Tidigt i ottan skimrade färgerna
i de dimblå bergen. De brusande forsarna
talade med varandra. Pasadvinden fångade upp
rosenbladen som vaggades tills dom kurade ihop sig.
Ett gäckande ljus syntes där bortigenom tjärnet.
Någon bar en vit festklänning med blommor i håret.
Vita pärlemoskimrande örhängen
Vita glansiga handskar. En saga i vitt.
Milda makter. Det var väl inte fru näckros som gjorde sig till
mitt på blanka förmiddagen?
Poesi av Brigitte Ranniger