Har gått runt och kollat lite och har väl inte
direkt uppsnappat någon trend förutom
vallmon. Såg en tjusig bukett på ett ställe.
Jag får ut och spana mer under veckan.
En blogg av Brigitte Ranniger
Har gått runt och kollat lite och har väl inte
direkt uppsnappat någon trend förutom
vallmon. Såg en tjusig bukett på ett ställe.
Jag får ut och spana mer under veckan.
Herregud vad det blåser på här i Göteborg idag. Iskallt är det
i skuggan och det känns verkligen i kinderna. Även om det bara är -7°
så känns det som -16°.
Var inne i ett ärende i linnè på förmiddagen och
passade på kl 10.30 att att ta en promenad i Haga.
Gott att det inte var så mycket folk. Såg att Cafè Kringlan
hade frukost så jag tänket ”varför inte äta en frukost som lunch”
och så blev det. Och det ångrar jag inte. Kändes så himla
gott att sätta sig till bords där det var härlig värme och dessutom
härlig frukostbord som stod framdukad närmare kassan.
Mums fillibabba.
Snödropparna behöver inte ha takrosetter ovanför vårmattans tuvor.
Svajar och vaggar hellre i de vårgröna långa stjälkarna.
Till tonerna av vinden och den porlande vårbäcken som flödar i vårljuset.
Snödropparna älskar att ha trädgårdar och naturen som granne
och de vackra stjälkarna som mantel.
Innan ett hav av vitsippskvistar tar plats.
Innan skulle kanske snödropparna vilja likt duvorna
sträcka på sina vingar och ge sig iväg.
Blunda och njuta av alla dofter under färden.
Eller vara med i snödropparnas livliga ungdomsfest
där alla är bjudna.
Där solens strålar söker de små snödropparna.
Det började lukta vår.
Värmen började stiga upp inom alla snödroppar.
Vinden var busig och viskade i allas öron – jag älskar dig.
Vinden – livets betraktare och budbärare.
Hade föraning om snödropparnas livsöde
vid vårbäcken som hade börjat porla.
Dikt av Brigitte Ranniger
© 2024 Seasons of Bridget
Tema av Anders Noren — Upp ↑