Ibland vill man styra sin kosa själv nånstans. Kanske till ett smaragdgrönt hav som blänker som ädelstenar eller sitta högt uppe på en bergskam där vinden tar tag i ens hår och fundera på när man var så där stormande lycklig. Jo jag minns vid ett av många tillfällen då jag var stormande lycklig och att även under lyckoruset yra så fanns det stormande olika känslor. Ibland behöver man tränga igenom den känslomässiga muren för att hitta sig själv.
Jag körde runt i sydengland i mitten av 90 talet för att inspireras att skriva och hamnade i den vackra badorten Dover. De karga vita kalkbergen reste sig högt och vågorna rullade in mot den långa sandstranden. Jag promenerade upp mot klipporna och följde stigen som ringlade sig utmed bergen. Oj vad spännande det var att gå utmed stupen och blicka ner mot de vilda vågorna. Minns att jag bredde ut mina armar och blundade och tänkte ”är det så här att flyga fritt”. Jag satte mig ner i gräset och blickade bort mot frihetens horisont där jag kunde skymta frankrike i fjärran ljus. Mängder av båtar låg i hamnen beredda att ge sig ut på farvattnet.
Minns att jag vred vigselringen runt fingret. Hade medaljen en baksida? Ja och den känslan ville jag inte skulle bubbla upp även om jag hade distans till saker och ting. Samtidigt så förstod jag att just den känslan blockerat mig. Trots allt så kände jag mig stormande lycklig att känna mig fri kanske bara för ett tag innan jag tog av mig vigselringen för alltid.
Det var en gång. Så börjar berättelser och sagor även i modifierad form. Erfarenheter och visdom om livet för en framåt som en porlande bäck fylld av spänning och äventyr. Ja kärleken övervinner det mesta.
Önskar alla en fin måndag!