Idag kunde det varit en vacker höstonsdag med middagsstämning, levande tända ljus och Rosenthal servis på matsalsbordet. Men så blev det inte. Ofta blir saker och tings inte som man tänkt sig. Vad det beror på är bra att reda ut. Vad har hänt? Fan jag håller på och gråter skiten ur mig och varför vet jag egentligen inte. Tårarna rinner och det är klart att det är en underliggande frustration, sorg men även kanske ett stopp i tårkanalen. Man mår ju bäst när man känner den där härliga rytmen i alltet men man kan inte känna rytm om något/någon hindrar. Jag är ju analytiskt lagd och vill veta varför händelser inträffar.
När jag känner mig frustrerad så brukar jag vända mig till djur för att komma i balans. Finns en del människor som är helt avstängda, avtrubbade och har skygglapparna på. Det blir som att prata mot en vägg om man nu vill be om hjälp eller råd. Djuren förstår på ett annat sätt så därför ska man hålla sin frustration i schack om man ska möta en hund. Djur känner av ens vibbar.
På bilden under ser ni mig i Canada 2005
Jag befinner mig i ett område med både grizzlybjörnar och cougar.
Man blir lugn i naturen och det känner djuren av
Texten under skrev jag i Canada i september 2005. Jag kunde bara komma ut
på internet på ett ställe men där fanns inte å,ä,ö då jag skrev. Vilket ni kommer
märka i texten
Igarkvall vad det fullmane och fredagskvall. Manskenet lyste upp delar av Fraser River och det var sagolikt vackert. Dagen hade varm och jag satt ute pa balkongen om bara njot pa kvallen.
Lillooet ar en plast for personer som alskar naturen och vildmark. Vad det galler nojen som dans och sadant sa sker det bara vid vissa tillfallen pa puben eller idrottslokalen.
En del turister gar pa Dinas resturang pa kvallen och njuter av den grekiska maten.
Ungdomarna har har inte sa mycket att roa sig med. Det finns en barack dar dom kan traffas och en gang i manaden ar det discon. Den narmaste staden har ar Kamloops och dit ar det 18 mil. Det finns ingen bio heller.
Manga indianer som bor ute pa reservaten alskar naturen och ar dar mycket men det ar ju viktigt att traffa andra ungdomar ocksa.
Folket har i Lillooet ar valdigt vanliga och trevliga. Nar jag tar den dagliga promenaden utmed main street sa halsar alla. Det ar en harlig kansla att folk visar en san artighet.
I affaren sa fragar dom alltid – How are you today?
Manniskorna i samhallet skapar attityder och varderingar och den ar fin i Lillooet.