Purpursnäckan
Guldörhängenas glaspärlor
glimmade ihop med kristallkronan
i det oskrivna bladet.
Säga vad man vill om dess excesser när
purpursnäckan i den nerkylda marken ville kyssas…men saknade läppar.
Ropade i ekot – men ingen svarade.
Kärlekssåren var djupa i frosten.
Tiden måste läka tills vägen delar sig och
snön yr i körsbärsträden i den kärva vinternatten.
Dikt av Brigitte Ranniger
