Idag fyller min son 39 år och jag ska gratta honom med blommor och presenter. Vi närmaste är bjudna på middag ikväll då det blir hemlagat. Ja åren går. Tisdagen den 2 december 1975 snöade det för fullt. Dagen innan hade jag varit i full gång. Städat, virkat, tvättat håret och även promenerat med stor mage i parken. En parkskötare kom fram till mig och sa – Det verkar som du ska få barn när som helst så du ska inte gå här i snön. Kan hålla med om att det var för våghalsat att ge sig ut själv i snön. Fattar inte egentligen varför jag skulle gå just där.
Började få värkar på kvällen och min sons far sa – Nu får vi åka till BB. Jag var så energisk så jag började steka ägg och bre smörgåsar ifall min sons far skulle få sitta länge och vänta innan barnet var fött. Har en bild då jag står framför spisen och steker ägg och kan inte annat än tycka att det är komiskt att jag tänkte på mitt kommande barns far i första han än mig själv.
Man kanske blir euforisk innan det ska komma ut ett nyfött barn från kroppen. Man visste inte då till hundra om det kommer en pojke eller flicka och om allting skulle gå bra.
Ja jag kom i ett lyckorus iallafall då jag fick hålla min son i min famn och allt hade gått bra och det ska man vara tacksam för. Därför är just den 2 december varje år en speciell dag.
Nu fick jag sagt det och önskar alla mina läsare en fin tisdag.