruby Valley”. Omgiven av 7 majestätiska bergkedjor. Väldigt vackert ställe.
http://www.co.sheridan.mt.us
Vi skulle till Virginia City och det märktes att vi körde upp igenom till 1756 meter över havet. http://www.virginiacity.com

Det kändes som en liten spökstad men kändes mer än levande när man gick omkring. Vi hittade ett hotellrum mot gatan med låga fönster på detta.

Den silvergrå hyrbilen vi hyrt i Kanada står framför ingången

Foajen på hotellet

Sovrummet

När vi körde upp på backen upp mot den lilla westernstaden så kändes det nästan som det var en filminspelning vi var med i. Alla gamla byggnader var bevarade sen den tiden då det bodde 10 500 personer under guldruchtiden ( förmodligen ännu mer). 2003 bodde det bara ett hundratal i den del av den gamla Virginia City där vi var. I det gamla butikerna märkte man att det varit glansdagar med påkostade målningar ock stuckaturer i tak och väggar.

Även idag letar folk efter guld men dom får inte muta in marken enligt vad någon berättade där. Vi gick till den vackra sallonen och pratade där med The Major som styrde i den lilla stan 2003. Hans morföräldrar kom från Sverige.

Quake Lake

Vi lämnade Virginia och åkte genom flera småsamhällen mot Yellowstone en av världens vackraste nationalparker. Innan vi kom dit passerade vi en sjö som heter quake lake. Den 17 augusti 1959 utbrör det en våldsam jordbävning 7.8 på richtersskalan i området. Det bildades en stor flodvåg som var 15 meter hög från en annan sjö nära yellowstone kallad Hebgen.

En damm gick sönder och det blev en svår översvämning i Madison River och quake lake bildades. Döda vita träd stack fortfarande upp i sjön när vi körde förbi 2003.

Resan fortätter mot Yellowstone
Del 5. http://www.bridget.se/yellowstone-2003/

Reseberättelse 2003
med start i Vancouver
Del 1. http://www.bridget.se/vancouver-kanada-wenatche-usa/

Del 3. Montana år 2003

Lägsta punkt Kootenai River 900m – högsta punkt Granite Peak 4200m

Befolkning: ca 902,195
Indianer: 11 stammar,7 reservat
Huvudstad: Helena
Samhällen och städer: 126
Landsfågel: Western Meadowlark
Landsträd: Ponderrosa Pine
Landsdjur: Grizzlybear
Landsfisk: Cutthroat Trout
Landsgräs: Bluebunch wheatgrass
Landsfossil: Duck-billed dinosaur
Landsmotto: Oro y Plata (guld och silver)
Industri: 1) agriculture 2) tourism 3)mineral production 4) wood&paper products
5) construction

Du märker att du är i Montana
En riktig känsla av ett cowboy- indianland högt beläget
En underbart vacker natur
Vilda Västernstäder
Snön kan ligga ända till juni i bergen
Du kommer att passera minst 3 indianreservat
Någon i baren beställer ”ditch” (bourbon&water)
Du ser namnen på barerna Mint,Oasis eller Stockman
Tre gånger kommer du att passera floderna Clark Fork eller Missouri River
På tv visas komedier eller tragedier
Montanas indianer

Indianerna följde bisonoxarna/bufflarna och det fanns gott om dom i Montanas bergsområden. Den största majoriteten av indianer anlände till Montana efter 1700 talet. Hästar fick dom av spanjorer och vapen av de amerikanska nybyggarna. Under 1880talet så styrde den buffelbaserade ekonomin i landet vilket föranledde att indianerna drevs bort av det vita. De vitas sjukdomar spred sig bland indianer .
Idag (2003) är ungefär 9% indianers mark i Montana. Reservaten är indianernas sista reträtt och kanske sista chansen för dem att visa sin kultur.Reservaten försöker stärka sin ekonomi så att den indianska kulturen kommer att överleva i framtiden.

När Indianreservaten etablerades i Montana

Blackfeet 1851
Crow 1851
Flathead 1855
Fort Belknap 1888
Fort Peck 1888
Northern Cheyenne 1884
Rocky Boy`s 1916
Besök ett reservat
Blackfeet 9000 stamm-medlemmar 2003
Namnet Blackfeet kommer från att de målade svart aska på sina mockasiner.
Reservatet ligger i Nordvästra Montana nära The Glacier National Park som
gränsar till Canada. Det finns en fabrik i reservatet som tillverkar blyertspennor.
Stammen livnär sig på vete och kornodlingar. Man kan besöka Museum of the
Plains Indian och ”In the Footsteps of the Blackfeet”

Crow 7000 stamm-medlemmar 2003
I Hidatsa språket är stammen kallad ”Apsalookè” vilket menas ”barn av den
skarpnäppiga fågeln” Andra stammar kallade dem för ”Sharp Peoble” vilket menas
de listiga,sluga folket. Vakna likt en korp. Vita gav det senare namnet Crow (Kråkindianer).
Crowreservatet ligger södra centrala Montana nära gränsen till Wyoming inte långt från Billings.
Det finns en gruva i reservatet och det finns inte mycket mark att odla på
i det torra området. Ett måste om man är i dessa trakter är att åka till Little Bighorn
Battlefield National Monument.

Flathead 6700 stamm-medlemmar 2003

Reservatet ligger mellan Missoula och Kalispell. Stammen lever på timmerindustri och
driver ett hotell i Polson kallad Kwataqnuk (där vattnet lämnar sjön). De driver också en firma
inom elektronik och båtförsäljning. Värt att besöka är Wild Horse Island omgärdat av Flathead Lake
som är en glaciärsjö med friskt skimrande vatten. De höga topparna Mission Mountains sträcker
sig ståtligt liksom Ponderosaskogen vid prärien.

Fort Belknap 2800 stamm-medlemmar 2003
I norra Montana ligger reservatet och stammen jobbar med turism och säljer
hantverk. Det finns guidade turer då man får åka runt och
titta på tipis och bufflars betesmarker. På en canyon kan man ha picnic och
i närheten finns campingplats.

Northern Cheyenne 5600 stamm-medlemmar 2003

I sydöstra Montana ligger den bistra marken där Cheyennestammen håller
till. Reservatet gränsar öst till Tongue River och väst till Crowreservatet.
I reservatet finne en kolgruva och en indianskola. Där finns också företag som
konstruerar produkter.

Fort Peck 6800 stamm-medlemmar 2003

Reservatet ligger ca 40 miles från gränsen till Dakota och ca 50 miles från
gränsen till Canada. I söder rinner Missouri River. Det finns flera stora företag i
reservatet inom elektronik,olja och jordbruk.

Rocky Boy`s 2500 stamm-medlemmar 2003

Stammen lever nära den kanadensiska gränsen och fick namnet ”Rocky Boy”
av Chippewa indianer. Dom skulle kallas först för ”Stone child” men översättningen
blev fel. Reservatet ligger nära Bears Paw Mountains som bidrar till en
dramatisk kontrast till det platta landskapet. Stammen jobbar med skola, tillverkning av totempålar,
hälsovård m m.

Bison oxar och första brunbjörnen

Vi körde från Idaho österut mot Polson i Montana. Våran tanke var att åka till den östra sidan av The Glacier Park nära den Kanadensiska gränsen. Låter kanske konstigt att vi redan tänkte åka dit upp då vi senare skulle ner till Yellowstone och Little Big horn. Min tanke var att vi skulle åka in i parken och sen åka neråt Wyoming och sen åka om den västra sidan av glaciären upp till Alberta i Kanada.

Naturen var hänförande vacker

Vi åkte först genom Flathead indianreservatet och kom till The National Bison Park i Moise. Betalade (2003) 4 dollar.Vi fick börja med att köra upp i bergen på en dålig grusväg med enorm stigning. Det var brant vill jag lova.
http://www.fws.gov/refuge/National_Bison_Range/
Inga räcken nånstans. Vi kör ner till en lite dal då vi plötsligt ser nåt brunt på en kulle som rör sig. – En björn, skrek jag av förtjusning. Första björn vi sett i vilt tillstånd och det var en fantastisk känsla. Björnen lunkade upp mot kullen.

Vi fortsatte och köra upp och ner i bergen och vi såg stora hjordar av bison som är samma sak som bufflar. Man fick inte på något villkor lämna bilen eftersom bufflar anses vara ett av Nordamerikas farligaste djur om den går till attack. Livsfarliga med andra ord. Vi kör runt ett bergskrön och vad står där på vägen om inte en stor buffeltjur bara några meter från oss. Den tittar lite slött på oss och vi kör snabbt vidare.
Naturen var hänförande vacker då vi fick beskåda en stor regnbåge långt bort igenom i en dal. Ett av de vackraste naturupplevelse jag varit med om.

Vi åker vidare och äter en sallad på ett ställe innan Polson. Folk skrattade och var glada. Det verkade mest vara äldre par som var ute och åt. Några yngre syntes inte till. Kanske har det med vad man har råd att göra. Vi gick förbi en park där indianer satt och spelade ett spel. De skrattade och hade indiantjut för sig.En indian kom fram plötsligt och sa att vi såg ut som två vackra fjärilar. Vilken fin komplimang :-).

Polson

www.cityofpolson.com

Polson ligger som jag tidigare berättat vid Flathead Lake och vid foten av the Mission Mountain Wilderness. Vi hittade ett motell nära sjön. Det blåste väldigt kallt för vi befann ju oss väldigt nära glaciären.  Vi tog en promenad och gick sen till en pub/casino nära motellet. En man i 45 årsåldern berättade att han var född i Polson. I 18 årsåldern åkte han till Alaska för att göra miltären där. Han blev kvar där i många år. Gifte sig med en indiankvinna som tyvärr gick bort. Han återvände till Polson men
ville tillbaka till Alaska där det tydligen (2003) var lätt att få jobb och bra betalt
dessutom. Han sa att han hade tjänat i Alaska 70 dollar/tim då han byggde vägar. Vi snackade lite om indianreservaten i området och han sa att en del av reservatet var sålt. De äldre ville inte det men dom yngre ville och så söp dom upp pengarna. Om det nu stämmer vad han sa. Många indiankvinnor var enligt mannen tandlösa i 25-årsåldern och en del indianmän slog sina kvinnor.Ja vad ska man tro om det?

Frukost tillhör ju ovanligheterna när man ligger på motell i USA så vi blev glatt förvånade att det ingick. En lite frukostbuffè var uppdukat. Det satt 4 kvinnor vid ett bord som tydligen haft en tjejträff på stan. De blev alldeles tysta när vi kom in.  – Such a nice parfyme you have, sa en kvinna plötsligt och allas ögon vändes mot oss. Ja hur ska man tolka det? Vi hade ingen parfym på oss utan nickade bara lågmält tillbaka.

Deer Lodge
http://www.powellcountymontana.com/attractions.html

Vi körde söderut mot Missoula highway 90. Stan verkade inte mysig så vi fortsatte och hamnade i Deer Lodge. Nu ska jag berätta något som är typiskt när man är ute och bilar i Nordamerika. När man tittar på nätet om Missoula så verkar det vara en fantastisk stad men verkligheten såg annorlunda ut eller så var det stämningen som inte tilltalade.

Vi ser då skylt Deer Lodge och svänger in där.Framför oss ligger ett stort super8 motell och vi var ju trötta men vet också att super8 inte är billigt precis. Det enda rummet hon kunde erbjuda låg på andra våningen tack och lov så vi tackade nej. Vi tar nästan aldrig nåt rum på andra våningen vilket innebär onödigt kånkande på väskor.

Vi tänkte svänga ut på highway igen men fortsatte in mot nåt som vi inte trodde var nåt att ha. Det visade istället att deer Lodge hade väldigt mycket att erbjuda och vi hittade ett kanonmysigt motell mitt inne i den lilla westernstaden som inte syntes från highway och med mer än hälften av priset som super8 erbjöd och så fanns där även badkar.

Motellägaren fick tårar i ögonen då jag sa att vi var från Sverige. Hans förfäder kom från Sverige och hade emigrerat till Montana. Han ville åka till Sverige nån gång.
Nåväl! Vi badade och sminkade oss och begav oss sen till en pub och hade jättekul där.
Vi inhandlade lite bröd/tomater/skinka till frukost och värmde vatten till te/kaffe på rummet. Ett tips!Välj gärna ett rum där det ingår kaffekokare. Om intet annat så har bensinmackar kaffe i mugg som man kan ta med sig till rummet.

Montanas största ranch i Deer Lodge

Speciella kor på ranchen.Vi blev bjudna på kaffe och Chilisoppa

The old Montana Prison Museum

Gäng av fredslösa härjade i det tidiga Montana och i ett försök att tämja den vilda
västern så etabliserades ett fängelse i Dear Lodge 1871. Delar av fängelset blev skadad 1959 av en jordbävning. Vi gick in i fängelset och det liknade en stor industri eller snarare ett minisamhälle. Stora matsalar, bagerier, tillverkning, tvätterier, teater och så cellerna som såg ruskiga ut.

Vi kikade in i cell nr 1 där Turkey Pete suttit inne för två mord 1918.Fångarna fick duscha två gånger/vecka och där fanns hårfrisörrum.De översta cellerna var varma och de understa var kalla. Vi gick ner till källaravdelningen och där låg ”the Black Box Cells”. Två ruskiga kolsvarta fängelshålor. Iskyla mötte oss då vi gick in där och det var hemskt obehaglig när man tänkte på vad fruktansvärt för dom som behövt sitta där.
Där fick farliga fångar sitta mellan 1- 10 dagar och fick då bara äta hårt bröd och dricka vatten.Var tredje dag fick dom en liten varm måltid.

Fortsättning följer då färden går mot Virginia City
Del 4. http://www.bridget.se/butte-sheridan-virginia-city-och-quake-lake/

Reseberättelse 2003
med start i Vancouver
Del 1.   http://www.bridget.se/vancouver-kanada-wenatche-usa/

Idaho USA

Del 2.  Cour d`alene

I Idaho norr om hörnet av klippiga bergen ligger den vackra lilla staden
som fick namnet av en fransmän som var den första vita som kom dit.
I närheten finns ett reservat på 345 000 acres där 1843 indianer är
inskrivna. (2003) Stammen odlar vete,korn,linser och i reservatet
finns 180 000 acress skog.
Översatt från indianspråk så betyder platsen ”those who are found here” och stammen
menar ”we are here because this is where the creator put us”
I området finns silvergruvor och det har dumpats bly i indianernas sjö med
svåra metallföroreingar som följd.
Det kan kosta 200 miljoner dollar att rena sjön och det pågår en process.
En av anledningarna till resan var att jag ville kolla hur det hade gått
med metallföroreningarna i sjön. Men det var svårt att få information och
nu 2016 undrar jag om Indianstammen i Idaho fått någon ersättning?

Själva staden såg ut som vilket litet amerikanskt samhälle som helst och vi hittade
ett bra motell,gick på puben och tog en lång promenad.
Nästa dag shoppade vi och kom in en butik där en kvinna sålde färgstarka
långa klänningar med tillhörande röda hattar. Kvinnan riktade sin försäljning
till kvinnor 50+. ”Red Hatt”.
Det finns även en sådan organisation i Sverige.
http://www.ladies-in-red.se

Det är väldigt vackert i Cour d àlene. Ett reaktionsområde. Vi checkade in på
ett hotell och tog därefter en härlig promenad.

http://www.fyinorthidaho.com/communities/coeurdalene/

Dagen efter fortsatte vi österut och hittade ett missionhus som indianer varit
med och byggt.
Den äldsta bevarade byggnaden i Idaho.

Innan de vita kom till området så bodde indianer runt Lake Coeur d`Alene.
De bodde i tipis,var lugna, intelligenta och attractiva. De levde på fisk,rötter och bär.
Dom fick höra talas om att en stam som var grannar till dom som
hade en medicinman med stark kraft.
De ville ha honom till Coeur d`Alene och han (Jesuitprästen kom till norra Idaho 1840.
Missionhuset byggdes upp.

Vi gick upp för en kulle och tittade inne i huset och det knarrade på golvet.
Där fanns en gammal orgel och biktskåp. Sköldpadda är en symbol för fertilitet.
Vi läste om att en del indianer varit rädda att gå in i altarrummet och tyckt det varit skrämmade.

http://www.sacred-destinations.com/usa/idaho-mission

Fortsättning följer till Montana
Del 3. http://www.bridget.se/31700-2/

Vi körde tidigt på morgonen söderut  från Vancouver mot USA. Det var inte bara att åka över gränsen som vi trodde. Fick svara på en masa frågor och visa flygbiljetter, gröna kort och förklara för gränspolisen att vi inte hade bestämt vilket hotell vi skulle sova på. Han trodde vi skämtade och skickade ut en polis till våran bil för att kolla igenom den.
Har ni något att förtulla? – frågade han. Vi har bara med oss några äpplen och varsin ros som vi fått av en beundrare – svarade jag.
Dom tog våra 3 äpplen och lämnade som förklaring att det var förbjudet att föra in frukt från Argentina. Rosorna blev undersökta och godkändes att få föras vidare. Nå vart ska ni! – fortsatte polisen och spände in ögonen.
Vi ska till Yellowstone och sova på HolidayInn, svarade jag och drog till med stora charmen. Konstigt nog fick vi ett krystat leende tillbaka. Efter några timmar var vi på väg söderut i USA.

Wenatche

Innan Seattle tog vi av väg (highway 2)och körde österut.Vi körde över ett högt bergspass,det blåste mycket och småregnade. Vi kom ner till ”äppelstaden” Wenatche som ligger i ett ökenområde.

https://www.facebook.com/places/Saker-att-gora-i-Wenatchee-Washington/115188231829157/
Blåsten friskade i den lilla staden som var typisk kommersiell. Efter ett besök i ett köpcenter åt vi Cecarsallad på en bar och somnar sedan tryggt på motellet efter att ha ringt hem till anhöriga i Sverige.  Nästa dag följer vi floden österut på highway 2 över ett stort ökenområde.
En lastbilcahufför hade varnat oss hur tråkig och ödslig den vägen var och jag kunde bara instämma. Vi körde högt upp i ökenbergs området ca 17 mil och konstigt nog så fanns där massvis av gårdar som låg väldigt glest mellan varandra. Där fanns dom största odlingar (mestadels vete) jag någonsin hade sett.

Ökenområde efter Wenatche

Vi körde ner till något som vi hopades och trodde var ett samhälle med det var
bara en gammal bensinmack och en butik som sett sina bättre dagar. Det hade varit
stora temperaturskillnadet från °37 till °14 där vi nu befann oss. Vi både drack
och köpte vatten och var också sugna på varsin fogde som smakade underbart
eftersom man kände sig torr i munnen.
När vi passat på att gå på toaletten och precis skulle dra vidare fick
vi se en trapper eller snarare en uteliggare stå och hänga utmed vägen
Hur han lyckats ta sig till affären var en gåta med tanke på ”var
sov han?” och hur orkade han gå i den olidliga värmen.

Fortsättning följer till Cour dàlene

Del 2. http://www.bridget.se/cour-dalene/

När jag var i Kanada 2005 såg jag ett program på tv om en psykolog som använde sig av en speciell terapi för barn med ADHD (attention deficit hyperactivits disorder). Hans behandlingsmetoder hade fungerat på flera barn. Terapin går ut på att använda djur som vänner.

Många med ADHD är så arga på sig själva att de inte kan kontrollera sig vilket ger frustration. Terapin börjar med att barnet först får bekanta sig med flera olika djur som terapeuten har på sin mottagning. Barnet hittar snart ”sitt” djur och får gosa och lära känna djuret under en tid. Genom att tex gå på promenader med djuret och ledaren så börjar barnet att prata om sina känslor. Barnet har blivit vän med djuret och relation – vänskap har byggts upp och barnet börjar få kontroll på sina impulser och känsloutbrott. I sin egen takt börjar barnet närma sig människor och kan hantera relationer.
ADHD förekommer bland indianer men mest är förekomsten av FAS (fetalt alkoholsyndrom) eller som dom kallar det i Kanada för ARND )Alcohol Related Neurodevelopmental Disorder)

Det tråkiga är att det kan ha uppstått flera generationer tidigare och ger svåra genetiska skador. Många indianbarn hamnar hos fosterföräldrar om inte deras föräldrar kan ta hand om dom. Jag pratade med en ”fostermamma” som tagit hand om tre indianbarn sen de var små. Vi träffades vid floden och barnen var med. En pojke visade kraftiga symptom på ”övergivenhet”. Han vågade knappast gå några meter från ”fostermamman” och klängde förtvivlat på henne trots att han var i 10 årsåldern. Barnen har mycket svåra inlärningsproblem i skolan.
Barnens mamma bodde i en trailerpark och var svårt alkoliserad. Enligt ”fostermamman” såg hemmet ut som en katastrof. Barnen vistades hos sin mamma varje weekend. En av barnen en flicka i 13 årsåldern hade kommit i konflikt med fostermamman som sagt att hon måste duscha varje dag. Detta är mycket svåra och känsliga saker att ta upp med en 13 åring som trots allt älskar sin riktiga mamma men som inte har vare sig ork eller förstånd att hjälpa sin dotter.

Alkoholen – effekter av de vitas samhälle som drabbat indianerna.

Min uppfattning är dock att indianerna tar ”väl” hand om sina barn såvida det inte förekommer alkolism.
Indianer menar att vi har mycket att lära av barnen. De har precis kommit till världen och ser/upplever saker som vi redan glömt eller tolkar felaktigt. En indiankvinna som varit svårt utsatt av övergrepp av en man berättade att hon lät sin son vara den ”första” som kom nära hennes kvinnliga cirkel vilket healade henne till slut. Med det menas att kvinnor som blivit utsatta för våld tappat tilliten till män och det tar lång tid att reparera.

Många indianer får säkerligen jobba bort stämpeln ”lazy” i vårt stressade civilicerade samhällle där vi värderar allt i pengar, skönhet och makt och ”skenar” genom livet. I ayuerveda-läran så skulle säkert många indianer kännetecknas som ”Kapha typen av människa” men med mycket eld i sig. Är själv en ”Kapha” och dras till andra ”Kapha” just för deras lugn och harmoni. Jag behagas av deras långsamma mjuka gångstil/rörelsemönster, deras lågmälda röst, deras ödmjukhet. Att vara långsam i sitt rörelsemönster men ändå röra sig mycket kan vara vägen till hälsan om inte personen är understimulerad vilket många indianer är. Indianer som innan den vite mannen kom var dom friskaste har säkerligen ”nyckeln” till hälsan inom sig.