Låt mig springa i frihet mot solen!
Vinden minns sin färd genom skälvande årstider.
Många tårar har den spritt med regnet i både glädje
och sorg. På hösten i månskenet plockar den upp
de sista frusna blommorna.
Vinden har också hjälpt mig med att vara en
följeslagare i livet. Det härligaste är att få känna
”vinden i nosen”. Känna frihet i naturen och rätten
att kunna blicka mot solen utan att någon skuggar.
Vinden hjälper mig så att elden aldrig slocknar på heden .
Dikt av Brigitte Ranniger