En blogg av Brigitte Ranniger
Körde idag till fiskebäck för att ta en promenad. Hoppade till när jag såg en soldat ligga i en kulle. Frågade vad han gjorde där. Han sa att det var en marinövning. Marinen tränar nu i maj månad på att försvara den svenska kusten (Swenex 20). Gick lite längre och där satt fler soldater utmed ett litet berg.
Fortsatte sen min promenad och det blåste på rätt bra – 8m/s i den västliga vinden.
Ändå gott att komma ut och röra på sig trots den kalla vinden.
Dagens lunch som jag lagat till själv var riktigt god. Ska prova nästa gång att ha färdigkokta bönor eller linser istället för köttfärs.
Vildhästen
Den vänliga ljusoreanga morgonrodnaden spred sig längs med horisonten.
Ljudet av en vildhästs hovar hördes över den mörka heden.
Vildhästen vidgade sina näsborrar medan vinden lekte med manen.
Hon älskade den friska vinden som luktade frihet.
Här på heden kunde hon vara helt fri i sig själv.
Fri att våga längta, älska.
Vinden, livets betraktare, som följt henne så länge
kände hennes längtan efter kärleken.
Ville hjälpa henne att öppna de inre spärrade dörrarna.
Där inne som det både fanns smärta men även glädje.
De glittrande stjärnorna ville ge sitt liv i hennes vackra sorgsna ögon.
Fångas av hennes inre djup.
I nattens mörker smekte vinden henne till sömn.
Dikt av Brigitte Ranniger
© 2024 Seasons of Bridget
Tema av Anders Noren — Upp ↑