Bilden ovan tog jag på mig själv i slutet av september 2005.
Jag befann mig i Vancouver Island i B.C. Kanada och skulle om några dagar
flyga tillbaka till Göteborg. Varför var jag i Kanada? Jag ville lära mig mer
om indianerna eftersom jag varit där både 2001 och 2003. Två underbara
månader som betytt väldigt mycket för mig.
Skrev så här söndag, 02 oktober 2005.
Sitter just nu och surfar på Vancouver airport. Flyger till Frankfurt om några timmar.
Som vanligt så är det ju lika tråkigt att vänta på en flygplats. Lika tråkigt är
det att lämna det underbara Kanada men längtan efter mina barn och vänner är
ju ändock stor. Har varit i Vancouver i några dagar för att gå långpromenader
inför den långa flygresan hem. Vädret har varit lite halvsoligt men friskt och skönt.
Stanley Park är en av världens största och vackraste parker och ligger
intill Stilla Havet och Lions Bridge. Det är lätt att förvilla sig eftersom
det i mitten av parken är en stor skog med massor av trails (stigar).
Det är lätt att bara gå runt och runt i timmar. Jag gick iallafall i tre timmar
runt parken och utmed stilla havet. En underbar promenad.
Ja vad har jag lärt mig under denna resa då? Jo att många av oss är ”lost”
och har ingen riktig kultur att luta oss mot. Indianer är också ”lost”
i den civiliserade världen fastän indianerna är kulturellt berikade.
Jag har läst många berättelser som indianerna skrivit om sig själva och
en berörde mig mer än något annat.
En man i 25 arsaldern (indian) blev bortlämnad av sin svårt alkoholiserade
mamma när han var liten. Mamman hade 11 barn med flera olika men. Pojken hamnade
i samma by som han var uppfödd i och såg sin mamma flera gånger i veckan
raggla omkring. Under alla år kastade hon aldrig en blick mot honom och dom
träffades aldrig. När pojken blev äldre ville han ge sig själv en chans och
började studera. Han blev välutbildad.
Hans sorg i hjärtat var att han aldrig kommer att få uppleva att hans mamma
kommer att vara stolt over honom och älska honom som sin son.
Ändock drömde han att hans mamma var stolt och älskade honom.
Det berörde mig mycket eftersom sådant kan hända
överallt.
Nu får jag kolla min gate och gå dit. Hej hopp!