En blogg av Brigitte Ranniger
Fastän att det blåser kraftiga byvindar 9 m/s
här i Göteborg idag så vågade jag ge mig av på förmiddagen till närmsta
butik för att inköpa tulpaner. Det är ju tulpanernas dag idag. Trots
att det är några månader kvar innan våren står framför dörren så
firas tulpanens dag idag just för att vi ska längta till våren.
Solen har inte visat sig än här i Göteborg. Hade tänkt att ge
mig ut och lapa in lite sol men molnen verkar inte
skingra sig. Får ge mig ut ändå men innan så passade jag på att göra en god
ugnsomelett spetsad med räkor. Mums!
Ha det gott tills vi höres igen!
Hej! Hur har ni det denna lördag?
Själv så har jag det bara bra. Har bakat några frallor och
inget blir väl godare än nybakat. Tog en promenad tidigare och
inga snöflingor dalade ner så långt ögat kunde nå. Imorgon ska
det bli några minusgrader och har vi tur så kommer solen
kika fram.
Mässlingen har ju gått/går här i Göteborg och vem
vågar hoppa på någon spårvagn till ställen där det
är mycket folk. Man får helt
enkelt ge sig ut och gå istället.
Tittade på Skavlan igårkväll där bl a Lars Lerin och hans make medverkade.
Dom tavlorna som Lars Lerin målat med akvarell är makalösa vackra.
Vi borde kanske tänka om och ta efter en gammal hållbar
byggteknik från kanada och bygga cobhus,
Milljöhållbart, ganska så låg kostnad eftersom det främst är
byggt av sand, jord, lera och
slutligen halm.
Nu är snart alla julgrejer bortplockade och nästa firande
blir tulpanens dag måndagen den 15 januari.
Det är ju väldigt på tapeten nu att låta sig
tämjas för att bli en lyckligare människa. Du ska
göra det och det och du ska se ut som som den som
tämjer dig tycker passar dig bäst. Även om du älskar
din långa lockiga hår så kanske coachen tycker du ska
klippa dig kort för att ett sådant hår skulle vara lättare att
hantera och att många skulle tycka du ser snyggare ut. Du ska
äta exakt rätt man och umgås med rätt personer.
Men vem vill bli dresserad och kuvad för att passa in
i en mall? Och hur ska man hantera om
hårt arbete inte gav lyckokänslan utan istället gick åt helvete
tack vare att man inte kan bli tämjd. Alla ska väl ha
makt över sitt eget liv eller?
Stackars oss människor. Livet handlar väl inte bara om att vara
snäll, foglig med mantrat att prestera maximalt till
sitt yttersta.
Se till att inte bli någons byte som inte
släpper taget om du känner att något känns fel.
Ta istället reda på varför den
är så angelägen att förändra ditt liv.
Hej! Hur har ni det denna tisdags eftermiddag?
Jag själv har det bra förutom att det är tärande
att inte lyckas översätta tyska böcker till svenska på rätt sätt.
Det handlar om godset i Thuringen.
Min morfars mamma Vera och hennes syster ärvde
godset antagligen 1910/1911. Vera var då 49 år (född 1862).
Vera gifte sig med min morfars pappa 1883. Min morfar
föddes 1887.
Vera och hennes syster bestämde sig för att arrendera ut godset.
Arrendator var på godset från 1911-1935. Hur skötte han godset?
Jag läser en bok som är skriven av nästa arrendator som
tog över godset 1935. Jag läser även alla anteckningar från 1935 då
min morfar var den andra ägaren av godset eftersom hans mamma
Vera gick bort 1926. Konversationen gick emellan min
morfar, hans mormors syster samt den eventuella nye arrendatorn
som bara var 27 år. Den som skulle lämna arrendet var 76 år och
det var han inte glad över.
Jag har också läst att min morfar och hans mammas syster
ville sälja godset men den unge 27 åringen hade inte dom pengarna
att köpa godset så han låg enträget på att få arrendera istället.
Egentligen borde godsets sålts 1935 med tanke på allt som
hände under andra världskriget och dels när andra världskriget
var slut och thuringen hamnade i DDR.
Det jag bl a tycker är intressant är att den man som tog över
godset 1935 hade varit lärling på godset då han bara var 16 år. Det
fanns ju inte mycket jobb att söka förutom på större lantbruk. Han stannade
inte så länge utan utbildade sig och hamnade senare på ett riddargods.
På något sätt så var det hans dröm att arrendera vårt familjegods och
så blev det. Han har skrivit väldigt detaljrikt om sitt liv och karaktär-
beskrivningar om folk han träffade och och umgicks med. Han hade också använt
sig av lärlingar som fick bo på godset.
Amerikansk ostkaka 8 port
Det här behöver du
2 ½ dl mellan grädde
½ msk marzanpulver
3 ägg
100-125 g Philadelphiaost
½ dl strösocker
1 tsk vanillinsocker
Sås
450 g hallon
1 dl florsocker
Garnering
riven mörk blockchoklad
skivad kiwifrukt
halverade vindruvor
physalis kapkrusbär
4-5 passionsfrukter
Gör så här:
Vispa grädden hårt, blanda i marzanpulvret mot slutet av vispningen.
Skilj på äggulor och vitor. Vispa vitorna till ett hårt skum.
Rör sönder osten. Blanda den först med gulorna, en i taget, sockret
och vanillinsockret. Rör sedan ner grädden. Vänd ner äggvitskummet sist.
Spänn fast en plastfolie i formen. Ställ formen övertäckt i frysen, låt
den stå i minst 4 timmar eller till nästa dag. (Kan också förvaras längre tid
i frysen).
Tag formen ur frysen ca 30 min innan den ska serveras. För över
kakan på ett serveringsfat. Strö över riven blockchoklad och garnera
med frukt. Mixa hallon med lite socker i matberedaren och servera
som sås till.
Recept från
Hushållningsällskapet
Norra Älvsborg på 1990 talet
Så nära ..så nära men ändå så långt ifrån varandra.
Så nära..så nära att varje andetag från dig känndes
varmt mot min hud.
Ditt innersta berörde mitt lilla hjärta som ville
klappa och längta efter ”någon”,
Så nära dig att bara vindens sus kunde påminna mig
om verkligheten.
Jag fick ligga tryggt en stund i din famn. En famn
som tillhörde någon annan. Du tog till mig bara för att
minnas känslan av att vara nära någon.
Jag ville ligga timme efter timma nära dig. Så nära
man bara kan komma någon.
Bara för att få känna två vars liv det stormat kring.
Kunna mötas i en kärlek.
Ta emot varandras värme.
Kunna känna varandras hjärtslag.
Vi var så nära..så nära….
Men ändå så långt ifrån varandra.
Dikt av Brigitte Ranniger
1978 var det var klart härligt väder på lantgården utanför Göteborg.
Mycket snö och perfekt slädföre. Pappa lovade att vi skulle
åka slädparti. Det blev det också. Jag minns den dagen och
jag minns också hästen Pajas som föddes en pingstafton
1964. Mamman Isabella hade lagt sig i en liten grop
i hagen nära ladugården. Pappa väckte mig i gryningen och
visade det nyfödda fölet som ganska så snart ställde sig
på benen och skuttade omkring som en pajas. Härligt minne.
© 2024 Seasons of Bridget
Tema av Anders Noren — Upp ↑