Det skulle kanske vara intressant att går en kurs och lära sig mer
om kameler. På bilden ovan speglar sig solen i kamelens öga när jag
var i fuerteventura december 2012. Vackert!
En sådan sötnos vill man ju ge en frukostkram.
Har nyligen tittat på filmen när vi i safarigruppen red upp till
vulkantoppen. Filmmusiken spädde på och spänningen ökade och
jag har tänkt hur många gånger måste man vakna och förstå att det finns
många aha upplevelser.
Var det en aha upplevelse. Ja verkligen. Under ridturen så kom den in så många
nya intryck som jag inte hade kunna föreställa mig. Det var en speciell känsla
att möta kamelens blick som signalerade både kraft och stolthet så att
vi skulle förstå. Förstå vad? Blir kamelen bl a sur för något så går den inte en meter.
På tal om kameler så har jag ofta tänkt på The bridge of 23 Camels öde
när jag varit i Lillooet B.C. kanada. Har funderat på kamelernas fotspår när jag gått över bron flera gånger.
Har försökt översätta den engelska texten.
”Efter upptäcka guld i Cariboo 1858 och slutförandet av den första vagnen vägen till Lillooet, var hästar, mulor och oxar som används för att dra de tunga laster till guldfälten. Sedan en entreprenör hade den ljusa idén att kameler skulle vara perfekt flockdjur, och så 23 två pucklar Kamel importerades från Asien till BC. Men den ljusa idén vände snart till en mardröm som de höga överspänd djur åt gruvarbetare kläder, sparkade på något eller någon som kom nära, rädda andra djur med deras stickande lukt, och hade sina mjuka fötter kapas till band på steniga bergsvägar. Så de övergavs av sina ägare och lämnas att ströva i naturen. Några dödades för mat, några dog i vinterstormar, medan andra hölls som kuriosa. Den ensamme överlevande Kamel, ”The Lady” som hon kallades, dog omkring 1896 på en gård i Grande Prairie, BC (numera känt som Westwold).
Innan bron invigdes 1981, var en tävling som hölls för att välja ett namn. Lokalinvånare lämnade Renee Chipman det vinnande namnet ”Bridge of the 23 Kameler” för att hedra de ursprungliga kameler.”
