Under 1980-talet präglades skogsarbete ofta av traditionella metoder, där ett harmoniskt samspel med naturen var i fokus. Min pappa Elon, som levde mellan 1905 och 1994, och min dåvarande make Rune, 1943 till 2011, tillbringade många dagar i skogen för att samla ved. Den trofasta följeslagare i detta arbete var Pajas, en robust nordsvensk brukshäst känd för sin styrka och uthållighet. Under de snörika månaderna var Pajas särskilt värdefull. Hästen kunde röra sig genom skogen utan att skada det täckande snötäcket, vilket skyddade skogens undervegetation och mark.
I kontrast till dessa tidigare hållbara metoder ser vi idag ett landskap som ofta är präglat av kalhyggen. Denna skogsskötsel lämnar djuren med färre möjligheter att hitta föda och skydd. Reflektioner över detta förändrade landskap väcker en längtan tillbaka till de metoder som värnade både naturen och de djur som lever i den.