Det kom en vind
med skirande rosor
och potatismos.
Det kom en vind
med purppufärgad
bakelse.
Det kom en vind
med kramar från
norr, söder, väst och öst.
Det kom en vind
med spröd tystnad
från ett riddargods.
Dikt av Brigitte Ranniger
Dag: 31 mars 2021
Imorgon är det skärtorsdag. Påskkärringar med sina kvastar busar med hönsen som flyr för livet medans tuppen håller koll. Snart ska kärringarna flyga till blåkulla. Påskliljorna blommar och bilden ovan gör oss kanske lite glada. Ja det beror på.
Hur ska vi människor kunna fixa självräddning för att ta oss ur corona träsket? Äsch vi är väl inte i ett bottenträsk och gungar i en mossa. Nä men en del är nog där närapå. Men vi människor är smarta typ ”jack- of-all-traders”. Finns många otroligt lärda som kan mycket om mycket.
Ändå så måste vi inse att mycket känns annorlunda även om många lossar som det regnar. Vi får ändå se framåt. Men även minnas allt positivt bakåt. Jag tänker hemma på gården då bönderna hade djur. Även pappa. Det var ett himla råmande från alla kor runt om på gårdarna, hästarnas gnäggande, fårens bräkande och hönsens kacklande. Ja tupparna gal också som bara den. Så här i påsktid så kom alla dom från Göteborg som hade små stugor uppe i Hindås. Det städades och vädrades ut. Sen kom dom varje helg tills dom hade semester och stannade hela sommaren. Det var tider det. Nu bor ju dom flesta sommargästerna permanent istället. Perfekt med ICA Hindåsen.
Bildsköna rosenhöna
hade tjuvgömt nykläckta påskägg
och lagt i vråkägg i värpredet.
Spanat i fönstret mot söder
där solnuppgången glödde
innan hon tog av sig natthuvan.
Påsktuppen ”Sixten” galde
krafsande, rafsande
i sydsluttningen.
Ville bjuda rosenhöna
på trerättersmeny.
Havre, korn, vete, hushållsavfall och lite potatis.
Men icke sa Nicke.
Rosenhöna ville hellre dricka vatten
i den självmatande vattenkoppen.
Dikt av Brigitte Ranniger