Månad: juni 2023 (Sida 3 av 5)

Har monterat golvfläkten som jag köpte för ett tag sen. Nu kan jag njuta av svalka under denna varma perioden! En golvfläkt kan verkligen vara till stor hjälp när temperaturen stiger och ge en behaglig luftcirkulation i rummet.

Så nu mellan varven så lutar jag mig tillbaka och njuter av svalka i mitt hem.

Två små äggkoppar står bredvid varandra på bordet, deras prickiga mönster representerar en historia av användning och omsorg. Trots sin tomhet och frånvaro av ägg utstrålar de en slags ihållande värdighet. Prickarna på deras yta är som små minnen som bär på berättelser om glada frukostar och gemensamma måltider.

Så betrakta dessa två prickiga äggkoppar, förundras över deras tysta visdom och den skönhet de bär inom sig. För även utan ägg kan de påminna oss om vår egen förmåga att bära med oss minnen och att hitta skönhet i det som varit och i det som finns framför oss.”

Det är något speciellt med att smaka dessa små bär som växer vilt i skogarna. Men för att det ska bli mer blåbär behövs rätt förutsättningar. Det får inte vara för mycket torka, för då blir bären små och torra. Och frostnätter är absolut inte välkomna på sommaren, för de kan förstöra de små blåbärsknopparna.

På min balkong, under sommarsolen, står tre pioner i en nyans av purpur. Deras blommor är som poetiska penseldrag mot den gröna fonden av bladverket. Varje blomma bär med sig en aura av mystik och förtrollning, och jag blir fångad av deras närvaro.

Den första pionen i purpur fängslar mig med sin djupaste nyans. Dess kronblad är som skira skuggor av passion och längtan. I dess blomma finner jag en symbol för den mänskliga själens innersta strävanden och dess brinnande önskan att nå höjder av existentiell uppfyllelse.

Den andra pionen av purpur avslöjar en mjukare nyans, en färg som bär på nyanser av melankoli och vemod. Dess blommor bär på historiens vingslag och berättar om förlorade tider och avlägsna minnen. För mig blir denna pion en påminnelse om det flyktiga och sköra i livet, där varje ögonblick är unikt och förgängligt.

Den tredje pionen av purpur bär med sig en förtjusande harmoni av nyanser, som ett leende från naturens egen palett. Dess blommor sprider en känsla av glädje och välgörande. För mig blir denna pion en symbol för harmonin i tillvaron, en påminnelse om att njuta av varje ögonblick och finna skönhet även i de enklaste tingen.

Intressant att väva samman dessa tre observationer från min balkong som ger en ny dimension av naturens underverk.

Kommer bli varmt denna vecka 24. Klockan är nu 18:13 här i Göteborg och det är 24°.

Värmeböljor – vägledning till handlingsplaner.

Vad kul att slanggurkan börjar blomma på min balkong. Då trivs den. Ska bli kul att se vad som händer härnäst.

Plockade med mig lite rabarber igår hemifrån gården på landet. Får väl tillaga en rabarberpaj till dagens ära.

Planterade ringblommor och luktärtor för några veckor sedan som börjat växa. Härligt.

Kryddorna klarar sig bra också.

Var hemma på gården idag. Tog även en promenad med två av mina barnbarn och hälsade på fåren.

Genom den skira spetsgardinen beskådade jag rosorna medan jag noggrant borstade mitt hår. Deras skönhet och ljuvlighet fångade mitt hjärta och jag försvann in i mina tankar och funderingar. Jag såg hur blombladen på rosorna öppnade sig, som om de sträckte sig mot livet och kärleken.

Minnet av rosorna på mina älskade platser vaknade till liv. De hade förmågan att locka fram de djupaste tankar och drömmar inom mig. En mild vind smekte mina kinder och fick de skälvande rosenbladen att vibrera, som om de ville förmedla ett budskap – ”Ingen dag är den andra lik på sommaren, så följ med oss dit doften av rosor sprider sig!”

Gräslöken log mot den välparfymerade spättekakan,
och sillsalladens förtrollande mysterier.

De delikata mandel- och honungskrokarna
pryddes med längtans kärleksdagg.

Sparrisens skälvande skönhet
skämtade med musselstuvningen.

Murklan ville ej förringa livets ögonblick utan
kysste Roquefortosten, som kom för att bli sedd.

Druvan viskade till medaljongen,
”Jag vill vara där du är.”

Dikt av Brigitte Ranniger