En blogg av Brigitte Ranniger
Denna härliga lördag har jag varit hemma på gården då det var 4 årskalas för en av mina barnbarn. Det var sammanlagt 5 av mina barnbarn som hade så roligt tillsammans. Senare fick dom rida på en häst.
Budapesttårtan efter maten var väldigt god.
Vacker månsken ovanför åkern
Vinter och advent, en tid så ren. Där ödets gadd besegras, vi ser det igen. Tinande snökristaller faller så lätt. Sipprar ner i visdomsbrunnen, där allt blir rätt.
Små knippen kanderade rosenblad. Kysstes av domherrens frostiga grad. Naturens budskap, det sakteligen faller. I soppskålen, det blandas, som en viskning i hallar.
Sup in, ruska om, ljuset i gryningen. Förändringens tid, en ny början att vinna. Flyt inte som en kork, så lätt och så vek. I de tuffa, vita snödropparnas svek.
Låt vintern och advent fylla ditt sinne. Med frid och med hopp, låt det aldrig rinna. För i denna tystnad, i denna kyla så klar. Finns skönheten i stunden, det är nu vi är 🫶
Tänk vilken fin utsikt dom har som bor på karlatornet. Åkte upp en sväng till masthuggsberge för att beskåda solnedgången över öppet hav vid vinga.
I Ponderosa, år 2001, jag steg in. En resa till det förflutna, där äventyr började rinna. Lake Tahoe, med sin skönhet så stor. Hotell och villor, en vy utan mätbar kant, vi for.
Vi vandrade längs stränderna, sand och sjö. En plats full av möjligheter, det var så vi såg. ”Ponderosa” skylten lockade oss att utforska. En värld från Westernfilmer, som om vi var i en saga.
10 dollar per person för att komma in. Vi gick uppför backen och såg en stad som filmen kallade sin. Salonger och banker, sheriffer och mer. En plats som tog oss tillbaka till tider som förlorats i tidens fler.
En cowboy från Oklahoma visade sitt skick med lasso och pisk. Vi lärde oss om livet där, en spännande resa som inget miss. ”Cartwrights” ranch, ett hem från TV-skärmar känd. Vi kände oss som en del av deras värld, som om vi hade bländats.
Den stora öppna spisen, skinnmöblerna så fina. Alla minnen från TV-serien, som om vi hade tid att stanna. En video berättade historien om Cartwrights’ början. En familj som sålde sin ranch, till en skärm som skulle glänsa.
Tårar i ögonen när vi såg dem komma ridande snabbt, Ben, Adam, Hoss och Little Joe, i våra hjärtan de har en plats. Bonanza-staden, en västernvärld att utforska och se. Pommes frites, grillat och popcorn, en smak av det fria.
Sheriffmärken och böcker, kläder och mer. Souvenirer från en tid då västern var vår verklighet här. Bröllop i lilla kyrkan, en saloonmiddag efter det. Eller välj ”Ice Cream & Fudge”, oavsett vad du letar efter, du får det.
Stallet med hästarna, en plats att se. En westernbutik, vad de brukade handla med, vi kunde lära oss och få. ”Shooting gallery” och ”Pan for gold” inuti, ”Old time photos”, vi klädde oss i westernkläder, vad en tid.
En underbar dag i Ponderosa, det var vad vi hade. Ett äventyr som tog oss tillbaka, ett minne som alltid kommer att bestå. Anläggningen i Bonanza Lake Tahoe, stängd 2004, det är sant. Men våra minnen från den dagen kommer aldrig att förlora sin glans och ljus.
Att växa upp på en gammaldags, småskalig bondgård, omgiven av kor, hästar, grisar, höns och en frodig skog, har gett mig en skatt av minnen och lärdomar. Livet präglades av årstidernas rytm och det ständiga samarbetet med naturen. Jag minns särskilt de samtal min far hade med andra jordbrukare i närliggande byar. Dessa möten var som levande lektioner i traditionell kunskap – de diskuterade gamla verktyg och finurliga sätt att bygga nya, delade erfarenheter om årets skiftningar och hur livsstilen på landsbygden långsamt förändras.
Deras berättelser sträckte sig från jakt och fiske till omvårdnaden av djuren och insikter om lokal handel. Men det var inte bara praktiska råd som utbyttes. De talade också om personliga händelser som giftemål och barnafödande, och delade återberättelser av legender och myter som överlevt genom generationer.
Genom dessa samtal och gemensamma aktiviteter bevarar vi våra traditioner och vårt kulturarv. De äldre generationernas visdom blev en ledstjärna för oss yngre, och dessa träffar på de gamla gårdarna blev del av vårt gemensamma arv. Det är här vi fördjupar vår förståelse för våra förfäders liv och arbete, och håller historien levande för framtida generationer.
Äldre vinterbild på släktgården i Klåddegärde. I våras var det generationsskifte och numera har min son tagit över gården.
Vilken mysig lördag denna dag då jag och min dotter besökte Härryda hembygdsförening. Efter det åkte vi hem till gården där min son bytte till vinterdäck på min bil. Känns bra.
Det har börjat skymma och kajor har börjat samla ihop olika flockar. Dessa flockar hjälper dem att hitta mat och skydda sig från rovdjur. Vi närmar ju oss vintern och man kan undra vilka verktyg dom använder för att hitta mat. Dom är ju kända för att vara både sociala och smarta. Dom är allätare och äter väldigt varierande som frukt, insekter, små däggdjur, matrester och avfall. Varför är dom så högljudda? Deras läten och rop är en kommunikation inom flocken.
I Majornas kvällsskymning, när solen sjunker ner. En ensam kaja stiger upp, högt i skyn så klart och klar. Den svarta fågeln sträcker ut sina vingar bred.
Och en skarp signal hörs, en kallelse som är led.
Andra kajor svarar, de kommer från när och fjärran. Till kajans kallelse samlas de, en efter en, och flera. På hustaken och i träden, de samlas tätt och tätt. En sammansvetsad flock, en gemenskap som är rätt.
I Majornas skymning, under stjärnornas sken. Kajan som samlar flocken har en historia att berätta igen. De lyssnar uppmärksamt på dess skrapande sång, En saga om äventyr och vänner, som har varit stark och lång.
Denna kaja i Majorna, en ledare så vis. Har en förmåga att förena flocken, så ingen går mist. Tillsammans i natten, under månens sken. De delar hemligheter och drömmar, i en värld som är ren.
Så, i Majornas kvällsskymning, när flocken är samlad tätt. Där delar de kajornas kärlek och värde, i en gemenskap så rätt. En kaja som samlar sin flock, i staden de är hemma, Där skapas minnen och berättelser, i kvällens kärleksfulla dilemma.
Jag lade upp den här filmen på YouTube år 2008 där jag visar min klädstil från 60- och 70-talet.
För lite över 6 år sedan gick jag på promenad med mitt första barnbarn i botaniska trädgården här i Göteborg. Min dotter tog bilden. Var överlycklig liksom jag. Idag har min dotter och hennes make 3 barn och den yngsta är 9 månader just denna dag den 15 november 2023. Min son och hans sambo har två flickor och en av dom fyller snart 4 år. Så nu har jag 5 barnbarn. Tre flickor och två pojkar och jag älskar dom alla så mycket. ❤️❤️❤️❤️❤️
© 2024 Seasons of Bridget
Tema av Anders Noren — Upp ↑