Småfolkets påsk i tuvan
Djupt inne i den gamla skogen, där träden står som tysta väktare och mossan är mjuk som kattpäls, bor småfolket i sina tuvor. Just under en särskilt rund och blomstrande tuva, bor familjen Mossa – far Gnet, mor Linna och lille Kotte.
På påskafton är det fest i skogen, för det är småfolkets allra gladaste högtid.
Tidigt på morgonen väcks tuvan av vårfågelsång. Linna hänger upp små björkriskransar och pyntar dörren med fjädrar från skogsfåglar som lämnat dem på marken. Gnet sopar stigen med sin kvast och Kotte letar färska blommor till bordet.
Alla småfolkens familjer kommer med något gott – hasselnötsbröd, maskrossaft, blåbärssylt och små smörknappar. På en glänta mitt i skogen har de dukat upp långbord av bark, täckt med lövdukar och pyntade med fjädervippor.
När solen står som högst i skyn börjar lekarna. De rullar ägg – små målade stenar – nedför rötter och skrattar så att det ekar mellan stammarna. En klok gammal padda håller påskvisan, och alla sjunger med:
”Från tuva till träd, från källa till glänta,
påskens ljus ska oss alla förvänta.
Med ägg och med skratt, vi firar i år,
att våren är här, och skogen består.”
På kvällen, när eldflugorna börjar glöda som små stjärnor, tänder de lyktor av snäckskal och bär dem hem. Innan de går och lägger sig, ställer varje familj ut ett ägg av kåda och bär till skogsväktarna – de osynliga väsen som vakar över naturens balans.
Så somnar tuvan, varm och lycklig, medan månen vakar över småfolket i den stora, gamla skogen.