Stod ute på balkongen för att känna av vilket
väder det är idag. Herrgud vad det blåser.VSV 9 m/s.
Plötsligt kom en doft av nybryggt kaffe in i min näsor. Bara det
fick mig att minnas bilfärden upp till Dundret för många
herrans år sedan. Och dessutom med folkvagnsbussen som var en trotjänare
utan dess like.
Jag letar fortfarande efter alla dom diabilderna som togs. När jag och
min dåvarande make Rune, våran son och jag åkte dit upp så var den
utsikten något jag aldrig kommer glömma. Det storslagna Sareksfjällen och
Kebnekajse.
Det var kallt den natten vi sov över på dundret. Vi hade med oss flera extrafiltar
som tur var. När jag blickade mot Sarek så tänkte jag när en av mina
klasskamrater här i Göteborg ofta berättade när hon vandrade i Sareksfjällen
med sin farmor som kom från dom trakterna.
Jag älskade när Rune gick upp på morgonen och drog upp
takluckan och fixade kaffe med frukost. Att leva ett wildlife i en
semestermånad där resan gick från Göteborg upp till lappland
och sedan till Tromsö är något jag gillar att ha i min minnesbank.
Hoppas jag hittar diabilderna så jag kan skriva
ett resereportage och vilka fördelar det kan vara ett
ha en folkvagnsbuss om man är ute och reser.