Idag besökte jag Johannas Cafê som ligger i ett av Hindås vackra skogsbygder.
En kompis som gått genom skogen stod och väntade på mig när jag kom
körande på en grusig väg med min bil strax efter 11:15.
Strax efter kom min kompis syster vandrande
med sina två hundar. Och sen kom hennes man.
Hembakat så klart! Hela familjen hjälper till de söndagar då Cafèt är öppet.
Det trappade in folk hela tiden och vad jag kan förstå så var det många som
gått genom skogen på söndagspromenad. Flera bodde i hus och gårdar
i byn. Men det kom också folk via bil. Ja ända från Göteborg.
Så himla mysigt att ha ett cafè på en gård som man kan gå in i
och beställa vad som finns till buds. Vad jag kan förstå
så gick nygräddade våfflor med sylt och grädde åt som smör.
Verkar som folk tyckte det var roligt att växla några ord med andra
till söndagsfikat och sedan promenera vidare. Himla bra sätt att träffas.
Kändes att man var långt ute i vischan i Hindås landsbygd.
Den lantliga stämningen förmedlade en känsla av gemenskap.
En känsla att man var inne i något som redan varit. Och då tänker jag på en lada
som nu var ett mysigt cafè. Nuet vilar ju på det förflutnas grund
vilket ökar stämningen och förnyelsen i historiens vingslag.
Vi satt ett bra tag i cafèt och såg folk komma och gå. Många
barn var också med sina föräldrar. Såg en barnstol även för mindre barn.
Som ni kanske kan förstå så har detta varit en härlig söndag 🙂
