Idag har det blivit flera promenader i det strålande vårvädret. Att höra havets brus i vinden är inte en början, inget slut utan en fortsättning i alltet. Vilken frihetskänsla att känna vinden i ”nosen” som lockar att tänka fritt.
Tänkte faktiskt på då jag körde den långa vägen 101 från San Francisco utmed stilla havet upp till Kanada 2001. Herregud det är ju så länge sen men känns nästan som det var igår. Tänk vad minnet är betydelsefullt för ens identitet.
