Att växa upp på en gammaldags, småskalig bondgård, omgiven av kor, hästar, grisar, höns och en frodig skog, har gett mig en skatt av minnen och lärdomar. Livet präglades av årstidernas rytm och det ständiga samarbetet med naturen. Jag minns särskilt de samtal min far hade med andra jordbrukare i närliggande byar. Dessa möten var som levande lektioner i traditionell kunskap – de diskuterade gamla verktyg och finurliga sätt att bygga nya, delade erfarenheter om årets skiftningar och hur livsstilen på landsbygden långsamt förändras.
Deras berättelser sträckte sig från jakt och fiske till omvårdnaden av djuren och insikter om lokal handel. Men det var inte bara praktiska råd som utbyttes. De talade också om personliga händelser som giftemål och barnafödande, och delade återberättelser av legender och myter som överlevt genom generationer.
Genom dessa samtal och gemensamma aktiviteter bevarar vi våra traditioner och vårt kulturarv. De äldre generationernas visdom blev en ledstjärna för oss yngre, och dessa träffar på de gamla gårdarna blev del av vårt gemensamma arv. Det är här vi fördjupar vår förståelse för våra förfäders liv och arbete, och håller historien levande för framtida generationer.
Äldre vinterbild på släktgården i Klåddegärde. I våras var det generationsskifte och numera har min son tagit över gården.
