En blogg av Brigitte Ranniger

Dag: 5 november 2017

Masthuggsberget

Masthuggsberget

Spegelblanka ögon vill gärna tala.
Ha överblick från masthuggsberget Göteborg.
Lyssna till skrikande måsar vitala.
Kraxande kråkor som bygga högt i korg.

Beskåda tutande färjor som lämnar, kommer tillbaka.
Dagar komma dagar gå.
Skönja solen gå upp, skönja solen gå ned utan att bejaka.
Betrakta vackert månsken över lugn hamn påfågelblå.

Masthuggsberget där man kan sitta och erinra
då man blickade ner mot amerikalinje.
Med undrande bultande hjärta återerinra
amerikakryssarens telefonlinje.

Blicka mot Vingas utsiktspunkt.
Sista utposten mot öppet hav.
Vacker himmel och stjärnpunkt.
Visar vägen över världshav.

Månskenet kommer fridfullt
när alla ljus är tända även vinterkväll.
När värmevärket går behagfullt
och snön ligger vit på taken och önskar Godkväll.

Dikt av Brigitte Ranniger

 

Söndagsmorgon

Kl är 08:29 och det regnar här i Göteborg. Det är inte tänt
särskilt många lampor i husfönstren och det beror väl
på att många vill passa på att sova ut. När jag kikar ut från
köksfönstret så finns det ändock några som redan är i farten gående
med ryggsäck. Några taxibilar har har jag också sett. 
Ja då är det dags att läsa GP i sängen till tonerna
av smattret av regn i fönstret. Ligga på rygg, läsa, bläddra,
begrunda och hänga med i nuet.