Tisdagen den 7 juni 2001
Allt var packat och klart kvällen inför resan till Nordamerika. Jag och min dotter hade bestämt oss i januari och kunde inte sova en blund den natten vi skulle åka.
Klockan ringde vid tretiden tidigt på morgonen och vi gick upp, duschade, kollade väskorna, bagagen och tog bilen till Landvetter flygplats. Morgongryningen var underbart vacker, så tyst, så fridfullt och ljuvt.
På planet till Amsterdam var det ca 90 procent affärsmän. Innan lyftet började det regna små droppar mot fönstret. Den holländska besättningen var på ett strålande morgonhumör trots kraftig turbulens. Serverade fralla med ost, muffins och kaffe.
Lång väntan på Amsterdams flygplats Schiphol innan vi skulle ta jumbon till USA. Det var bara att vänta och åter vänta i tre timmar. Vi sökte först upp gate F där planet skulle lyfta och tittade sen i affärer.
En kvart innan planet skulle lyfta så gick vi till gaten där det var lång kö. Vi visade upp vårat boardingkort och då blev det panik. Vi hade missat att det hade blivit ett ombyte med gaten så personalen skrek att vi skulle springa för livet så att vi inte skulle missa planet. Flygplats Schiphol är ju inte liten precis. Totalt slut så hann vi med precis och klev in varma och svettiga in i Jumbo Jeten (Boeing 747). Vi hade fått platser nästan längst bak intill fönstret och på yttersidan jämte mig satt en ung kvinna som bodde i Los Angeles. Hon var inte precis pratsam och satt i stort sett hela tiden och tittade på framsidan på en tidning. Planet lyfte segt som en stor örn och vi var på väg mot äventyret.
De tolv flygvärdinnorna delade ut hörlurar och sedan blev det mos, kyckling, bönor, sallad,ost/bröd, kaffe och kaka. Vi tog några små flaskor rödvin till maten. Vi kom i god stämning men även behövde gå på toaletten. Vid toan hade en låst in sig och en kvinna mådde oerhört dåligt och fick hjälp.
Vid 11000 meter tittade vi ner och vi se en massa snö och det visade sig att vi flög över Grönland. På skärmen kunde vi se att det var – 41 utanför. Vi sov i några timmar tack vare vinet.
När vi närmade oss Nordamerika såg vi först timmar av platt landskap och sen karga berg. Oerhört ödsligt och obebott. Helt ofattbart!
Vi började närma oss Rocky mountains men innan dess flög vi över den vackra staden Salt lake city då det var dags för nu mat. Sen kom öken och när jag såg Las vegas kände jag mig lite orolig med tanke på hur mycket öken det var vi skulle åka igenom. Det var ju ändå 46 mil mellan L.A. och Las Vegas.
Los Angeles såg mycket större ut än jag trott. Från min sida såg jag nästan inga höghus utan bara små hus som såg ut som mosaikmönster. Små som tändsticksaskar. Så utbrett allt var.
En flygvärdinna kom fram och bad oss fylla i ett tillfälligt visumpapper.
Om man får en plats längst bak i ett flyg så innebär ju det att man kommer sist hela vägen och det kan betyda timmar i köer och tråkig väntan.
Stilla havet o Santa Monica, Hollywood
När vi äntligen hämta ut bilen som vi hyrt på AVIS så körde vi mot Santa Monica och tog in på Bayside hotell nära Ocean Ave nära Stilla havet. Trots den långa flygresan och tidsomställningen så kände vi oss oerhört pigga och tog en promenad ut till Santa Monica Pier där det fanns ett stort nöjesfält.Det var ljuvligt att känna värmen, se palmerna och alla de vackra blommorna. Den natten sov vi djupt och startade morgonen med att försöka få ut kontanter från någon automat så vi kunde gå nånstans och äta frukost eftersom vi inte hade en endaste dollar på oss. Det går att få ut pengar från nästan alla bensinstationer där det finns automater. Vi beställde frukost på ett ställe. Vi sjönk ner i typ vinröda skinnsoffor som påminde om bilsäten och på bordet sattes det fram varsin bricka till oss med fyra rostade bröd, marmelad, kaffe/te, fruktsallad och juice.
Vi tog en långpromenad utmed Ocean Ave och njöt av att titta i alla butiker som låg utmed stranden. Större shoppingcenter låg i Downtown där vi senare åt middag vilket blev kinamat. Centret hade det mesta som man egentligen inte vill ha typ stora pappersblommor i pastellfärger eller soffgrupper i plast. Vi slank in på VONS en stor mataffär och det var helt otroligt var mycket onyttigt där fanns. Säkert 100 olika sorters corn/brainfalkes, förpackade pizzor i storformat,pannkakor med grädde och sylt,en hel avdelning med bara glass i all de former,halvmeter långa tårtor glaserade med florsocker och karameller, plastpåsar med tjugo winerbröd. Vad det gäller frukten och grönsakerna så ger jag USA ett stort plus. Jag såg inga som typ här i Sverige pillar på frukten/grönsakerna utan den var oerhörd fräsch. Den manliga medelsålders expediten plockade ner våra varor i en brun påse och följde oss en bit mot utgången med ett enda stort leende. Ja många amerikaner är vänliga.
Vi gick tillbaka till hotellet och badade i poolen och gjorde oss i ordning för pubbesök på kvällen på Third street. I USA är dom stenhårda med åldersgränsen som är 21 år och min dotter var 20. Kände mig lite nervös för man vet ju inte vad som kan hända om man inte följer bestämmelserna. En kille kom fram till oss och ville visa oss runt i hela stan men vi tackade vänligt nej. Några andra killar kommer fram och undrar om vi vill hänga med på fest.
Det kändes tryggt när vi kom fram till vårt hotell och fick se två storvuxna medelålders cowboys kliva av sina stora motorcyklar.Inga hjälmar utan stora cowboyhattar. Samtidigt hörde vi en berusad man skrika på gatan – I shall kill and fucking everyone.
Dagen efter tog vi en långpromenad utmed stranden till Palisades park där kontrasten blev stor mellan de vackra blommorna växterna och alla de hemlösa som låg överallt. Kanske är det ändock bättre att vara hemlös i varma Santa Monica än i Göteborg. De hemlösa brydde sig att vi ibland tvingades kliva över dom. Det måste ju ändå kännas kränkande för dom.
På eftermiddagen lämnar vi Santa Monica och kör mot Hollywood ca 2 mil. Dessförinnan kör vi genom Beverly Hills. Det var oerhört vackert och sprött somrigt och vi njöt av de små blålila blommorna från träd och buskar. Vi körde igenom faschionabla områden.
Det var varmt då vi äntligen hittar rum på La Brea Motel i Hollywood som visar sig vara prisvärt och låg mellan Hollywood Blvd och Sunset Blvd alltså nästan i hjärtat av Hollywood. Vi gav oss ut på kvällen och åt middag på en resturang. Nästan alla bilar stannar och tutar efter min dotter som är blond. Vi gick förbi en hemlös som ger även mig en komplimang – you both are the most beautifully flowers I have seen. 🙂
Hollywood var inte vad jag trodde. Såg skamfilat ut och vi åkte upp på ett berg där många filmstjärnor bor och det kändes som om mycket behövde renoveras även om det var pampiga stora egendomar.Något pedanteri såg jag inte heller. En del hus var byggda i sluttningar med plintar som stöd.Eftersom det är ett jordbävningsområde så undrar jag hur någon vågar bo så. Lite längre bort så vi berget där det stod med vita bokstäver ”Hollywood”
Efter ett härligt dopp i poolen/bubbel så gick vi till gågatan där nästan alla butiker sålde samma saker. T-shirtar,kort på filmstjärnor,sovenirer ja och så glittrande kläder som Ricky Lake`s gäster brukar ha.
Vi såg inga flotta resturanger utan mest hamburgerbarer och snabbmatscafeèr. Att Hollywood är en turisattraktion går inte att ta miste på.
Utmed gatorna inget glitter mer än möjligtvis vissa affärer som sålde kläder som jag inte tror nån skulle vilja ta på sig.
På motellet ingick frukost dvs man fick ta pulverkaffe och varmt vatten samt en danuts
Nevadaöken
Vi längtade till nevadaöken och handlade först två dunkar vatten,två stora cola light samt frukter. Det var ett under att jag lyckades hitta vägen med tanke på den tunga trafik som rådde. Hade frågat en person som sagt att – ta först freeway South 101,sen east 10 och därefter väg 15. Den femfiliga freewayen var tungt trafikerad och det gällde att vara uppmärksammad då det även var var varmt och disigt.
Satan – skrek jag då jag missade avfarten east 10 men lyckades som genom ett under att hitta den igen efter nån timme.
Höga berg tornade upp framför oss och vi tankade på första stället i USA och det var bara att sätta i VISA-kortet i automaten. Det blåste mycket och MC-donaldshamburgarna höll på att flyga iväg då vi satt ute och åt.
Det började bli hett så jag satte på air condition och vi befann oss i nevadaöken. Vi skulle köra 40 mil till las Vegas. Kändes tryggt att vi hade två dunkar med vatten med oss ifall vi skulle få stopp. Toaletter fanns det verkligen inte många av men vi hittade en MC-Donalds alldeles vid avfartsvägen mot Death Valley. När jag öppnade bildörren slog värmen emot mig och det var 50 grader i skuggan. Det gick nästan inte att andas när vi gick in på MC-Donalds.
Utmed vägen såg vi förtvivlade människor som fått stopp på sin bil och det är ju tur att det finns patrullerande hjälp även om jag inte såg några precis då.
Öknen är vacker och det bildas mystiska skuggor i dalarna. Vi märkte att vi närmade oss Las vegas på alla vattenpalats och tivolin ca 8 mil innan den populära staden. Kanske taskigt att kalla det ”ett glittrande spektakel eller skådespel” men på något sätt så fick jag iallafall den känslan. Inte först men efter någon dag.
Råd och tips!
Ha flera dunkar vatten i bilen.
Handduk mot sidorutan ifall solen skiner starkt i öknen.
Las Vegas, Cran Canyon 2001
