Innan vi lämnade den lilla stugan i EL Portal http://www.bridget.se/?p=6145 så rostade vi bröd och hade lite kalkonkött och ost till. Vi kikade ut genom köksfönstret och vi såg att vädret var strålande. Vi packade och gav oss iväg mot Yosemites park där vi skulle betala inträde. Jag frågade givetvis om de hade någon bensinmack i parken. – ” Bara 10 230 feets” långt upp i bergen sa han i kassan. Jag hade ju inget val så jag hoppades att bensinen skulle räcka dit upp annars hade väl någon förhoppningsvis fått hjälpa mig.
Innan vi skulle köra upp med bilen så åkte vi runt i parken. Vattnet var smaragdgrönt på vissa ställen .
Yosemite 2001
Bilen började ”hacka” som tur var nästan när vi var uppe ”10 233 feet”. Den stannade precis något innan bensinmacken så jag hade en extrem tur. När man kör högt upp i bergen så drar bensinen ännu mer.
Ett tips om man ska köra långa sträckor i Nordamerika. Tanka så fort ni ser en mack som är öppen för många mindre bensinmackar var nerlagda när jag varit där.
VA! tänkte jag ofta och fick köra 10 mil till för att hoppas att den mindre macken var öppen den vägen jag skulle köra åt.
Det fanns många vackra klarblå lake.
Vi tog väg 395 och körde förbi Moon Lake och Bridgeport.
Moonlake Yosemite 2001
När vi körde långt däruppe i Yosemite och skulle försöka ta oss ner från bergmassivet västerut mot San Francisco så hittade jag en lapp där det stod att Cartwrights Ponderosa låg i Lake Tahoe och det var ju inte så vansinnigt långt ifrån Yosemite så jag tänkte ”Jag vill se Cartwrigts ”Ponderosa”. Det fanns någa vägar att ta sig ner från Yosemite så jag tänkte att vi tar väl den närmaste norrut mot Ponderosa och den vägen skulle jag INTE ha tagit för det var den värsta väg jag kört i hela mitt liv. Brant,smalt,grusväg och stenar som föll. När vi lyckades komma ner tack och lov så stannade vi på ett ställe för att äta lite frukt och bröd så kom det säkert 2o små lämmlar emot oss så vi fick kasta oss in i bilen.
Vi hamnade tidigt på kvällen i ett mindre samhälle som hette Walker där vi hyrde ett litet rum på ett motell där det fanns ett litet kök tillhörande rummet. Vi var lite småhungriga så det ända vi hittade var en hamburgerbar där de även hade kyckling och sallad så vi beställde det. Vi satte oss ute under en parasoll och där satt en man och en kvinna bredvid i den heta sommarvärmen. Det visade sig att mannen var från Göteborg och bodde i Saccramento med sin tyska fru och var på tillfällig resa i Walker. De hade inte besökt Göteborg sen -1999 och frågade hur läget var där. Vi berättade hur det var i Göteborg.
Det var svalt och trevligt att sitta i trädgården och prata med en svensk som tyckte det var tufft av mig att jag lyckas ta mig ner från Yosemite just den extremt smala branta väg vi tagit med farliga stenras. Han varnade för björnar,pumor och skallerormar i området vi befann oss i. De bjöd oss på lemonad och bad oss ”hälsa Göteborg” när de gick efter att vi fick en ”lycka till kram” av dem.
Vi gick sedan till ”The stores” och köpte lite bröd som vi skulle ha till frukost nästa morgon innan vi skulle åka vidare. Det var en olidlig hetta säkert 37-38 grader i skuggan. Jag vaknade på natten att jag tyckte att någon ville in i dörren. Jag kikade ut genom gardinen i fönstret på första våningen och fick se en liten björn.Den är väl ute efter mat och går väl bara omkring och letar tänkte jag och somnade om.
Nästa dag hade vi planerat att åka upp mot Lake Tahoe och besöka Ponderosa. Motellägaren varnade oss att åka dit eftersom det pågick just den natten vi sov en stor skogsbrand nära Ponderosa. Vi åkte iallfall mot Carson City och såg många kor,tjurar och fina hästar. Då var jag tvungen att fatta ett viktigt beslut. Antingen ta risken att åka upp ”6000 fett ” upp till lake Tahoe där en kraftig skogsbrand härjade i Norra Lake Tahoe eller dra vidare mot Saccramento och San Fransico. Vi skulle ju sedan hela vägen utmen stilla havet upp mot Kanada. Jag kunde inte motstå att se Ponderosa så vi åkte upp.
Brigitte Ranniger