Den står där så vacker omgiven av höga lönnar
Dimmorna stiger ur älven och smyger in bland träden
Hur vackert är inte ett skuggigt träd i den gyllene solen?
Vänliga händer vattnar och sköter den vita sagorosen
Rosens liv är en sång men de gröna taggarna måste
spricka sönder och blomsterbladen strös bort med vinden
Rosen vill bli kysst
inte knäckas av det minsta luftdrag
inte slungas som en trasa
Den mojnande kvällsvinden efterlämnar en svag darrning
Nattens stjärnor präntar in en skimrande guldskrift i rosens darrande blad
”Nu är den vackra sagan slut”
Nordanvinden svepte hård och kall
Rosens mindes nu blott allt som en dröm
Och därför…..
Dikt av Brigitte Ranniger