Idag besökte jag Erikshjälpen i Västra Frölunda, där jag möttes av långa köer redan innan dörrarna öppnades.
Kategori: Uncategorized (Sida 1 av 659)
”Jag vill skiljas,” förkunnar Kärleksörten, utan tvekan.
Kaprifolen stod redo, men fann inte orden rätt.
Om han höll med henne, visste han, skulle hon förakta honom fullständigt.
Om han bad, ”Kan vi försöka en gång till?”
Skulle hennes svar säkert såra, kallt och klart:
”Nej, nej, nej, det är absolut ingen mening.”
”Om det är vad du önskar, så må det bli så,” svarade Kaprifolen stilla.
”Det är onödigt att gräva i det förflutna,” fortsatte han.
”Låt oss båda söka ny början, var och en för sig, sträva efter ljuset.”
Med förvånade ögonbryn och en darr på rösten, frågade Kaprifolen varsamt:
”Hur kunde det bli så, älskade du aldrig mig?”
Är det inte kärleken som driver världen framåt? För att verkligen förstå kärlekens essens behöver vi ta oss tid att observera vår omgivning och våra interaktioner. Jag tror att en grundläggande del av denna process är självkännedom. Att möta sitt sanna jag och bli sin egen bästa vän är avgörande, eftersom vi kommer att umgås med oss själva livet ut. När vi fullt ut accepterar oss själva blir det lättare att acceptera och älska andra. Kan det vara så att kärleken är nyckeln till en djupare livsglädje?
Kärlekens många ansikten speglar sig i de enklaste av våra vardagliga upplevelser. Det kan vara ett uppmuntrande ord från en vän, den förtjusning som infinner sig när vi stöter på en färgstark blomma, eller den styrka vi känner när vi tar oss an en utmanande bergsvandring. Kärlek är också det väntade samtalet från en nära anhörig, de skratt vi delar med vänner, och de omfamningar som värmer våra hjärtan. Den finns i de presenter vi ger och de gåvor vi skänker, i den mjuka beröringen när vi klappar vår katt, och i den respekt vi visar för dem som kämpar. Kärlek är också modet att utforska våra djupaste funderingar och den magi som infinner sig när månljuset plötsligt väcker oss mitt i natten. Varje sådan handling är ett uttryck för kärlek, och tillsammans väver de samman till ett rikt och mångfacetterat liv 🫶
I en relation kan meningen ”En dag kom frosten och frös de vackra orden till is” symbolisera ett ögonblick då värme och kärlek mellan två personer övergår till distans och kyla. Det kan hänvisa till en tid då kommunikationen mellan parterna blir stel och känslomässigt avlägsen, där de en gång varma och kärleksfulla orden nu känns som om de är fastfrusna i en isig tystnad. Detta uttryck kan illustrera en fas i relationen där missförstånd eller konflikter har lett till att känslor av ömhet och närhet har ersatts av kyla och avståndstagande, vilket gör det svårt för parterna att uttrycka sina verkliga känslor eller nå fram till varandra som de en gång gjorde.
– Dold mellan furorna ligger min koja.
Djupt i den finska skogen ljuva sus.
Högt över topparna resa sig bergen.
Susa ditt svar, du min finska skog.
Vem minns inte den vackra finska folkvisan
från Savolax.
——————————————————————————–
Tankarna för mig till den härliga april-lördag då vi satt några stycken
på slafar bäddade med granris och fårskinn i en kolarkoja ute i
skogen 1996. Tittade man ut ur det lilla fönstret så flög vårystra
bofinkar och en koltrast mellan träden. Solens strålar letade sig
fram mellan de raka granarna vars grenar dansade i den hårda vinden.
Framför den gnistrande eldhärden och röken av det stekta fläsket stod
Anders och gräddade en kolbulle som vi senare åt av med god aptit.
Anders, ett naturbarn från glesbygdens Bodsjö i Jämtland, åt med
kniven.- Man kan plocka hur små matbitar som helst med knivspetsen,
sa Anders på sitt sjungande vackra Norrländska språk och sa att han
gör mycket av gammal vana. Vi hade kommit till upplevelsens sfär
och ingen kunde väl tro att vi befann oss i Pixboskogen strax
utanför Göteborg.
——————————————————————————–
Upplevelsen började med att Anders Ålund,en äkta skogens man med
ryggsäck, bosatt i Pixbo mötte upp oss vid anslagstavlan och
stigarna som skulle föra oss till kolarkojan. Kylan bet sig fast i
kinderna. Varför har du byggt en kolarkoja här ute i Pixboskogen?
frågade jag Anders.
– Skogarna öster om Göteborg påminner om mina gamla hemtrakter
i Norrland, svarade Anders och visade oss ett fågelbo med två
ingångar som han byggt av en takpappbit åt trädkryparen. Anders är
engagerad i friluftsfrämjandet och har hjälpt en grupp strövarebarn
mellan 7-8 år att bygga varsin fågelholk som de sedan följer upp.
– Det ger barnen stolthet och säkerhetskänsla, förklarade Anders.
Det knakade i de torra grenarna och Anders nästan viskade att – en
vanlig fråga är om det finns troll i skogen.- Jag brukar säga att
här vid rågången går gränsen mellan sagans land och vår värld, förklarade Anders.
– Och skogens är djurens barnkammare och man skall inte ropa om
man inte är i fara förstås. Plötsligt öppnade sig skogen framför
oss och vi trodde inte våra ögon när vi insåg vad Anders byggt upp.
Ett område med massor av roliga aktiviteter. Allt material har
Anders använt sig av skogens råvara utan repen.
——————————————————————————–
Man kunde klättra på linor, åka linbana, gunga mot en sluttning så
att det kändes som om man flög ut i hela världen. Långt nere i
sluttningens slut glittrade Rådasjön.
Så var det kojan. Anders förklarade att kojan han byggt är en enkel
typ och var vanlig i Norrland. När skogsarbetarna kom till en ny
trakt så det första de fick göra var att bygga en koja.
De hade ofta med sig lite brädbitar, ett fönster, tjärpapp och ett plåtrör
till skorsten. Långt tidigare användes bara det som skogen gav.
Då användes näver till tak. Kojan måste vara färdig innan det var
läggdags. Ofta utgick de från en stor sten som skulle tjäna som
eldhärd och byggde sedan väggar. Tjärpapp användes som tak.
Utvändigt täcktes väggar med jord för att kojan skulle bli dragfri.
Intill kojan stod en slipsten och det var viktigt menar Anders
eftersom yxeggen måste brynas.
Även huggkubben och sågbocken var viktiga. Det var även nödvändigt
att hitta en vattenkälla i närheten.
——————————————————————————–
Under våren och sommaren fick Anders tidigt hjälpa till att hugga
kolved. På vintrarna höggs timmer och under hösten byggdes
kolmilor.Anders far var småbrukare och arrenderade ett torp i
Jämtland. Modern skötte hemmet. På vintrarna låg fadern ute på
skogsarbete.
I byn fanns en affärsfilial där proviant kunde inhandlas även av
skogsarbetarna men var bara öppet mellan 16-18.
Vanlig mat i kojorna var kolbullen. Den gjordes av mjöl, vatten
och stekflott. Först stektes amerikanskt fett fläsk i bitar.
Pannan skulle vara het när smeten las i över fläsket.
När kolbullen släppte pannan om man skakade den lite så var det
dags att med ett sving vända den uppe i luften. Sedan fick den
steka en liten stund till. De åt lingonsylt till. I mindre kojor
gjorde var och en sin egna kolbulle men i större kojor anställdes
en kocka och då lagades det vanlig husmanskost.
Jag frågade Anders vad de gjorde under de kalla kvällarna i kojan.
– Vi såg alltid till att ha något att göra med händerna. Det ansågs
förkastligt att sitta overksam.- Selpinnar och binda nät var vanlig syssla -vi
berättade historier – sedan somnade vi med kläderna på.
——————————————————————————–
Kolarkojan i Pixboskogen måste vara en fristad för traktens
invånare. Vi lämnade kojan, stängde dörren och lyssnade noga vad
Anders sa.
– När skogshuggarna drog vidare till ett annat
skogsskifte så blev kojan en god tillgång för jägare, fiskare,
eller vandrare. Kojan stod öppen för alla och den som lämnade
kojan såg alltid till att det fanns tillräckligt med torr ved
till näste besökare. Enligt vildmarkens oskrivna lag så var
besökarna alltid aktsamma om kojorna.
Vi vandrar tillbaka genom skogen och tackar och tar
farväl av den pensionerade polismannen Anders Ålund, Pixbo.
Skrivet av Brigitte Ranniger 1996
Under 1980-talet präglades skogsarbete ofta av traditionella metoder, där ett harmoniskt samspel med naturen var i fokus. Min pappa Elon, som levde mellan 1905 och 1994, och min dåvarande make Rune, 1943 till 2011, tillbringade många dagar i skogen för att samla ved. Den trofasta följeslagare i detta arbete var Pajas, en robust nordsvensk brukshäst känd för sin styrka och uthållighet. Under de snörika månaderna var Pajas särskilt värdefull. Hästen kunde röra sig genom skogen utan att skada det täckande snötäcket, vilket skyddade skogens undervegetation och mark.
I kontrast till dessa tidigare hållbara metoder ser vi idag ett landskap som ofta är präglat av kalhyggen. Denna skogsskötsel lämnar djuren med färre möjligheter att hitta föda och skydd. Reflektioner över detta förändrade landskap väcker en längtan tillbaka till de metoder som värnade både naturen och de djur som lever i den.
Har du några drömmar eller mål som du arbetar med just nu? Visst är det är en vacker tanke och en viktig påminnelse att inte vänta för länge med att följa sina drömmar. Att ta stegen mot att förverkliga dem medan passionen och entusiasmen fortfarande är stark kan göra hela resan mer meningsfull och tillfredsställande.
Här är en illustration med titeln ”Från Vision till Framgång: Ta Steget.” Den visar en person som självsäkert kliver ut från en mörk, dimmig skog till en ljus, öppen äng, vilket symboliserar resan från planering till framgång. Jag hoppas att denna bild uppmuntrar dig att ta steg framåt med dina visioner och mål!
När man tänker på en stad som Göteborg som blir ”pånyttfödd” genom nybyggnationer, kan det innebära flera olika aspekter av förnyelse och utveckling. Här är några nyckelområden där Göteborg kan uppleva en pånyttfödelse:
- Hållbar arkitektur och design: Nybyggnationer som fokuserar på hållbarhet, med byggnader som är energieffektiva och använder miljövänliga material. Detta kan även innefatta gröna tak, solpaneler och system för återvinning av regnvatten.
- Förbättrad infrastruktur: Utveckling av transportinfrastrukturen för att underlätta smidigare och miljövänligare resor, som spårvagnar och bussar som drivs av förnybar energi, samt bättre cykelvägar som uppmuntrar till cykling som ett transportalternativ.
- Ökade grönområden: Skapande av fler parker och gröna ytor där invånare kan umgås och koppla av. Detta kan bidra till ökad livskvalitet och en hälsosammare stadsmiljö.
- Blandad användning av områden: Planering för att blanda bostäder, arbetsplatser, handel och rekreation inom samma områden för att minska behovet av transport och skapa levande stadsdelar dygnet runt.
- Teknologiska innovationer: Integrering av smarta stadslösningar som smart belysning, energihanteringssystem och digitala tjänster för att förbättra effektiviteten och livskvaliteten i staden.
- Kulturell och social inkludering: Skapande av offentliga platser och kulturella centrum som främjar social sammanhållning och kulturell mångfald, vilket gör staden mer välkomnande och inkluderande för alla dess invånare.
- Ekonomisk utveckling: Nybyggnationer som lockar företag och investeringar, vilket kan leda till jobbskapande och stärkt lokal ekonomi.
Genom dessa förnyelser kan Göteborg inte bara modernisera sin fysiska miljö utan också stärka sin sociala och ekonomiska struktur, vilket gör den till en mer attraktiv och hållbar stad för framtiden.