Dag: 16 april 2025

Småfolkets påsk i tuvan

Djupt inne i den gamla skogen, där träden står som tysta väktare och mossan är mjuk som kattpäls, bor småfolket i sina tuvor. Just under en särskilt rund och blomstrande tuva, bor familjen Mossa – far Gnet, mor Linna och lille Kotte.

På påskafton är det fest i skogen, för det är småfolkets allra gladaste högtid.

Tidigt på morgonen väcks tuvan av vårfågelsång. Linna hänger upp små björkriskransar och pyntar dörren med fjädrar från skogsfåglar som lämnat dem på marken. Gnet sopar stigen med sin kvast  och Kotte letar färska blommor till bordet.

Alla småfolkens familjer kommer med något gott – hasselnötsbröd, maskrossaft, blåbärssylt och små smörknappar. På en glänta mitt i skogen har de dukat upp långbord av bark, täckt med lövdukar och pyntade med fjädervippor.

När solen står som högst i skyn börjar lekarna. De rullar ägg – små målade stenar – nedför rötter och skrattar så att det ekar mellan stammarna. En klok gammal padda håller påskvisan, och alla sjunger med:

”Från tuva till träd, från källa till glänta,
påskens ljus ska oss alla förvänta.
Med ägg och med skratt, vi firar i år,
att våren är här, och skogen består.”

På kvällen, när eldflugorna börjar glöda som små stjärnor, tänder de lyktor av snäckskal och bär dem hem. Innan de går och lägger sig, ställer varje familj ut ett ägg av kåda och bär till skogsväktarna – de osynliga väsen som vakar över naturens balans.

Så somnar tuvan, varm och lycklig, medan månen vakar över småfolket i den stora, gamla skogen.

Lyssna om älgarna i P4 Sörmland

Där stillheten talar – en morgon vid älgvandringen

Det händer kanske inte så mycket just den här morgonen när det gäller älgvandringen. Inga älgar i sikte än så länge. Men är det egentligen det som är det viktigaste?

Jag märker att jag ändå dras in i det jag ser, hör och känner – trots att jag sitter hemma och tittar på tv. Det är som att något i kroppen varvar ner. Pulsen går ner ett par slag. Blicken stannar lite längre.

Tidigt i morse såg jag en svan i Risudden. Den dök med huvudet ner i det kalla vattnet och letade efter något smått och gott att äta. Runt omkring var det så stilla. Så lugnt. Bara fåglarna hördes, deras kvitter som vårens egna små hälsningar.

Och kanske är det just därför älgvandringen är så bra. Vi tvingas stanna upp. Lära oss lyssna. Observera. Det finns inget som distraherar. Inga snabba klipp, inga ljud som drar iväg tankarna. Bara naturen, precis som den är.

Vi behöver det där lugnet. Det gör något med oss. Hjälper oss att skapa nya tankemönster, anpassade efter de förutsättningar vi har.

Visst, man kan inte sitta framför tv:n hela dagen och vänta på att en älg ska dyka upp. Men man kan kika till ibland. Och plötsligt kanske man hör ett ljud – något märkligt, något som sticker ut.

”Vad sjutton var det där?”

Och just där, mitt i tystnaden, blir det spännande. Som ett stillsamt äventyr, mitt i vardagen.

Så mitt tips till dig som läser:
Ta en stund idag och låt dig sjunka in i det som är. Titta en stund på älgvandringen. Eller lyssna på fåglarna utanför fönstret. Det är kanske inte dramatik som pågår – men något händer. Inom oss. Och det kan vara nog.