Månad: maj 2017 (Sida 1 av 3)

Magelone
Författad av
Brigitte Ranniger

”Det var i daggryningen i en lite by i Hälsingland. Morgondiset
svepte över åkrarna. Röken steg upp ur skorstenen på fäboden där
fäbodflickan Magelone nyss vaknat. Magelone drack sötmjölk och
åt en skiva surbröd och gick ut och mjölkade korna.

Fäboden låg högt uppe i storsjöbygden och ängarna runt om
blomstrade fullt med prästkragar, hundkäx och förgätmigej. När Magelone
gjort färdigt morgonsysslorna skulle hon bege sig ner till herrgården
i dalen och hjälpa överstinnan Hedvig eftersom det stundades till fest.
Hon satte i fötterna i sandalerna och plockade en stor bukett
blommor och stack iväg.

Överstinnan bad Magelone duka i stora salen. Porslinet fanns i två stora
gulbruna vitrinskåp. Den elfenbensvita tio meter långa linneduken
var slät och grann. Magelone var förtjust i att pryda och pynta fint. Hon
dukade fram femtio tallrikar och assietter med violblå dekor. Servetterna
var citrongula med en röd vallmo. Tio buketter nyplockade smörblommor
lyste som solsken där de sträckte på sig i kristallvasarna. Hon lade upp
praliner, nougat och minstänger i vackra skålar som placerades 
på tebordet där även översten Bastians schacklåda låg.

 Magelone brukade hjälpa översten med lite sjukvård eftersom han ofta 
hade hosta. Ofta lade hon omslag med olika örter och gav honom hostdroppar.
 Men översten ville hellre smutta på ett glas punsch eller brandy
Översten hade nyligen kommit hem från en resa i Geneve. På hemvägen
hade han träffat på en stuntman från Berlin som för övrigt skulle
komma på festen.

Nu var det dags att koka sparrisen och spritärtorna. Soppan, steken var
redan klara. Sorbeten som skulle serveras till efterrätten stod kallt
i källaren. Magelones grågula hår var vackert bakåtkammat och hon
såg elegant och välklädd ut i den svarta serveringsklänningen och
den nystärkta vintervita förklädet. Översten hade frack och guldkråsnål
i den vita skjortkragen och överstinnan hade en jadegrön rokkoko klänning
och vita pärlörhängen i öronsnibbarna.

Stuntmannen vars namn var Leopold var den första gäst som anlände
åkandes i en kromsvart Bugatti. När alla gäster anlänt och middagen var
överstökad var det dags för kaffet och punschen. Magelone plockade fram 
småbröd och bakelser men serverade först punschen i rökrummet och kaffet
därefter i salongen. När allt var över så längtade Magelone upp till den lilla
fäboden och begav sig hemåt. Skogens sus gjorde henne lugn och lycklig. Visst 
så längtade även hon efter att ha ett flickrum med himmelsäng som på en
herrgård och få hjälp med pedikyr och skönhetsvård. Hon satte sig en
stund för att vila under ett hasselträd intill kvarnen
 för att vila sött en stund.”

BR

Har grejat lite idag i Ps i datorn. Skulle vilja
testa att måla på porslin men har börjat först i datorn.

Vore väl fint att göra en fin bordsdukning på snövit duk.
”Ja kära klematis. Jag minns dig så väl på landet och egentligen
så kan man undra varför jag valt att målat dig.
Jo jag minns någon som bara klippte bort dig. En som inte ens tyckte
du var värd att pissa på. Sådana minnen ger ärr i själen. Men herregud
om det känns så hur kan jag då ens tänka att duka upp med en 
handmålad klematistallrik?”

Kikar i Växterna språk från Solögas bok om klematis.

”Nya möjligheter får dig att växa. 
Visdom: Jag känner mig trygg här och nu. Nu börjar
en ny tid för mig. Jag tar tillvara de möjligheter jag behöver
för att växa. En ny väg/tid är här. För dig gäller det att du vågar 
ta för dig av allt som erbjuds.”

Det låter ju underbart. Ja jag har faktiskt fått några erbjudande idag 🙂

Hej! Är jag en person med kontrollbehov? Det kan
man verkligen inte påstå med tanke på hur rörigt det
är just nu i min lägenhet. Men just nu har det 
gått för långt och jag måste få en viss ordning igen.
Just därför så har jag plockat fram boken ”Rensa, röj & förändra”.
Samtidigt så vet jag hur livet är föränderligt och det som
var för en minut sen är redan förändrat. Man kan helt enkelt
inte ha superkontroll hela tiden. Samtidigt så vill man ju inte ha det stökigt.
Ja herregud. Var ska jag börja? Har börjat idag med mina böcker
i bokhyllan. Är ni nyfikna vilka böcker jag har där?
Längst ner står det iallafall massvis av pärmar då jag läste neuropsykologi
 på Göteborgs universitet här i Göteborg. 
Kontrollbehov? Man får ju vila lite mellan varven så jag låg en stund och läste lite
just om kontrollbehov. Spännande? Kände direkt att idag ska
jag nog inte tänka för mycket. Vill inte dra till mig något jobbigt.
Skulle det mildra att ligga på rygg som Einstein och blicka ögonen
upp mot stjärnorna? Ja kanske.Inte tänka för mycket utan bara njuta
av tystnaden som kanske kommer med ett svar som man funderat på.

Vilken härlig dag. Jag blev hämtad mitt på dagen av min dotter och min
svärson. Mors Dag ville dom fira med mig i Kvarnen i Hyssna.
Det störtregnade när vi lämnade Göteborg och det skulle kanske bli
 åskväder med ett skådespel utan dess like. Som tur var så började solen
kika fram istället när vi kom fram till Hyssna.

Härligt brusande vatten.

Åh vad fint man kunde sitta och äta uppe på logen. Häromdagen
hade det varit ett 30 årsfirande där.

Jag valde att äta varmrökt lax från laxbutiken i Heberg, 
romsås, syrad lök, citron, bröd, ekologiska grönsaker & örter.  
Gott i gottgott 🙂

Klart man blir rörd av mors dag presenten från min dotter.

Svärsonen hämtade fika efter maten och fick tralla
ner först på den smala trappan ner till köket. Sen fick han tralla
upp igen med kaffebrickan.

Jag fick morotskakan. Mums!

Efter maten så gick vi och kollade i några butiker.

Önskar alla en fin fortsättning på dagen

Stort grattis till alla mammor idag på Mors Dag.

Har njutit idag av att titta på azaleorna som börjat blomma
i azaleadalen i slottskogen här i Göteborg. Så vackert. 

På bilden under speglar sig några azaleor i dammen. 

Vilken härlig dag. Syrener och annat blommar för fullt.

Önskar alla en fin kväll!

Dagens krönika handlar om dagsresan igår 
till Fredrikshamn.

Vi har det gott här i Göteborg som kan åka över dagen
till Danmark. Gå ombord och börja med en makalös god
frukost. Gott också att vi fick möjlighet att sitta under fören med fin utsikt.
Kika när färjan sakta gled förbi Vinga ut mot öppna havet.

Efter frukosten ville jag sitta en stund vid ett fönster och reflektera.
Varför såg havet blåare ut mot horisonten? Varför blev havsvågorna
plötsligt spegelblanka? Varför ville solen skingra molnen som blivit
en samling av den förtätade vattenångan på himlen?
Det var mycket att fundera och titta på. Några strutar satt på de lätt gungande
vågorna och helt plötsligt började det glittra här och där. Va! Det kan väl inte vara
ett stim med vårmakrill eller sill? Här behövdes ingen ekolod för det måste ha
varit ett fiskstim. Och mer och mer blev det. Måsar började komma och dyka.
Herregud” Tänk så gott om man hade kunnat fiska färsk vårmakrill.
Finns mycket under havsytan som man skulle kunna leva på.
Det hade varit grejer det 😉
Kan fiskar konsten att synas utan att ha lösögonfransar,
stillettklackar eller kan dom trollbinda oss? Svar! Fiskar behöver
ingen extravagans utan kan rida på vågorna, dra till sig ljuset och
vara sig helt själva. Kanske leka i solnedgången. Tänk om man kunde kunde
slå följe med en val. Simma bredsides
 mellan Vancouver och Ketchikan i Alaska. Låter det knasigt att
man tillåter sig att fantisera? Ärligt talat så har jag en dröm att få se valarna
där upp igenom. Vilken kraft!
På tal om hav och vågor så kan dom vara rogivande. Ge känsla av renhet
och frihet eftersom dom kan ta oss dit vi vill. Dyka och kyssa koraller under
vårhimmeln. Allt lever med allt. Är det lättare att göra på riktigt än
att drömma och förnimma. I vissa fall kanske lättare att förnimma som
tex som att går ner en trappa och doppa fötterna i kallt havsvatten, hoppa i
där det finns brännmaneter, kråla och simma på rygg. 
Vore gott att ligga på rygg i sanden och lyssna till de skvalpande
vågorna som vill veta om jag hör deras rop? Ja! Hör ni mina svar?
Vindrosblomman gillar inte att lyssna till stormvindars
himla dånade för den vill inte locka fram sårande minnen av svek.

Vad blev svaret? Det blir dagens funderingar kära läsare.

Ha det så gott tills vi höres igen.

Idag tog vi en dagstur till Fredrikshamn i Danmark.

Igår var jag i botaniska trädgården här i Göteborg. 
Hade gett mig dit för att söka motiv till att
skriva något. Det var hur mycket vattenpussar som
helst på tulpanerna som var både sköra och vackra. 
Ville dom förmedla något?
På något sätt så är det svårt att ta till sig var som finns inom
de tätt omslutna bladen. Det kanske är en själ som döljer sig i vaggan?
En själ som vill vidarebefodra sin skönhet till framtiden?

Det var väl poetiskt eller?